Trons ögon

"Niinpä uskon silmä kantaa yli matkan myrskyisen." Så sjunger vi i en psalm. "Över stormig färdled kan den fasta tron se fram emot"

I dagens bönehusgudstänst nämnde predikanten trons ögon några gånger. Uttrycket berörde. Som kristna behöver vi dessa trons ögon.

Trons ögon som ser längre än de naturliga ögonen ser. Jag tänker att trons ögon inte blir närsynta. Kristus ger ju tron som vi behöver.

Trons ögon är således en Guds gåva. Med dem ser vi fram emot målet. Ja vi ser också målet - Det land där Jesus är.

"Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren Gud: Se, jag ska öppna era gravar och hämta upp er, mitt folk, ur era gravar och låta er komma till Israels land. 

Ni ska inse att jag är Herren, när jag öppnar era gravar och för upp er, mitt folk, ur dem. Jag ska låta min Ande komma in i er så att ni får liv, och jag ska låta er få bo i ert land. Och ni ska inse att jag, Herren, har sagt det, och att jag har gjort det, säger Herren.” (Hesekiel 37)

Jesus har verkligen uppstått

"Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn."

Emmausvägsvandrarnas ögon öppnades när Jesus låg till bords med dem. När han tog brödet, tackade Gud, bröt det och räckte åt dem. 

Då kände de igen honom. Men så försvinner han ur deras åsyn. Men mötet med Jesus har haft konsekvenser.

De orkar igen vandra. Deras hjärtan hade varit brinnande när Jesus vandrat med dem. Han hade öppnat skrifterna för dem.

Nu har de också en bekännelse. "Herren har verkligen uppstått. Ja de får berätta att Jesus också hade visat sig för Simon. 

Simon Petrus hade fått se den uppståndne. Det får vi glädja oss över och tacka Gud för att han visar sig för oss..

(Trädgårdsgraven)

Öppnade ögon Herre mig giv.

"Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom."

Lukas skriver om Emmausvägsvandrarna. De talade om påskens händelser, men kände inte igen Jesus då han slog följe med dem. I Bo Giertz översättning står det: "Men det var något som hindrade dem att se, och därför kände de inte igen honom."

Vandrarna verkar ha kvar hela sin kärlek till Jesus, men de har ingenting att hoppas på. Jesus är död.

Men de får nåden att känna igen Jesus. Han själv hade sökt upp dem för att visa sig för dem. 

Så gör Jesus ännu idag i sitt ord. Gud är god. Jesus lever..

Friköpt genom Jesu blod

I Uppenbarelsebokens första kapitel får vi en hälsning från Jesus som älskar oss och har friköpt oss från våra synder med sitt blod.

Budskapet om syndernas förlåtelse i kraft av Jesu blod är ett ljuvligt bibliskt budskap. I Hebreerbrevet läser vi om hur Jesus gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull. 

"Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden."

I Hebreerbrevet 9 läser vi de goda orden. Hur Jesus en gång för alla gick in i det allra heligaste med sitt eget blod och vann en evig återlösning.

"Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull."

De orden får vi begrunda och förundras över nåden..

"En blodröd källa vällde fram ur Jesu öppna sår, där rentvått varje vilset lamm ett nyfött hjärta får." (ss 118)

När döden förändrades

I långfredagens evangelietext berättas det också att då Jesus dör öppnades gravarna. Matteus skriver enligt Bo Giertz översättning: "Och se — förlåten i templet rämnade mitt itu, uppifrån och ända ned, och marken skakades och bergen brast. Gravarna öppnades, och många heliga som dött fick liv i sina kroppar. Efter hans uppståndelse gick de ut ur gravarna och kom in i den heliga staden och uppenbarade sig för många."

Vid jordskalvet öppnades också gravarna. Enligt Bo Giertz säger han ordagrant översatt att ”många kroppar av avsomnade heliga väcktes upp”. Efter hans uppståndelse kom de sedan och visade sig för många.

Bo Giertz fortsätter: Eftersom ingenting liknande berättas på något annat ställe i Nya Testamentet kan det inte ha varit något som man tillmätte någon större betydelse. Det var ett av de många dragen i bilden. Det hade hänt något av genomgripande betydelse, något som skakade om hela tillvaron. Döden var icke mer vad den förr hade varit. (Citatet slut)

Vi lever i en tid då människor dör. Både unga och äldre dör. Så kommer det att förbli fram till Jesu återkomst.

Men när Jesus dör så förändras döden. Den är inte mera vad den varit. Jesus helgar graven till en viloplats för de sina. Jesus frälser sitt folk från deras synder.

Livet får en ny gestalt då människan blir frälst från sina synder. Den som lever och tror på Jesus skall leva om han än dör.

Livet i tro på Jesus är ett nytt liv. Evigheten får sin början redan här på jorden.

Gud är god. Stor är hans trofasthet..

Bara regnet upphör skall jag fara till skogen. Snart syns också liljorna där vid vägkanten. Påskliljorna påminner oss om Jesu verk. I Honom äger vi det eviga livet genom tron.

Matteus ord om gravarna som öppnas visar på det som sker i fullhet då Jesus kommer på himmelens skyar. Aposteln Paulus skriver:

"Bröder, vi vill att ni skall veta hur det förhåller sig med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp. 

Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så tror vi också att Gud skall föra fram dem som insomnat i Jesus tillsammans med honom. 

Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade. 

Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. 

Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. 

Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. 

Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord." (Första Tessalonikerbrevet kapitel 4)

Jesus dör

"Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. Och se, då brast förlåten i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, gravarna öppnades, och många heliga som hade insomnat fick liv i sina kroppar. 

De gick efter hans uppståndelse ut ur gravarna och kom in i den heliga staden och visade sig för många. 

När officeren och de som tillsammans med honom bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade: "Denne var verkligen Guds Son." (Matteus 27)

Vi firar långfredag. För Jesus var det en lång dag, tills han gav upp andan och dog.

Jesus föddes hit till världen för att dö, för att dö en försoningsdöd. Officeren som betraktade vad som hände förstod av det som skedde, att Jesus verkligen var Guds Son.

Gud låter sin älskade son dö för att du och jag skall få leva. Den som tror på Jesus skall leva om han än dör.

Många heliga får liv i sina kroppar. Efter Jesu uppståndelse går de in i den heliga staden.

Jesus dör och han uppstår. Må den här dagen och det som Gud idag ger förklara för oss vad allt det innebär..

En himmelsk stad

"Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum." (Uppenbarelseboken 21)

Vi har ett förunderligt Guds ord. Det är levande. Igår lyssnade jag till Guds ord på riksåttan i Munsala.

Ordet målade en bild av den himmelska staden. En stad där alla är friköpta av Jesus. Jag förnam en aning av ljuset i den staden.

Jesus är porten. Det fanns ingen annan väg in. Gemenskapen med Jesus är fullständig. Jag anade för en stund vad det innebär att ingen synd finns.

En total förvandling. Nya sköna färger. Staden tar form på en ny förvandlad jord. Den gamla jorden finns inte mera.

Jesus smyckar sin brud med den renhet och helighet som endast han äger.

"De skall möta den levande Herren,

de skall se honom sådan han är

och förvandlas i ljus till hans likhet.

Deras hopp han var,

deras liv han är.

De skall sjunga, sjunga, ja sjunga

en ny, jublande sång." (Psalm 582, vers 4)

Uppå en kulle grön

I psalmen sjunger vi om ett land långt borta. En gång reste man ett kors på den kullen. Hemma hade vi en sådan målning för drygt 40 år sedan. 

Teckningen kom i mina tankar igår kväll då jag noterade att gräset hade börjat grönska på kullen. Alltså i påsklandskapet framme i bönehuset.

 Jesus vittnar i Johannes 12: "Amen, amen säger jag er: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt."

Vetekornet måste förmultna och dö. Sedan bär det rik frukt. Gud vet nog vad han gör. 

I psaltarpsalmen läser vi: "De som sår med tårar skall skörda med jubel. Gråtande går de ut och bär sitt utsäde. Med jubel kommer de åter och bär sina kärvar.

Guds ord bär frukt då det når in i människors hjärtan. Frukten är himmelsk frukt. Utsädet är Guds eget..

Minnen från aktläsningen

"Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: "Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son." 

Jesus sade till honom: "Du själv sade det. Men jag säger er: Härefter skall ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln." 

Igår fick vi vara med på aktläsningen. Det är välsignat att mitt i vardagen få lyssna till Guds ord.

Orden ovan lämnade i mina tankar. Samme Jesus som förnedrad dömdes till döden av judarna sitter idag på tronen i himlen.

Han har all makt i himlen och på jorden. Inför Pilatus säger Jesus: "Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna."

Genom tron är vi medborgare i ett rike som inte är av den här världen med dess normer. Guds rike har sina egna av Guds ord framställda normer.

Högt över den här världen tronar vår Gud. Han har skapat den här världen. Han dog här och han uppstod här. Han har gått bort för att bereda rum. Han kommer på himlens moln.

Vi känner honom av såren. Vi känner honom genom Ordet..

Försoningsbudskapet!

Jag har läst några olika "kyrkliga" påskhälsningar. Det som förvånar mig är att budskapet om försoningen har fattats i dem alla.

Aposteln skriver till korinterna: " Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit.

Och allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. 

Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord.

Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar genom oss. Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud! 

Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud."

Varför väljer man att lämna bort budskapet om Jesus offerdöd, hur han försonade världens syndaskuld? Varför vill man inte tala om den nya skapelsen?

I Efesierbrevet läser vi: "Också ni, som en gång var främmande och fientliga till sinnet genom era onda gärningar, också er har han nu försonat med sig genom att lida döden i sin jordiska kropp. 

Han vill föra fram er heliga, fläckfria och oantastliga inför honom, om ni verkligen står fasta och grundade i tron och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört och som har predikats för allt skapat under himlen och som jag, Paulus, har blivit satt att tjäna."

Budskapet om Guds försoning är tydligt redan på gamla testamentets tid. Jesaja skriver: " Trösta, trösta mitt folk! säger er Gud.Tala till Jerusalems hjärta och förkunna för det att dess vedermöda är slut, att dess skuld är försonad, och att det fått dubbelt igen av Herrens hand för alla sina synder."

Budskapet om Kristi försoningsverk är så gott. Det får inte hamna i skymundan..

"Faderns hjärta sonas och vårt samvete, när på korset Jesus offrad vi får se. Inför Fadern är han vår fullkomlighet, svarar inför honom för vår uselhet. Tack och lov min Jesus.." (ss 42)

Stilla veckan

"Försonare, du svettas blod uti Getsemane. Du ångest lider där för mig och bär all syndens ve." (Ss 26, vers 2)

" Sedan gick Jesus ut till Olivberget som han brukade, och hans lärjungar följde honom. 

När han kom till platsen, sade han till dem: "Be att ni inte kommer i frestelse." Och han drog sig undan från dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: "Far! Om du vill, så ta den här bägaren ifrån mig! Men ske inte min vilja, utan din."

Då visade sig en ängel från himlen för honom och gav honom kraft. Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på jorden.

När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av sorg. Då sade han till dem: "Varför sover ni? Res på er och be att ni inte kommer i frestelse." (Lukas 22)

Lärjungarna hade somnat av sorg, medan Jesu svett blev som blodsdroppar i Getsemane..

Ånger, omvändelse, nytt liv

"Men Gud har med detta uppfyllt det som han har förutsagt genom alla sina profeter, att hans Messias skulle lida. 

Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade och tider av nytt liv kommer från Herrens ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jesus. 

Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt det återupprättas som Gud från urminnes tid har förkunnat genom sina heliga profeters mun. (Apg 3)

Orden ovan är en del av Petrus predikan i Salomos pelarhall. I Jerusalem är det väckelstider. 

Samma budskap finner vi i Göran Widmarks psalm: "Se, tiden är fullbordad, för Herren Krist ge rum, gör bättring ifrån synden, tro evangelium! Än räckes Guds frälsning, än räckes Guds frälsning till den som sig ångrar och tror."

Genom hela bibeln och i biblisk kristendom finner vi samma budskap. "Vänd om så att era synder blir utplånade." Det kristna livet är en vandring med Jesus där synd byts mot nåd

Gud sänder tider av nytt liv. Det livet får vi med Jesus..

"Ett saligt barn till Gud jag nu är, och Jesus Krist är min broder kär. Där bortom stjärnor en port av pärlor öppnas för mig." (Ss 151)

Styrk mitt hjärta i Kristus

"Styrk mitt hjärta i Kristus." Den uppmaningen ger Paulus till Filemon (Brevet till Filemon vers 20)

Det är nog en ganska speciell bön eller uppmaning. Jag tror inte att många människor har fått ta emot en sådan begäran.

Men det är gott för en människa att bli styrkt i Kristus, att hjärtat får bli styrkt i Kristus.

Idag talade jag med äldre god vän. Det är några år sedan vi senast talat med varandra. Åren går, men han var inte bekymrad. Jag vet vart jag är på väg, sade han.

Det är stort att veta vart man är på väg. Vad som är nästa anhalt - himlen.

Att veta vart man är på väg är ett gott vittnesbörd. Det kan också styrka någons hjärta i Kristus.

Tänk om vi mera skulle fokusera på att styrka varandra i Kristus, att styrka bröders och systrars hjärtan i Kristus. Om hjärtat är i Kristus så fattas ju inget..

Följ Jesus!

"För tredje gången frågade han: "Simon, Johannes son. Har du mig kär?" Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: "Har du mig kär?", och han svarade: "Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär." 

Jesus sade: "För mina får på bete. Jag säger dig sanningen: När du var yngre, spände du själv bältet om dig och gick vart du ville.

Men när du blir äldre ska du sträcka ut dina händer, och en annan ska spänna bältet om dig och leda dig dit du inte vill." 

Detta sade han för att ange med vilken död Petrus skulle förhärliga Gud. Sedan sade han till honom: "Följ mig!" (Johannes 21)

Jag fortsätter att begrunda Petrus liv som en Jesu efterföljare. Vem var det som spände bältet om Petrus och ledde honom dit han inte ville?

Petrus erkände att Jesus visste allt. En Jesu efterföljares liv vilar i Jesu goda händer. 

Ibland kostar det något att följa Jesus. Men det kostar så mycket mera att vända Jesus ryggen.

Gud är god!

"Du bar ditt kors. Så lär ock mig, o segerhjälte, vinna och uppå korsets helga stig till himlamålet hinna. Då är min själ örvarad väl och lever i din kärlek."

(psalm 72 vers 4)

Tuppen

"Strax därefter fick en annan syn på honom och sade: "Du är också en av dem." Men Petrus svarade: 

"Människa, det är jag inte alls!" Ungefär en timme senare var det en annan som bestämt försäkrade: "Visst var den där med honom. Han är ju galilé!" 

Men Petrus sade: "Människa, jag förstår inte vad du pratar om!" Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen.

Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg Herrens ord, att han hade sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt ska du tre gånger förneka mig." 

Och han gick ut och grät bittert."

När jag studerade påskbordet i bönehuset fastnade mina ögon vid tuppen som satt på taket. Den såg så olycksbådande ut.

Petrus hade nyss fått fira nattvard med Jesus i övre salen. Men förnekelsen stod bakom dörren. Jesus använde tuppen som en bild.

Tuppens ljud skulle väcka Petrus. Lärjungen som föll så hastigt och brutalt fick en blick av Jesus. Petrus grät bittert.

Jag tänker på Jesu blick. Hurudan var den egentligen. Ordet vittnar inte om det. Men Jesus såg på Petrus.

Petrus skulle ännu få möta Jesus. Men tuppens ljud bar Petrus säkert med sig resten av livet.

Petrus fick sin synd förlåten. Den uppståndne mötte honom. Jesus tog honom i sin tjänst.

Jag tänker att Petrus ville ha berättelsen om tuppen med i sin livshistoria. Den Helige Ande vill också ha tuppen med.

Nog har vi ett kraftigt och rakt Guds ord.

"Gud, din vilja, din väg ger trygghet, blott sorg på min väg jag ju fann. Tron och kärleken vill ju blott digna, med eld kan du lampan välsigna, endast du mig hjälpa kan."

(Sions sånger 307)

Måndag

"Israeliter, hör dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som blev erkänd av Gud inför er genom kraftgärningar, under och tecken.

 Genom honom gjorde Gud detta mitt ibland er, som ni själva vet. Efter Guds bestämda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av de laglösa spikade ni upp honom och dödade honom. 

Men Gud har uppväckt honom och löst honom ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt för döden att behålla honom."

I bibelläsningen från Apg 2 talar Petrus om Guds bestämda plan och beslut. Jesus blev utlämnad och med hjälp av romarna spikade judarna fast Jesus på korset och dödade honom.

Ärans konung utlämnades och han gick förnedringens väg.

De israeliter som hörde Petrus predikan tog ordet till sig. De insåg att de var skyldiga till Jesu död. De fick syndanöd. Lukas skriver:

"När de hörde detta högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad ska vi göra?" 

Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. 

Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar."

Med många andra ord vittnade han och vädjade till dem: "Låt er frälsas från det här bortvända släktet!" 

De som tog emot hans ord döptes, och antalet lärjungar ökade den dagen med omkring tre tusen."

Vi märker att Guds ord är något som människan måste ta till sig. Då blir ordet verksamt.

Gud kallar genom sitt ord.

Jesus spikades fast på korset. Han gick förnedringens väg.

Sions konung kommer!

"Gå, Sion, din konung att möta, Jerusalem, gläds åt din Gud. Strö palmer på väg för Messias, bered dig som väntande brud. Var glad, var glad, var glad i din Herre och Gud. Var glad, var glad och hylla din konung och Gud." (Psalmboken 9)

Käy, kansa, Herraasi vastaan, nyt kiiruhda riemuiten ja palmuista oksia taita ilosaatossa Kristuksen. Jo katsele, tytär Siion, kirkkauttaan ja riemuitse ja kuuluta laupeuttaan! (Virsikirja 6)

I mina tankar kom psalmens ord. Idag får vi ta några steg på himlavägen. Vi går för att möta vår konung. 

Genom tron går vi några steg på vägen i ett glädjefölje (ilosaattue).

Vi finner glädjen redan den första gången han rider in i Jerusalem på åsnan. Johannes beskriver ett annat segertåg. När han kommer till oss i ordet och på himmelens skyar: 

"Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet.

Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv, och han var klädd i en mantel som var doppad i blod, och hans namn är Guds Ord.

De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt rent linne.Ur hans mun kom ett skarpt svärd som han ska slå folken med, och han ska styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress.

Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: "Kungarnas Kung och herrarnas Herre."

(En väns bild av Jesu ankomst i ordet och på himmelens skyar)

Jesus slår följe med de sina

"Och se, två av dem var just den dagen på väg till en by som heter Emmaus och ligger sextio stadier från Jerusalem. 

Och de gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. 

När de nu talades vid och överlade, närmade sig Jesus själv och slog följe med dem. Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom."

(Ur dagens bibelläsning från Lukas 24)

Två ledsna vandrare på väg till Emmaus diskuterar om allt som hänt under påsken. Då kommer den uppståndne till dem.

Sådan är han vår uppståndne Frälsare. Han möter oss i sitt ord. Han öppnar våra ögon och vi blir glada över att han går med..

När Herren tar bort sitt ord.

"Se, dagar skall komma, säger Herren, Herren, då jag skall sända hunger i landet, inte en hunger efter bröd, inte en törst efter vatten, utan efter att höra Herrens ord.

De skall driva omkring från hav till hav och springa hit och dit från norr till öster för att söka efter Herrens ord, men de skall inte finna det." (Amos 8)

Det var inte något muntert Guds ord som kom i mina tankar. Vad hade skett i Israels land? 

- Folket hade börjat tjäna avgudar vid sidan om Gud. Israel hade mognat till dom.

Har detta eviga Guds ord något att säga oss idag? Finlands kyrkas ledning har övergivit Guds ord. Man förleder folket till att ifrågasätta Guds ord.

Ända säger man sig tjäna Gud, ändå tror man att man tjänar Gud. 

Vi har orsak att be om väckelse, om att Gud öppnar ögonen. Att man söker Gud medan han låter sig finnas.

Avfall är förödande. Stora folkskaror dras med. Man har skaffat sig tjänare efter vad som kliat i öronen. När Guds ord trampas under fötterna lämnar Gud till sist den kyrka som vänt honom ryggen. 

Gud är ändå en nådig Gud. Så länge nådens tid varar låter han dem som söker honom finna honom. När nådens tid tar slut blir det såsom Amos skriver..

Vi lever i allvarliga tider, då vi behöver be om Guds ledning. Ordet får vi ta till oss så länge det talar till oss. 

Gud är god. Han kallar genom sitt ord..

"O Jesus, det blodet som talar så milt, ditt blod som från korset flöt neder, giv att det på mig ej må bliva förspillt. På dig jag förtröstar och beder: Gud vare mig syndare nådig!"

(Psalm 352, sista versen)

Fredagsläsning

"Värdet av ett kyrkosamfund, en väckelse eller den dagliga förkunnelsen kan prövas efter dess syn på synden (Fredrik Wislöff i boken "Jag tror på den Helige Ande")

Jag har inte kommit så långt i boken här under resan, men den ger mycket glädje.

Endast 2€ kostade den, fastän den är guld värd. Vågar jag pröva den väckelserörelse jag själv hör till inför de här orden?

Emeritusbiskop Erik Wikström skriver i Kyrkpressen att väckelsen gott kunde samarbeta fullt ut med kvinnliga präster. Vidare hävdar Erik att ett samkönat par är beroende av Guds välsignelse och beskydd. Erik avslutar:  Vi skall ju alltid välsigna varandra där vi bör och kan, inte förbanna.

Om väckelsen skulle välja att lyssna på biskop Erik istället för att lyssna till Guds ord skulle det vara förödande. Att sätta sig över Guds ord har alltid allvarliga konsekvenser. Om Gud inte ger omvändelsens nåd går det verkligen illa..

Fredrik Wislöff skriver om vår tids svaghet. Begreppet synd håller på att försvinna från många talarstolar.

Synd är ändå allt det som strider mot Guds vilja. Och Guds vilja finner vi i ordet..

Allt har sin tid. Det börjar vara dags att återvända hem..

Möten med Gud - I ordet

"Många människor söker sig ut i naturen för att där möta Gud i det tempel, han själv har byggt. Bland de susande granarna, i högfjällets stilla, vita dom, i ett stormpiskat havs storslagenhet hör de Guds mäktiga tal, starkare, heligare, renare än de kan läsa det i en bok, även om boken heter bibeln." (Fredrik Wislöff)

Nej! Gud är inte sådan. - När Gud talar, talar han genom Ordet.

Gud har givit oss sitt ord. Där vill han möta oss..

Alltid står ordet där. Heligt, evigt och oförändrat. Mäktigt skall det stå fast intill tidens slut.

Nog är Gud stor..

Ljusets flod

"Mörkrets dysterhet försvinner, natten flyr för dagens bloss, och när Kristus segern vinner öppnas himmelen för oss. Med sitt blod, så är vår tro, på sitt kors han ger oss ro."

Psalmförfattaren vittnar om hur Kristi seger på korset öppnar himmelen för oss. Nu vet vi att Kristus har segrat och därför får vi leva under en öppen himmel.

På många sätt lever vi i en mörk tid. Men hos Gud är det aldrig mörkt. Inget mörker finns där. Guds barn får leva i ljuset. Ja vi är kallade till att leva som ljusets barn.

Gud är ljus. Må det vara vår tröst då mörkret i världen tätnar..

"Se, hur dagen bräcker, fram går ljusets flod. Dalen, som den väcker, svarar: Gud är god, Gud är god."

Me saarnaamme aikojen mennen

"Myös isämme uskoivat ennen ja kylvivät, leikkasivat. Me saarnaamme aikojen mennen kuin isämme saarnasivat: "On täyttynyt aika, sen soi Jumala, on lähellä Kristuksen valtakunta. Siis kääntykää, nöyrtykää parannukseen ja suostukaa armahdukseen.” (Virsikirja 178)

Det var fint att lyssna till psalmsången innan seminariet om Aatu Laitinens liv, verksamhet och trosuppfattning. Aatu verkade som präst i Hetta i Enontekiö.

Där fick han bli delaktig av en levande tro. Det berättas också om hur han på hemväg från ett tillfälle blev uppfylld av den Helige Ande.

Dagen innan hade han fått ta del av värdinnan Britas vittnesbörd om den törnekrönte Frälsarens kamp och försoningsdöd. 

När han då är på hemväg dagen därefter får han liksom vara i himlen. Alla fjäll, träden, snön, jorden och himlen syntes med honom tacka Herren Jesus som försonat oss med sitt dyra blod.

"Nyt uskossa autuuden rantaa jo täältä me katselemme. Ja virtemme kiitosta kantaa, me toivossa riemuitsemme. Vaan kerran kun pääsemme Karitsan luo, soi laulumme uusi kuin pauhaava vuo. Se iäistä kiitosta Herralle soi, hän armahti, taivaaseen toi."

Någonstans bakom fjällen finns Enontekiö där väckelsen för snart 150 år bröt fram som en vårflod. Idag är Lappland förändrat. Sången har tystnat. Sekulariseringen och välståndet har trängt undan den levande tron.

Kvar står ändå träden och fjällen, som snart får se Jesus komma på Himmelens skyar. 

"Se, tiden är fullbordad, för Herren Krist ge rum, gör bättring ifrån synden, tro evangelium! Än räckes Guds frälsning, än räckes Guds frälsning till den som sig ångrar och tror."

Ljuset lyser i mörkret

"Gud sade: "Varde ljus!" Och det blev ljus. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret."

Orden är från skapelseberättelsen. Evangelisten Johannes skriver: "Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det."

Johannes återger Jesu ord: "Jesus talade åter till dem och sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus." 

Sions konung

Profeten Sakarja skriver vidare om Sions konung:

"Jag skall utrota vagnar ur Efraim och hästar ur Jerusalem. Stridens bågar skall utrotas, och han skall tala frid till hednafolken. Hans herravälde skall nå från hav till hav, och från floden intill jordens yttersta gränser."

Nog är det en mäktig Herre vi får vittna om. Han är helt olik Putin, helt olik Trump. Han talar frid till hednafolken.

Sions konung kommer med frid. Över bergen hör vi ljudet av fotstegen. I hans rike råder trygghet. Ingen kan rycka hans friköpta ur hans hand.

Johannes skriver: "Staden behöver inte ljus från sol eller måne, ty Guds härlighet lyser upp den, och dess ljus är Lammet. 

Och folken skall vandra i dess ljus, och jordens kungar skall föra in sin härlighet i den. 

Stadens portar skall aldrig stängas om dagen - natt skall inte finnas där - och folkens härlighet och ära skall föras in i staden.

 Aldrig någonsin skall något orent komma in i den, och inte heller någon som handlar skändligt och lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet."

Vi får glädjas över att Jesus med sitt blod skrivit in vårt namn i livets bok. 

Själv förmår vi det inte. I oss själva är vi inte värdiga. Men Gud vet vad han gör..

Som människor möts vi på vägen

I psalmen "Som människor möts vi på vägen" sjunger vi: "O Herre, var med när vi talar, Gud, ge oss din sanning, och tro. Vi vill att du själv skall höras, ty först då får vårt hjärta ro."

Igår betraktade jag en grupp italienare. Av språket att bedöma kunde de ha varit från Italien. De var väldigt gladlynta. De var artiga både i caféet och sedan när de skidade förbi oss.

Gud, vi vill att du skall höras. Hurudan är Guds röst. Kan vi känna igen den? Guds ord talar om den gode Herdens röst.

Här i Lappland har jag på kvällarna också läst vad människor tycker. Jag har förundrats hur människor skriver om jämlikhet. Om du inte tycker som vi är du en usling. Är det den gode Herdens röst?

Olika "ismer" har alltid försökt kapa det kristna budskapet. Men svavellukten är svår att dölja.

Nej, vi hittar inte den gode Herdens röst på "kristna" tidningars debattspalter. Den gode Herdens röst är annorlunda.

Profeten skriver: "Se, min tjänare som jag uppehåller, min utvalde, i vilken min själ har sin glädje. Jag har låtit min Ande komma över honom.

Han skall utbreda rätten bland hednafolken.

Han skall inte skria eller ropa, inte låta sin röst höras på gatorna.

Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka. Han skall i trofasthet utbreda rätten.

Han skall inte förtröttas eller brytas ner, förrän han har grundat rätten på jorden."

Det som människan aldrig förmådde eller förmår. Det gör Gud på korset..

Kristus som korsfäst

"När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet för er. 

Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst. 

Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. 

Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft."

(Andra Korinterbrevet 2)

Ibland kan kristen undervisning bli kravfull. Visst är det bra med ett teologiskt djup. Visst är retorik bra. Men sist och slutligen kan den frälsande tron inte hänga på mera än Kristus och Honom som korsfäst.

Och denne korsfäste Kristus, Jesus vår Herre lever. Honom får vi alltid förtrösta på. Oberoende av hur det känns finns vår frälsning i Jesus Kristus.

En tro som bygger på klippan Kristus är bergfast. Den håller. 

Jag tror på det som Gud gjort för mig i Jesus Kristus. Låter det för enkelt?

Aposteln hävdar att detta är Guds hemlighet. Då får det vara visst och sant också för mig..

Tänk att Guds nåd i Jesus Kristus är just det som bär människan hem till himlen..

Sions berg och Sions dotter

Sions berg är en kulle i Jerusalem strax utanför murarna till den gamla staden.

Vi har blivit vana att sjunga Sions sånger. Vi sjunger om hur Herren Gud där berett ett gästabud, en festmåltid med himmelsk mat, med himmelska rätter.

"Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter!" (Sakarja 9)Med en sådan glädje får vi ännu en gång gå för att fira påsk.

Vi talar ofta om julstämning, men mera sällan om påskstämning. Var finner vi påskstämning? Var finner vi den fröjd som påskens stora högtid talar om?

Vi finner den i ordet. På bibelns blad då vi under den Helige Andes ledning stillar oss inför ordet.

Sions dotter får bo på Sions berg. Hon får vara i Guds församling. Hebreerbrevets författare skriver:

"Ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental, till en högtidsskara, en församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till en domare som är allas Gud och till andarna hos de rättfärdiga som nått fullkomningen.

På Sions berg får Sions dotter möta det nya förbundets medlare, Jesus. Där får hon del av det renande blodet.

Blodet som talar så gott. Jesu blod som utgjöts på Golgata och om vilket vi sjunger i psalmen. "O Jesus, det blodet som talar så milt, ditt blod som från korset flöt neder, giv att det på mig ej må bliva förspillt. På dig jag förtröstar och beder: Gud vare mig syndare nådig!"

Sakarja fortsätter: "Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl."

Här i Guds Sion kommer Jesus i ödmjukhet. Han är rättfärdig. Han är segerrik. Han kommer in i staden ridande på en åsnas föl.

Han vandrar tyngd av korset upp mot Golgata. Där lyser slutligen segerns sol.

Den lyser så mäktigt då Jesus har fullbordat sitt uppdrag, då synden är försonad. Graven kan inte behålla den rättfärdige. Det kommer en morgon. Uppståndelsens ljuvliga morgon.

Jesus uppstår som den förste..

Här på jorden finns inte sådan boning som Gud bereder. En himmelsk boning där vi får leva vårt liv nära Jesus, nära Gud, ledd av hans Ande.

Luther och ängeln

Fredrik Wislöff skriver i boken "Jag tror på den Helige Ande:

"Luther satt en gång fördjupad i läsning av Guds ord: Då lyfte han ögonen från boken och såg en lysande ängel stå framför sig. 

Men Luther sade till ängeln: "Gå bort Satan! - och böjde sig åter över boken. 

Så bundet av ordet var Luther, att till och med en ängels uppenbarelse för honom var en frestelse från den onde - när den ville rycka bort honom från det som var skrivet.

Sockermunken

Vi hade skidat drygt 30 km och energin började ta slut. Färden från Ylläsjärvi via Lainio och Villen kämppä hade tagit litet längre än väntat.

Solen hade gått i moln. Och landskapen påminde om sångens ord: "Långt borta är hemmet och resan känns lång." På finska sjunger vi om "pimeä korpi". En dyster vildmark.

Vi närmade oss Latvamaja, men anade att vildmarkscafet stänger kl. 16. Några minuter över 16 var vi framme och dörren var ännu öppen.

Vi fick köpa varsin sockermunk och kaffe. Sällan har jag ätit en munk med så mycket socker. Jag tackade den vänliga personalen och lovade mig själv att skriva om servicen.

(Latvamaja i vinterskrud)

En verkligen sockrig syltmunk med mycket socker kan smaka himmelskt. De sista tolv kilometerna gick sedan ganska bra.

Visst hade vi ännu något kvar i väskan, men ingen sockrig sockermunk.

Ynglingar kan bli trötta skriver profeten. Medelålders män blir lättare trött tänkte jag. 

"Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De springer utan att mattas, de vandrar utan att bli trötta."

Här på jorden blir vi trötta. Människor kan bli andligt trötta. Guds ord och löften ger ny styrka. I Guds ord finns det kraft. Ordet är verklig mat för själen.

Sockermunken påminde mig om vad Jesaja skriver på ett annat ställe om den festmåltid Gud berett och bereder: "Herren Sebaot ska på detta berg göra en festmåltid för alla folk, en festmåltid med feta rätter och lagrade viner, feta, mustiga rätter och lagrat, klarat vin.

Han ska på detta berg utplåna den slöja som beslöjar alla folk, det täckelse som täcker alla folkslag.

Han ska utplåna döden för evigt. Herren Gud ska torka tårarna från alla ansikten och ta bort sitt folks vanära från hela jorden, för Herren har talat.

På den dagen ska man säga: Se, här är vår Gud! Honom hoppades vi på, att han skulle frälsa oss."

Visst kan en sockrig sockermunk vara himmelsk. Men den energi den ger försvinner. Guds frälsning i Jesus Kristus är evig..

(Gårdagens munkar hade mycket mera socker)

Bara hos Gud

"Bara hos Gud har min själ sin ro, från honom kommer min frälsning. Bara han är min klippa och min frälsning, min borg. Jag ska inte vackla." (Psaltaren 68, en tröstepsalm av David)

Johannes skriver: "Gud är ljus och inget mörker finns i honom."

Jesus säger: "Saliga är de renhjärtade, för de ska se Gud. Saliga är de som skapar frid, för de ska kallas Guds barn."

Under skidningen igår tänkte jag på Gud. Paulus skriver: "Ända från världens skapelse syns och uppfattas Guds osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat."

Vi kan alltså känna Gud. Men framförallt genom Ordet får vi en uppfattning om hurudan han är. Jesus är vägen till Gud. 

Jesaja skriver: "Vet du inte? Har du inte hört att Herren är en evig Gud som har skapat jordens ändar? Han blir inte trött och mattas inte, hans förstånd kan inte utforskas.

Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka. Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla.

Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De springer utan att mattas, de vandrar utan att bli trötta."

Vidare tänkte jag på de nya himlar och den nya jord som Gud ännu skall skapa enligt sitt ord. Där skall friköpta och återlösta själar få en ny kropp.

Nog var det fridfullt där mellan fjällen i solens sken. Men som människor blir vi ändå trötta..

Ett hopp som inte slår fel

"Om det bara är för detta livet vi har vårt hopp till Kristus, då är vi de ömkligaste av alla människor." Första Korinterbrevet 15:19)

Det är ett kraftigt ord som aposteln lyfter fram. Vad vill han säga?

Han skriver bara för detta livet. Då finns det inget hopp för Evigheten. Kristus är ett evigt hopp. Det börjar här i tiden.

Även vi människor är evighetsvarelser. Kan en människa vara kristen och sakna hopp för Evigheten?

Kan en kristendom bli ömklig?

Jag tror att det är bra att ha apostelns ord i minnet då vi möter och betraktar strömningar här i tiden.

Det finns människor som är de ömkligaste av alla människor. Men biblisk kristendom är inte ömklig. Den är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser. 

Men ting som är sanna och verkliga. Ting som ordet lyfter fram.

Gud vare tack att vi får ha ett evigt hopp till Kristus, till Herren Jesus. Det hoppet är ett verkligt hopp och kan inte slå fel..

"Mitt härliga hopp, det kan aldrig slå fel: ett arv utan like jag har."

Under törnekronans skugga

Den krona som den här världen gav åt sin skapare var gjord av törnen. Purpurmanteln däremot var förbehållen kungligheter. Matteus framställer manteln som Jesus bar som en enklare soldatmantel.

"När de hade hånat honom, tog de av honom purpurmanteln och klädde honom i hans egna kläder. Sedan förde de ut honom för att korsfästas." (Markus 15:20)

Nog visste Gud hur världen skulle ta emot hans son. Jesus fördes ut till att korsfästas i sina egna kläder. På korset togs också de ifrån Honom.

Helt avklädd hänger han mellan himmel och jord. Men Jesus är rättfärdig. Han är utan synd, om än han bär hela världens syndaskuld.

Han är redo att möta sin Gud. Under resan norrut igår tänkte jag på den stilla veckans budskap. Jag tänkte på profetens Sakarjas ord:

"Fröjda dig stort, dotter Sion! Jubla, dotter Jerusalem! Se, din kung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han.

Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl."

Åsnan var ett enkelt och fredligt riddjur till skillnad från kungliga stridshästar. Men hurudant var fölet. Jag tänker att ingen förr ridit på det.

Markus skriver: "När de närmade sig Jerusalem och var nära Betfage och Betania vid Olivberget, sände han i väg två av sina lärjungar och sade till dem: "Gå in i byn där framför er. 

Så snart ni kommer in i den ska ni finna ett åsneföl som står bundet och som ännu ingen har suttit på. Ta loss det och led hit det. Och om någon frågar er varför ni gör så, ska ni svara: Herren behöver det. Och han skickar strax hit det igen."

Vi kan närma oss påskens budskap på två sätt. På världens vis eller genom Ordet på Guds vis.

Allt var nog i detalj förberett av himmelens Gud som också vill vara vår Gud. Det fanns inget annat sätt då människan skulle friköpas från synden och dess förbannelse.

Gud själv måste bära syndens straff i sin egen kropp. Här finner vi Guds kärlek, den utgivande och renande kärleken.

Törnekronans berättelse. Under törnekronans skugga kan vi förstå och ta påskens budskap till oss. Under törnekronans skugga ser vi vad ett kristet liv är..

Ser du konturerna av det himmelska Jerusalem på bilden ifrån Pello? När jag såg ut över den vita snön såg jag den inte. Någonting speglade sig ändå i glaset och så reser sig en stad högt ovan den här världen med des brus.

Guds ord och dess profetiska innebörd bereder oss för livet i den himmelska staden..

Törnbuskens budskap

"Men att de döda uppstår, det har också Mose visat vid stället om törnbusken, när han kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Han är inte de dödas Gud utan de levandes. För honom är alla levande." (Lukas 20:37-38)

En vän hade köpt en bok om trädslagen i det Heliga landet. Han berättade för några söndagar om olivträdet. Den berättelsen får jag återkomma till. 

Törnbusken har också en berättelse. Vi kan börja i Domarbokens nionde kapitel: 

"Då sade alla träden till törnbusken: Kom, bli du kung över oss! Törnbusken svarade träden: Om ni verkligen vill smörja mig till kung över er, kom då och ta er tillflykt under min skugga. Om inte, ska eld gå ut från törnbusken och förtära cedrarna på Libanon."

Vi minns att Gud uppenbarade sig för Mose i en törnbuske som brann av eld. Stefanus vittnar: " När fyrtio år hade gått visade sig en ängel för honom i öknen vid berget Sinai, i lågan från en brinnande törnbuske. Mose var förundrad över synen han såg, och när han gick närmare för att se efter vad det var, hördes Herrens röst: Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Då darrade Mose av fruktan och vågade inte se dit."

Markus skriver i sitt femtonde kapitel: "De klädde honom i en purpurmantel och vred ihop en törnekrona och satte den på honom. 

Sedan började de hälsa honom: "Leve judarnas kung!" De slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och böjde knä och tillbad honom.

När de hade hånat honom, tog de av honom purpurmanteln och klädde honom i hans egna kläder. Sedan förde de ut honom för att korsfästas."

Törnbuskens berättelse leder oss till Jesus klädd i en törnekrona. Han är en Gud för de levande. För Honom är alla levande.

På fredagen besökte jag gravgården i min barndoms hembygd. Den var folktom. Var är då de som dött i tro på Jesus?

De är hos Gud. För honom är alla levande. Gud är livets Herre. 

Evangelisten Johannes börjar sitt evangelium med orden: "I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. 

Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det."

Förstår vi hurudan Herre vi tror och förtröstar på? Han gör döden om intet. "Så ska Herrens friköpta vända hem och komma till Sion med jubel. Evig glädje ska kröna deras huvuden, de ska få fröjd och glädje, men sorg och suckan ska fly."

Här uppe i norr är vi nu nära trädgränsen. Men här är det gott att läsa om Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Den vita rena snön får vittna om den klädnad som den törnekrönte beredde åt de som han friköpte..

Vår Gud

"Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött. 

Och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem.

Därför känner vi inte längre någon på ett ytligt sätt. Även om vi lärt känna Kristus på ett ytligt sätt, känner vi honom inte längre så. 

Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst." (Andra Korinterbrevet 5)

I går lyste solen över min hembygds kyrkogård. I solskenet smälte snön och vattenströmmar porlade mellan stenarna.

Jag tänkte på vår Gud och uppståndelsekraften i Kristus. Skriften vittnar om att Kristus uppstått för oss. 

Psalmens ord kom i mina tankar: "Likt vårdagssol i morgonglöd gick Jesus fram ur natt och död till liv förutan like. Därför, så länge världen står, det efter vinter kommer vår också i andens rike."

Där i vårsolen skulle det ha varit lätt att predika. Solen gjorde allt så ljust. De i Kristus insomnade heligas minne blev en mäktig predikan.

Hebreerbrevets författare lyfter fram detta. "Genom tron bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och genom tron fick han det vittnesbördet att han var rättfärdig, eftersom Gud själv bekände sig till hans offer. Och genom tron talar han, fastän han är död."

Nog blir det en mäktig predikan då de i Kristus insomnade börjar predika. Då handlar predikan om Jesus Kristus och hans uppståndelsekraft.

När Guds ord får börja tala känner ingen mera Kristus på ett ytligt sätt. Något nytt har kommit.

Allt kommer från Gud skriver aposteln. Nog är han väldig vår Gud. Gud har försonat oss med sig själv genom Kristus.

Han har gett oss försoningens tjänst. Sångaren skriver: "Det finns underbar förlossning i det blod som göts en gång. Det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång"

Den nya sången är sången om Kristus. Likt en porlande vårflod rinner den fram och den blir till ett mäktigt brus. "Det finns nåd för nya världar mycket större än den här, nya skapelser och tider nåd för allt som blir och är"

När vi av Guds nåd en stund får känna ljuset och glädjen i Guds värld blir den här världens förgängliga skatter som förgår billiga.

Vår Gud är evig. Allt han gör i Kristus är evigt. Att få en försmak av uppståndelsekraften, av uppståndelsens härliga morgon är stort.

Då är det ljuvligt att vara kristen. Då glöms den egna kampen. Då blir kraften i Guds ord mäktig.

Då flyger tanken och landar i Guds värld. "Fri från stoftets band, ren i Kedars (jordiskt) land, själen njöt av himlafröjden, då jag med trons ögon klart här skåda fick allt vad Jesus gjort då han i döden gick. När en tanke flög, när en suck sig smög, båda gick de upp till höjden."

"Se, jag skapar nya himlar

och en ny jord,

och man skall inte mer

komma ihåg det förgångna

eller tänka på det.

Men fröjda er

och jubla till evig tid

över det som jag skapar,

ty se, jag skapar Jerusalem

till jubel

och dess folk till fröjd.

Jag skall jubla över Jerusalem,

fröjda mig över mitt folk.

Där skall inte mer höras gråt

eller klagan." (Jesaja 65)

Förförelse, trygghet i Kristus

"Jesus sade till sina lärjungar: "Förförelserna måste komma, men ve den genom vilken de kommer! Det hade varit bättre för honom att få en kvarnsten hängd om halsen och bli kastad i havet än att han förleder en av dessa små."

Förförelse måste komma. Vi lever i en värld som förför. Människor leds bort från Jesus. Hans ord ifrågasätts. Det trampas under fötterna. Det omformas.

Förförelse verkar just så. Jesus skyms. Nåden får inte vara nåd. Synd är inte mera synd.

Just då är förförelsens kraft stor. 

I bönen Fader vår ber vi: Inled oss inte i frestelse. 

Herre bevara oss från frestaren. 

Sjömannen Gustaf Skinnari skriver: 

"Här bland frestelser och plågor skall min tro ej tryckas ner. Inga tvivelsjuka frågor ställer sig mitt hjärta mer. Med försoning hel och full är jag trygg för Kristi skull."

Visst får vi ännu idag vara trygga. För Kristi skull är vi trygga. 

Människosonens lidande

"Till lärjungarna sade han: "Det ska komma en tid då ni längtar efter att få se en enda av Människosonens dagar, men ni kommer inte att få det. 

Man ska säga till er: Se, där är han! eller: Här är han. Men gå inte dit och följ inte med. 

För liksom blixten flammar till och lyser från himlens ena ände till den andra, så ska Människosonen vara på sin dag. 

Men först måste han lida mycket och bli förkastad av det här släktet.

Så som det var på Noas tid, så ska det vara under Människosonens dagar. Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken. Då kom floden och gjorde slut på dem alla." (Lukas 17)

Vi lever i en märklig tid. Kyrkor som kallar sig kristna har helt tappat sitt fokus. Istället för att vittna om Jesus håller man på med allt annat.

Talar man om Jesus så rycker man ut honom från ordet. Man tjänar en rödgrön Jesus. Han kan också göras till en nationalist. Man klär honom i regnbågens färger. Listan kunde göras lång.

Där är han. Här är han. Men Jesus själv säger "Gå inte dit".

Vi finner Honom i ordet. Där är han synlig för oss. Visst finns han på Faderns högra sida. Men den världen är osynlig för oss.

Men Jesus finns också i ett förkrossat hjärta. Ja hur skall vi honom finna? Svaret finner vi i en julsång: "Sök ej bland stolta, visa i världens tempelhus, bland dem som högljutt prisa sin egen tankes ljus."

På något vis påverkas vi av avfälliga biskopar om än vi inte vill det. Villfarelse och irrlära verkar just så. Vårt fokus flyttas. Frimodigheten att förkunna Jesus som Frälsare påverkas.

Vi lever vårt liv. Vi äter och dricker. Vi tjänar Mammon som andra alla. Vi blir tysta. 

Vi lever i märkliga och svåra tider. Hör vi Noas röst då Jesus lyfter fram honom i ordet?

Kan vi ta till oss Jesu ord om hur han skall vara på sin dag. Är hjärtat verkligen i himlen?

Vi lever i en tid då Jesus förkastas. Men Guds Ande är inte borttagen från jorden. Den Helige Ande verkar där Guds ord lyfts fram. 

Gud är ännu god. Han vill oss väl. Hans nåd är nära. Den uppenbaras i Jesus Kristus..

Glädjen i himlen

"Då berättade han denna liknelse för dem: "Om någon av er har hundra får och förlorar ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går ut efter det förlorade tills han finner det? 

Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det över sina axlar. När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag fann mitt förlorade får. 

Jag säger er: På samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver någon omvändelse." (Lukas 15)

Jesus vittnar om hur stor glädjen är i himlen över en syndare som omvänder sig. 

Omvändelse från synden är en del av det kristna livet. När det gått fel. När det går fel får vi vända om till Jesus och hans ord. Vi får börja på nytt.

I psalmen sjunger vi: "Guds kyrka är gemenskap med Fadern och hans Son, det skådar hon och erfar i Andens kraft och nåd.

Guds helgon och martyrer betygar det med blod. Omkring dem sjunger rymden där segerns kyrka bor."

Sången om Kristus får inte tystna. Den kan inte bytas ut mot något annat.

Kejsarens nya kläder

Vi minns säkert berättelsen om Kejsarens nya kläder. "En dag kom två skurkar till kejsarens stad. Skurkarna sa till kejsaren att de kunde väva världens vackraste tyg, som dessutom var magiskt. – Tyget är osynligt för dom som är dumma eller dåliga på sitt arbete, sa skurkarna.

Då tänkte kejsaren: - Jag vill ha kläder av det magiska tyget. När jag har mina magiska kläder vet jag genast vem som är klok och vem som är dum, för de som är dumma kan inte se kläderna. Kejsaren betalade skurkarna för att de skulle väva ett magiskt tyg och sy kläder åt honom av tyget."

Vi minns slutet. Kejsaren hade blivit lurad, bedragen av skurkarna. Vi minns hur ett litet barn till sist avslöjade bedrägeriet. -— "Men han har ju ingenting på sig! sade ett litet barn."

— "Han har ju ingenting på sig! ropade slutligen allt folket"

I vår kyrkas bekännelseskrifter läser vi om kyrkan. "Vi medgiva icke, att de representera kyrkan eller i sanning äro den. Och vi vilja icke heller lyssna till vad de i kyrkans namn befalla eller förbjuda. 

Ty ett barn på sju år vet numera, Gud vare lov, vad kyrkan är: hon är nämligen de heliga troende och "fåren, som höra sin herdes röst". 

Ty barnen bedja så: "Jag tror att det finnes en helig kristen kyrka." Ty heligheten består icke i kyrkliga skrudar, tonsurer och andra ceremonier, som de utan stöd i den heliga Skrift uppdiktat, utan i Guds ord och den rätta tron."

Berättelsen om Kejsarens nya kläder och bekännelseskrifternas ord om vad kyrkan är kan användas för att beskriva hur vår folkkyrka blev bedragen. Hur nästan alla biskopar spelade sitt spel. Hur budskapet om Jesu Kristi rättfärdighetsdräkt byttes ut mot något som kläddes i ord som jämställdhet och kärlek.

Hur de homosexuella blev bedragna av biskopar som själv blivit bedragna och därigenom bedrog många.

Berättelsen behöver inte sluta där. Ännu finns det tid att göra bättring. Att omvända sig till Kristus och hans ord.

Ännu står himmelens dörr öppen för alla som drabbas av syndens makt att bedra.

Berättelsen kan avslutas med sångens ord:

"I tro under himmelens skyar vi nalkas den skimrande strand, i hoppet som städse förnyar vår lovsång i jordlivets land. Kring Lammets tron vi sjunger en gång i Faderns hus den sällsamt nya sången, lik stora vattens brus.

Än räckes Guds frälsning, än räckes Guds frälsning till den som sig ångrar och tror."

 

 

Faller kyrkan?

Biskoparna lär befinna sig i Genève. Igår lär man också ha tagit ställning till det ogudaktiga utkastet om äktenskapet som i förra veckan läckte ut till media.

Alla biskopar torde inte vara på plats i Genève.

Faller den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland? Frågan kan tyckas vara dramatisk, men ändå nödvändig.

Ingen människa eller organisation kan nämligen strida mot Gud och bestå. 

I Uppenbarelseboken 17 läser vi om striden mot Jesus: "De ska strida mot Lammet, men Lammet ska besegra dem tillsammans med sina kallade, utvalda och troende, eftersom han är herrarnas Herre och kungarnas Kung."

Vi läser också om hur skökan till sist skall bli utblottad, naken och uppbränd i eld.

Vi läser också om hur Gud har en plan och att Guds ord skall gå i uppfyllelse. 

Ingen kan strida mot Gud och hans ord och inte falla. Ingen kan strida mot Honom som har ögon som eldslågor och genomskådar människor och institutioner.

Kristi kyrka kan inte falla, men kyrkor som överger Guds ord faller..

Vi skall alltid be för människor, även för de som går emot Guds ord. Men Ordet delar människorna i två hopar. Jesus talar om Faderns välsignade och förbannade.

Guds vilja för varje människa är god. Däremot är inte djävulens och och den gudsfrånvända världens vilja god. 

Ordet säger också att den som tror sig stå skall se till att han inte faller.

Herre ge oss väckelse, en vilja ny och god..

Salt utan sälta

"På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge om han inte avstår från allt han äger.

Salt är bra, men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? Det duger varken för jorden eller gödselhögen. Man kastar bort det. Hör, du som har öron att höra med!" (Slutet av Lukas 14)

I kapitel 9 återger Lukas Jesu ord: " Sedan sade han till alla: "Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. 

Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han ska rädda det. För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men mister sig själv eller går förlorad?"

Hur skall man förklara dessa Jesu ord. Vågar jag kasta mig i den gode Herdens armar?

Finns den första kärleken till Jesus kvar?

Till församlingen i Efesus säger Jesus: " Men jag har en sak emot dig: att du har övergett din första kärlek. Kom därför ihåg varifrån du har fallit, och vänd om och gör dina första gärningar. Annars, om du inte vänder om, kommer jag till dig och flyttar din ljusstake från dess plats. Men den fördelen har du: att du hatar nikolaiternas gärningar som också jag hatar.

Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Åt den som segrar ska jag ge att äta av livets träd som står i Guds paradis."

Bli kvar i Jesu kärlek

"Stora skaror vandrade med honom, och han vände sig om och sade till dem: "Om någon kommer till mig och inte sätter mig högre än sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar och även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge. Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge." (Lukas 14)

Det är alltid utmanande att kunna ta texten ovan, en del av dagens bibelläsning till sig.

Om någon kommer till mig säger Jesus. Det är alltid bra att komma till Jesus. Men om du därefter går bort eller vidare så övergav du honom. Du förnekade Honom då du inte gav Honom den plats som är hans.

Förstår vi texten? 

Det är till välsignelse för far och mor om Jesus får ta den främsta platsen. Jesus säger ju: Hedra din far och mor!

På samma sätt är det med bröder och systrar. Jesus säger också: "Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni ska få det. Min Far förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.

Så som Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek."

Den som inte bär sitt kors och följer Jesus kan inte vara hans lärjunge. De orden får vi ta till oss.

Vi är inte värdiga att få vara en Jesu lärjunge. Ändå kallar han: Följ mig!

"Som sådden förnimmer Guds välbehag i fattig och stenig mull, så prisa din Gud, du min kropp, i dag för vägens och bördornas skull. För kraften och viljan, för stegets svikt, för klara och stränga bud, för jordisk gärning och jordisk plikt jag tackar dig, himlarnas Gud." (Psalm 478)

En salig tid

"Än finns det rum för var och en som vill i Kristus bliva ren. Låt dig blott klädas i den skrud som han förvärvat åt sin brud!"

I Kristus blir människan ren, fri från sin synd. I Guds rike handlar det om Kristi rättfärdighet. 

Nog är det en vacker dräkt som Gud kläder sin församling i, sin älskade Sons rättfärdighet.

Församlingens tid är också en salig tid: "En salig tid för handen är så länge Herren med oss är. Se, nådens sol än lyser klart och visar vägen uppenbart."

Här i tiden känner vi oss ofta ovärdiga. Och ovärdiga är vi i oss själva. "O, må jag sätta värde på den nåd vari jag nu får stå och ej min frid, mitt dyra arv, förskingra bort i synd och slarv!"

Bröllopsfesten

I Lukas 12 läste vi: "Spänn bältet om livet och håll lamporna brinnande. 

Var lika tjänare som väntar sin herre hem från bröllopsfesten och som genast är redo att öppna för honom, när han kommer och knackar på. 

Saliga är de tjänare som Herren finner vakande när han kommer. Amen säger jag er: Han skall fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv komma och betjäna dem. 

Kommer han under andra eller tredje nattväkten, saliga är de om han finner dem vakande. 

Men det förstår ni ju att om husägaren visste när tjuven kom, skulle han inte låta honom bryta sig in i sitt hus. 

Var också ni beredda, ty i en stund då ni inte väntar det, kommer Människosonen."

Jesus är tydlig med att vi inte kan veta tiden för hans återkomst. Men ändå behöver tjänarna vara vakande då han kommer.

Guds ord talar mycket om bröllop. I en liknelse framställer han sitt rike, himmelriket på följande sätt: "Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son. Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min måltid."

I Guds rike förenas församlingen med Jesus, sin Herre. Bilden är klar och tydlig. Församlingen fylls av en gudomlig kärlek till den himmelske brudgummen.

Gemenskapen med Jesus Kristus börjar här nere genom tron.