Oljepressen

"Jag ropar till dig, för du, Gud, kommer att svara mig. Vänd ditt öra till mig och hör mina ord!

Visa din underbara nåd, du som med din högra hand frälser dem som flyr till dig från sina förföljare.

Bevara mig som din ögonsten, beskydda mig i dina vingars skugga från de gudlösa som vill förgöra mig, från mina dödsfiender som omringar mig." (Psaltaren 17:6-9)

Det ryms ibland många slags känslor under en dag. Mycket har jag fått tacka Gud för idag. Mycket godhet har han mött mig med.

Och då tänker jag på jordiskt arbete, jordisk möda och jordiska bekymmer.

Men på hemvägen fick jag via ordet gå genom Getsemane. Jag fick se oljepressen. Vad det kostade Jesus för att frälsa mig.

Hur hela Guds heliga vrede lades på Herren Jesus. Hur högt pris min käre Frälsare måste betala för att friköpa mig från syndens straff.

Straffet lades på Honom. Villigt tog han det på sig. I Getsemane svettades han blod. Men han gick hela vägen till Golgata och upp på korset och bar straffet. Fadern måste överge Honom. Guds vrede över synden är ofattbar.

Det fanns verkligen inga andra alternativ då synden skulle försonas. Hade det funnits skulle Jesus inte ha behövt bära straffet.

Evangelisten Markus skriver i kapitel 14: " De kom till en plats som kallas Getsemane. Jesus sade till sina lärjungar: "Sätt er här medan jag ber." 

Han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes, och han greps av bävan och ångest och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka."

Han gick lite längre fram och föll ner på marken och bad att om möjligt få bli förskonad från denna stund. 

Han sade: "Abba, Far! Allt är möjligt för dig.

Ta den här bägaren ifrån mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."

När Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du?

 Kunde du inte vaka en enda timme? 

Vaka och be att.ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt."