"Sabbatsmorgon stilla, stärk mig i min tro. Låt mig en gång finna evighetens ro. Låt mig höra sången i Guds himmel klar, där Guds folk får njuta vila underbar."
En natt med god sömn är förbi. En ny nådens dag har grytt. Under veckan har jag betraktat ett foto som jag fick för snart sex år sedan.
Under de åren har många gått in i Sabbatsvilan. Hebreerbrevets författare skriver:
"Alltså finns det en sabbatsvila kvar för Guds folk. Den som har kommit in i hans vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från sina."
Ute är det åter halt. Men fotot påminner mig om glashavet. Nådens skimrande glashav.
"Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet såg jag dem stå som hade vunnit seger över vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna och sjunger Moses, Guds tjänares, sång och sången till Lammet."
(Uppenbarelseboken 15:2-3)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar