I nöd och lycka

I psalmen sjunger vi: "Ingen nöd och ingen lycka skall utur hans hand dem rycka. Han, vår vän för andra vänner, sina barns bekymmer känner."

Här om dagen diskuterade vi de katastrofer som nu tycks drabba jorden i tät takt.

Media började med att måla upp en bild av klimatkatastrof. Sedan kom corona, Rysslands anfallskrig, Hamas terrorattacker mot Israel. Nu lever vi med stängda gränser och en oro för vad grannen i Öst hittar på som följande.

Människor mår dåligt idag. Och det drabbar även Guds folk. 

Ändå får vi förtrösta på Herren. Vi har en Gud som räknat våra hårstrån. Han vet hur vi har det. Vi har en Gud att förtrösta på, både i nöd och lycka.

Som Guds folk borde vi veta allt detta. Jesus säger ju: "Tecken ska visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och vågornas dån. 

Människor ska tappa andan av skräck i väntan på det som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas. 

Då ska man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. 

Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig."

Jesus fortsätter med att berätta en liknelse: "Se på fikonträdet och alla andra träd. När ni ser att de knoppas, förstår ni av er själva att sommaren redan är nära. På samma sätt vet ni, när ni ser detta hända, att Guds rike är nära"

Ser du och jag att Guds rike är nära? Jesu vilja är nog att vi skall se det. Jesus själv kommer med stor makt och härlighet.

Som kristna skall vi inte sluta att leva det kristna liv vi är kallade till. Gud vet hur våra dagar ser ut. Han är den samme både i nöd och i lycka.

Ingenting kan rycka oss ur hans hand då vi i allt förtröstar på Honom.

Natten går mot sitt slut

"Gör detta och tänk på tiden, att det är dags för er att vakna upp ur sömnen. Frälsningen är oss närmare nu än när vi kom till tro.

Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss därför lägga bort mörkrets gärningar och ta på oss ljusets vapenrustning. 

Låt oss leva värdigt, som på dagen, inte med vilda fester och fylleri, inte med otukt och orgier, inte med strid och avund. 

Nej, iklä er Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv." (Romarbrevet 13)

Aposteln har skrivit om hur Guds folk skall älska varandra. Och han inskärper sedan att natten går mot sitt slut. Dagen är nära.

I himlen hos Gud är det ljus, där finns inget mörker. Här på jorden är det ännu mörkt, men Guds vilja är att morgonstjärnan skall få uppgå i människornas hjärtan.

Guds folk får klä sig i ljusets vapenrustning. Dagen är nära. 

I dagens lösen läser vi att natten går mot sitt slut. Guds ord får vi gripa tag i och leva av..

Guds omsorg

"Men för er som vördar mitt namn ska rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar. Då ska ni komma ut och hoppa likt kalvar som släpps ur sitt bås."

(Malaki 4:2, dagens lösen)

Profeten ser rättfärdighetens sol gå upp. Han ser Herren Jesus som likt hönan som samlar sina kycklingar under sina vingar bär omsorg om de sina, de som vördar Gud.

Bilden av kalvarnas glädje om våren är stark. 

Vi har fått höra om välsignade och förbannade, om de som söker sig till Gud och de som skyr och föraktar Herren och slutligen blir bortvisade från hans ansikte.

Jesus är alltså skiljelinjen mellan sol och mörker. Gud har omsorg om de sina. 

I en artikel läser jag om hur oro och sjuklig oro har ökat bland människor och speciellt bland kvinnor under 40 år.

Tidigare har vi kunnat läsa om att i den gruppen tar man mest avstånd från Gud och hans ord.

Psalmförfattaren skriver: "Glädje utan Gud ej finnes, utan Gud ej finnes frid. Tom den lycka är som vinnes, om vi glömmer Gud därvid. Men ej högsta nöd skall rycka glädjens känsla ur vårt bröst, om i både nöd och lycka vi förnimmer Herrens röst." (Psalm 387)

Tror vi på det som psalmdiktaren och Guds profet Malaki vittnar om? Att det som människan behöver finns hos Gud..

Jesu förbön

"Simon, Simon! Satan har begärt att få sålla er som vete. Men jag har bett för dig, att din tro inte ska ta slut. Och när du en gång har omvänt dig, styrk då dina bröder."

Vi minns Jesu förbön för Simon Petrus. Ordet vittnar också om att Jesus ber för dig och mig. 

I sången sjunger vi:

"Minns din trofaste vän hur på Golgata än han för synderna döden där led! Fast han grymhet blott ser, han för syndare ber; även du i den bönen var med.

Än han ber varje dag ock för dig som så svag och för frestelsen bävande är. Varför gör han det väl, tror du ängsliga själ, om ej därför att han har dig kär?"

Den onde ville sålla lärjungarna som vete.

Jag har läst att förr i tiden när man sållade vete, så var det alltid två personer som stod mitt emot varandra med ett nät eller en duk emellan sig. 

Vetet lade man på duken och sedan började man skaka. 

När man sållar vete skiljer man agnarna från vetet. Den goda säden blir kvar, men agnarna blåser bort.

Vi förstår att om den onde håller i duken är hans vilja att inget blir kvar. Då behövs Jesu förbön.

Det kommer tider, dagar då tron prövas, då den skakas. Det kan vara tunga dagar och även fysiskt kan det tära.

Men då vi minns att Jesus är med härdar vi ut. Som människor, även som kristna kan vi inte välja allt som möter oss i livet.

Men vi kan be. Vi får be och Jesus ber.

Det är viktigt att tron inte tar slut, att gåvan inte kastas bort.

Jesus talade om omvändelse. Petrus måste vända sig mot Jesus och lämna förnekelsen.

En tupp som gol och Jesu blick var det som Petrus mötte. Petrus tårar var bittra.

Petrus fick smaka omvändelsens nåd och senare fick han styrka sina bröder..

Även sållning och prövningar har en utmätt tid. Trons mål är i himlen och Jesus är vägen dit.

Tillbedjan och tjänst

"Sedan förde han dem ut till Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem. Och medan han välsignade dem, lämnade han dem och lyftes upp till himlen. 

De tillbad honom och vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje. Och de var ständigt i templet och prisade Gud."

Med den beskrivningen av Jesu himmelsfärd avslutar Lukas sitt första brev till Teofilus.

Vi har en Herre som dog, uppstod och for upp till himlen. Honom får vi tillbe i glädje, i stor glädje likt lärjungarna.

Som kristna får vi tillbe Jesus, tillbe Gud. Jesus sade till den onde i öknen: "Det står skrivet: Herren din Gud ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna."

Herren vår Gud skall vi tillbe. Honom ska vi tjäna. 

Livet får sin rätta dimension när vi tillber Gud. Den onde rasar mot detta, men Jesus ber för sina vänner..

Liv i Jesu död

"Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande. 

Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre, och inte heller för mig som är hans fånge, utan bär också du ditt lidande för evangeliet genom Guds kraft.

Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av våra gärningar utan genom sitt beslut och sin nåd som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet."

(Andra Timoteubrevet, kapitel 1)

Jag undrar vilken kamp som Timoteus hade. Det vet vi inte, men vi vet att Gud också använde hans kamp och hans lidande på ett suveränt sett, när han gav oss den Heliga skrift, bibelns ord.

Paulus och den Helige Ande hävdar att en Herrens tjänare får bära ett särskilt lidande. Vidare upplyser Guds ord om att detta lidande för evangeliet, kan man bära endast genom Guds kraft.

Ett lidande för evangeliet hör till en tjänst i Guds rike. Nu kan vi ännu undra vad detta lidande för Kristi skull handlar om. Jesus Kristus har ju lidit och dött för vår skull för att vi skulle få vara fria och även frikända vid domen.

Men bibeln är tydlig med att det uppstår, att det finns ett lidande för evangeliet. I en Sions sång sjunger vi:

"Genom lidande till seger för den väg som Jesus gått. Och att gå densamma vägen är också hans egnas lott."

Och vidare: "Genom lidande till seger går Guds rikes väg också. Jesu sändebud de måste alltid i hans fotspår gå."

Sångaren vittnar om ett lidande under tårar: "Himmelrikets säd ska läggas obemärkt i tårdränkt jord. Kornet måste dö i mullen, men får liv på Herrens ord."

Och vidare: "tåren bränner"

"Genom lidande till seger! Ja, till seger vägen går, fastän tåren ofta bränner, fastän striden blir oss svår. Jesus segrade i döden, Israel vann löftets land, och de frälstas sälla skara stått en gång på stormig strand."

Sången är skriven av Hedvig Posse. Till sist skriver hon de trösterika och hoppfulla orden: "Genom lidande till seger, sjung, ja sjung med glättigt mod! Sjung om seger mitt i kampen, blott i kraft av Jesu blod! Segra skall hans verk på jorden över mörker, synd och nöd. Segra i vartenda hjärta som fått liv i Jesu död."

Märkte du budskapet? Liv i Jesu död. Det handlar också om korset. Vi brukar tala om "korsets teologi"

Korset först och kronan sedan..

När Jesus dör

"Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom ett mörker över hela landet som varade fram till nionde timmen.

Solen förmörkades, och förhänget i templet brast mitt itu. 

Och Jesus ropade med hög röst: "Far, i dina händer överlämnar jag min ande."När han hade sagt detta, gav han upp andan."

Med de orden som vi möter i dagens bibelläsning beskriver Lukas Jesu död. Jesu sista dagar i livet var hårda och tunga. Han möter en grymhet och ondska som egentligen är ofattbar. Gud låter all mänsklig ondska, all synd slå mot Jesus. Ja han görs till synd och han dör en brottslings grymma död.

En sådan Gud har vi. En Gud som låtit all ondska slå mot sig. En Gudason som överlämnar sin Ande i sin Faders händer.

De händerna har format den här världen. De händerna har gjort människan av stoft och blåst in livsande i henne.

Nu dör Jesus, Guds ord, Guds enfödde älskade synd för all den synd och ondska som människan genom sitt syndafall drog in i skapelsen.

En stund där vid korset där min Frälsare dör ger mycket, ja den ger allt som behövs här i tiden och inför evigheten.

En tro som är en gåva. En tror som lyfter. En tro som bär. En tro som lyser upp en mörk värld.

En annan vers av Boenhoffer får avrunda resan till Jesu kors:

"När det blir stilla, låt oss höra sången som sjungs av dina barn i evighet, en lovsång från en värld, osynlig för oss. Låt den ge styrka i vår modlöshet!"

Guds barn bär på en sång i sitt hjärta. Den ljuder här i tiden, i nöden och smärtan. Den lyfter uppåt och bär hemåt. Den ljuder i evighet som ett tack och pris till Herren, vår frälsnings Gud..

I oförättens dagar

I den välkända psalmen "Av goda makter" från andra världskrigets dagar sjunger vi:

"Av goda makter skyddade vi möter den nya dag som du, Gud, låter gry. Nytt är det krav som dagen ställer på oss, men du är nära och din nåd är ny.

Än plågar oss det gångnas onda minnen och vi bär sår som det förflutna gett. O Herre, hela våra skrämda sinnen med frälsningen som du åt oss berett!"

Psalmförfattaren bar på sår, som det förflutna hade gett. Han var sårad, slagen och hans sinne var skrämt.

Vi lever i en tid av avkristning, där samhället blir råare. Gud låter ännu nya dagar gry. Dagar då vi får be om helande för skrämda sinnen.

Gud är nära skriver Dietrich Boenhoffer. Hans nåd är ny. Han var nära under förföljelsens dagar. Han var nära i väntan på en ond bråd död.

Det finns en frälsning som Gud berett i Jesus Kristus. Världen kan aldrig skåda den. Världen kan ej fatta den. Otron saknar inte den. Men tron bär den och flyr till den.

Hur hård och grym den här världen än blir. Vilka slag än dagen ger.

Vilka sår den än ger står Guds frälsning där. En sådan Gud har vi.

Konung David skriver i herdepsalmen: " Saliga är de som har sin styrka i dig, som har dina vägar i sitt hjärta.

När de vandrar genom tåredalen gör de den rik på källor, och höstregnet täcker den med välsignelser.

De går från kraft till kraft, de träder fram inför Gud på Sion."

Prisa Herren!

"Prisa Herren från jorden, ni havsdjur och alla djup, eld och hagel, snö och dimma, du stormvind som utför hans befallning, ni berg och alla höjder, ni fruktträd och alla cedrar, ni vilda djur och all boskap,ni kräldjur och bevingade fåglar,

ni jordens kungar och alla folk, ni furstar och alla domare på jorden, ni ynglingar och flickor, ni gamla med de unga." (Psaltaren 148)

Guds folk har något som världens barn saknar. Vi får prisa Herren. Det är stort att få prisa sin skapare. 

Vi får ta psalmistens ord till oss. Det är gott att få prisa Herren..

Dagen efter domsöndag

"Men härefter ska Människosonen sitta på Guds, den Allsmäktiges, högra sida." (Lukas 22:69)

I bibelläsningen möter vi Jesu ord till folkets äldste, överstepräster och skriftlärda. Jesus vittnar om hur han snart skall återta den makt som han frivilligt avstått ifrån under sin förnedring.

Men ännu måste Jesus bli övergiven av sin Fader då människosläktets synder skulle bli försonade, då all synd lades på honom och han bar straffet.

I domsöndagens texter mötte vi ordet om hur de som förkastat frälsningen blir bortvisad från Guds ansikte.

"Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar."

Domsöndagen är en speciell dag, en dag då även de allvarliga orden måste sägas, för att väcka de till besinning som ännu inte är förhärdade. 

Samtidigt påminner det Guds folk om vad vi är friköpta ifrån för Jesu skull. Jesus kommer i härlighet som världens och hela människosläktets domare.

Det är ett budskap som världen och djävulen vill förtiga. Ett budskap som den gudsfrånvända människan flyr ifrån.

Igår firade vi domsöndag. Igår så väl som idag sitter Jesus på Guds, den Allsmäktiges högra sida.

Det betyder så mycket för oss som vill vara Guds barn och ställa vårt hopp till Jesus. När Gud är på vår sida behöver vi inte frukta. 

"O, vilken härlig lott att Herren lik få vakna och förklarad skåda honom sådan själv han är! Då är allt glädje blott, min själ skall intet sakna.

Då är Lammets brud fullkomnad, helgad, ren och skär. Mig kronan räckes, jag övertäckes med Jesu Kristi härliga rättfärdighet. Min synd och skuld så svår och varje bitter tår, allt blir förbytt i helighet och kraft och fröjd, och lov och pris skall ljuda klart i himlens höjd." (Psalm 585)

Som en Jesu vän är det gott att få vakna till en ny dag. Vi får se framåt och leva som Jesu egna. Vi får följa Honom, ta var på hans ord.

Minnas att vi är friköpta och en gång står i himmelen. 

Konstnärens bild av den trånga porten, av en framtid i ljus och gröna ängar..

Samvetskval och samvetsfrihet

"Var ständigt vakna och be om kraft att undfly allt som ska ske och kunna bestå inför Människosonen." (Lukas 21:36)

Vi firar domsöndag. Ortstidningen tycker att det då är passande att lyfta fram Islam för andra dagen i följd. Sällan har biblisk kristendom behandlats så positivt, som man nu väljer att behandla islam och konvertering till denna dödens och svärdets religion.

I ledaren åter noterar man att beslut om abort är tufft för de flesta och förknippat med samvetskval, men det är ändå en mänsklig rättighet att göra abort. I rubriken läser vi att jämlik rätt till abort hotas av samvetsfrihet. 

Sällan hittar man en sämre vald rubrik.

De flesta som kämpat med samvetskval vet att det inte är lätt. Konung David som medverkat till mord skriver: " Så länge jag teg förtvinade mina ben och jag stönade dagen lång. Dag och natt var din hand tung över mig, min kraft rann bort som i sommarens torka."

Att kämpa med samvetskval här i tiden är inte lätt. Då kan vi ana hur det kan vara att lida av samvetskval i en evighet, bortvisad från Guds ansikte, i visshet om att man föraktade Guds nåd i Jesus Kristus, att man försköt Guds utsträckta hand, att man förkastade Guds frälsning.

Jesus uppmanar de sina att vara vakna. Att be om kraft att undfly allt som skall ske. Att kunna bestå inför Människosonen, då han kommer på himmelens skyar.

Vi lever i en mörk tid där avkristningen accelererar. 

Men Guds ljus lyser ännu upp en mörk värld. Hos Jesus finner den som lider av samvetskval ro och vila. Där finner en ångrande syndare nåd och frid. Ja också livslust och mening med livet.

Hos Jesus finns en framtid och ett hopp. Konung David som fallit så djupt skriver:

"Då erkände jag min synd för dig och dolde inte min skuld. Jag sade: "Jag vill bekänna mina brott för Herren" – då förlät du mig min syndaskuld. Sela"

David lyssnade till Guds röst då ordet och synden fördömde honom. Han fick bekänna sin synd inför Natan och höra att han inte måste dö, utan att hans synd var förlåten.

Hos Jesus kan ett sårat samvete finna ro. Tunga bördor lyfts av. Även för mord och abort finns det förlåtelse. Men den finns endast hos Gud, i Jesus Krisus, i hans fullbordade verk.

Det är mycket grymt, obarmhärtigt och ovist att uppmuntra någon till att göra saker som ger plåga för ett samvete, som ännu inte är förhärdat.

Vem är Herre över liv och död? Det är Gud. Guds bud, budordet säger: Du skall inte dräpa. Du skall inte döda. 

Våra tidningar och vårt samhälle förhärligar dödshjälp och abort. Man förhärligar grymma religioner, som är dödens religioner.

Men ännu idag är det nådens tid. Ännu hörs Guds röst ljuda över en sargad och ödelagd jord.

I sången sjunger vi: " I tro under himmelens skyar vi vandrar i fädernas spår, vi bidar i städer och byar en Andens och Gudsrikets vår. Vår saliga förvissning, vårt fäste och vårt mod är syndernas förlåtelse i Kristi namn och blod.

Än räckes Guds frälsning, än räckes Guds frälsning till den som sig ångrar och tror."

Hur kan vi bestå inför Människosonen då han kommer på himmelens skyar? Vi får hålla fast vid den kristna tron, vid den oförfalskade bibliska apostoliska tron.

Den tro som har kunskap om lag och evangelium, om synd och nåd, om bättring och tro.

Om hur det för ett plågat och sårat samvete finns en fristad i Kristi namn och blod..

Getternas dom

På domsöndagen talar evangelietexten om hur Jesus vid domen skall skilja människorna från varandra såsom en herde skiljer fåren från getterna.

Vi märker hur både får och getter frågar "när" då domen ges. Vi inser att det handlar om Jesu försoningsverk. Hur förhåller vi oss till det? 

Fåren förtröstar endast på det som Jesus gjort, på Guds nåd i Jesus Kristus.

Getterna däremot har förkastat Jesus försoningsverk. 

De har inte byggt sina liv på den enda grund som håller och nu tvingas de stå inför Guds domstol med sin egen bristfälliga laguppfyllelse. Och egna bristfälliga gärningar räcker inte inför Gud.

Gamle Edwards sång berättar så tydligt och klart vad det handlar om vid domen:

" Världen i Jesus rättfärdig är vorden. Han på sitt hjärta var syndare bar, när på sitt kors mellan himlen och jorden han vår förlossning, vårt skuldoffer var. Skulden där dränktes i blodskällans flöden, syndaregistret vid korset han slog. Domaren led för dödsfångarna döden, Gud är försonad och vi har då nog.

 Kom då, ni fattiga syndare alla, tag nu här dubbelt för varje ert brott! Har vi än alla i Adam måst falla, har dock vår Jesus alltsammans gjort gott. Är det väl rätt att befriade trälar håller sig själva i träldomen kvar? Nej, låt oss hellre som frigjorda själar lova i frihet vår nådige Far!

Mildaste Jesus, min salighetsklippa, jag din förtjänst mig tillägnar som min. Dig vare lov, jag min otro fått slippa, jag står inskriven i himlen som din! Hellre förnekar du dig och din Fader, än att jag nånsin utstruken kan bli. Därför med glädje och fröjd jag nu sjunger: Snaran är sönder och fågeln är fri!"

Jag din förtjänst mig tillägnar som min. Det fick fåren göra. Det får vi idag göra. I frihet, men med glädje får vi tacka och lova vår nådige far.

Inför domen

I sitt andra brev till tessalonikerna lyfter aposteln Paulus fram domens nödvändighet. En rättfärdig Gud måste döma. Och Guds dom är rättfärdig. 

"Vi är alltid skyldiga att tacka Gud för er, bröder. Och det har vi goda skäl till, eftersom er tro växer till så starkt och den kärlek ni alla hyser till varandra blir allt större hos var och en av er. 

Därför berömmer vi oss i Guds församlingar av er, av er uthållighet och er tro under alla de förföljelser och lidanden som ni får utstå. 

Allt detta är ett bevis på Guds rättvisa dom, att ni skall anses värdiga Guds rike som ni lider för. 

Gud är rättfärdig: han vedergäller dem med lidande som plågat er och ger åt er som blir plågade lindring tillsammans med oss. 

Och det sker när Herren Jesus kommer från himlen och uppenbarar sig med sina mäktiga änglar, i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. 

Dessa skall bli straffade med evigt fördärv, bort från Herrens ansikte och hans härlighet och makt, när han kommer för att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem som tror. 

Ty vårt vittnesbörd har ni trott. Så skall det ske på den dagen."

Salig är den som för Kristi skull är värdig Guds rike.

Tillkomme ditt rike

I bibelläsningen från Lukas 19 läser vi: "När de lyssnade till detta berättade Jesus ännu en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de tänkte sig att Guds rike nu genast skulle komma på ett synligt sätt."

Lärjungarna trodde att Guds rike nu genast skulle komma på ett synligt sätt. Också vi kristna kämpar med detta om än vi ber: "Ske din vilja såsom i himmelen också på jorden."

Guds vilja är att dagen då Guds rike kommer på ett synligt sätt ännu är förestående. 

Aposteln skriver i Efesierbrevet: " Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare, för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet.

Då är vi inte längre barn som kastas hit och dit och dras med av varje vindkast i läran, när människorna spelar sitt falska spel och listigt förleder till villfarelse."

Vi får också be om nåden att kämpa trons goda kamp. Att kämpa för Guds rike genom att hålla fast vid Sanningen, vid Jesus den tid som Gud utmätt för oss här nere.

Vi får söka Guds god vilja, leva i hans rike ända framtill den dagen då Guds rike kommer synligt i sin fulla kraft. 

"Tillkomme ditt rike, ske din vilja såsom i himlen och på jorden." Idag får vi be för Guds rike, att Guds goda vilja skulle få ske.

Gud hör nog bön..

Hos Gud

Det blinkar till i telefonen. Jag noterar meddelandet, att en broder kommentarerat något..

Det handlar om ett hembud. En kristen man har kallats hem till Gud. En själ har hämtats av änglarna till en vila i Abrahams sköte. En vila så skön i väntan på Uppståndelsens sköna morgon.

En väntan i ett saligt tillstånd, där tid inte finns. Där smärtan inte finns. I ett evigt ljus hos Gud.

Här på jorden härjar döden. Den kommer tidigt, mitt i livet.

Jesus har övervunnit döden. Den som tror på honom skall leva om han än dör.

Jesus grät vid sin vän Lasarus grav. Jesu tårar fuktade den jord som Gud skapat till ett hem för människors barn.

Jesu tårar, Guds omsorg, hoppet för Evigheten, ett återseende i ett bättre och varmare land. På en ny jord där smärta, tårar och avsked inte finns.

Guds folk bär himlen i sina hjärtan. Även då tiden stannar.

Det är länge sedan jag sett den unge mannen. Ja, han var ung då. Jag har någon gång hört hans musik. Hemlandstonerna.

Änglarnas sång, harpornas brus, den himmelska sången och musiken.

"Och jag hörde en röst från himlen: 

"Skriv: Saliga är de döda som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de får vila sig från sina mödor, för deras gärningar följer dem."

Kristi gärningar. På dem går en Jesu vän, ett Guds barn hem till Gud.

Hemma hos Gud är det gott. Så vittnar Guds ord. Det ord som håller i liv och död..

(Och farkosten stilla får glida i hamn)

Vi vet inte så mycket om hamnen. Men vi sjunger om det himmelska hemmet i många sånger.

"Där väntar de kära som kallats att gå till vila från mödor och strid, då vi måste skiljas hur grät jag ej då och viskade: En liten tid, när målet jag hunnit, o syskon, jag skall med glädje ock se efter er; Vi står på den härliga himmelska strand och väntar och vaktar på er."

Från jordens kalla golv

"Inte så att jag redan har gripit det eller redan har nått målet, men jag jagar efter att gripa det eftersom jag själv är gripen av Kristus Jesus. 

Bröder, jag menar inte att jag har gripit det än. Men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.

Så bör vi tänka, vi som är mogna. Och tänker ni annorlunda i något avseende ska Gud uppenbara också det för er. 

Låt oss bara hålla fast vid det vi nått fram till."

Är du mogen? Har du en sådan andlig mognad att du sträcker dig mot det som ligger framför. Du jagar mot målet, även om du ibland får känna hur du liksom befinner dig på jordens kalla golv.

Du äger ända Guds kallelse. Guds kallelse till himlen i Jesus Kristus.

Finns det något här på jorden som ger sådan glädje och värme som Guds livgivande ord. Vi får ta del av Guds tanke som är en framtid och ett hopp.

Fridens tankar. Vi griper tag i löftet. Hoppet förnyas. Tron stärks. En ny dag omsluten av Nåden. En dag med Gud och hans vänskap.

Värmen från Gud, hans kallelse till himlen i Jesus Kristus lyfter Guds barn från jordens kalla golv.. 

Gud är god!

Jesus, tänk på mig!

"Och han sade: "Jesus, tänk på mig när du kommer till ditt rike."(Lukas 23:42)

Jesus, tänk på mig när du kommer i ditt rike. Vi märker att Guds rike ännu inte kommit i sin fullhet. 

Men genom tron är vi medborgare i Guds rike. Vi har del i Guds rikes välsignelse.

Rövaren, han kom sent in i Guds rike, men han fick medborgarskap. Jesus tog emot honom sådan han var.

Jesus har tagit emot dig och mig. Vi har kommit in genom dörren. Jesus själv är dörren.

I sitt rike helgar Gud oss. Guds rike är Kristi rike. Psalmdiktaren skriver: "Den enda sanna helgelse, den får vi med vår Frälsare."

I Guds rike blir vi helgade. Tron på Jesus förändrar oss. Hur går det med din helgelse?

Kanske det känns som när vått brinner? Det ger inte så mycket värme. Men lågan brinner ändå.

Jesus, tänk på mig där du sitter vid Faderns högra sida. Jesus du har all makt i himmelen och på jorden. 

Och du tänker på dem som ber om en tanke. Tanken blir en dag ett paradis.

Inte är det alla dagar så hävt här på jorden, men då Jesus tänker på oss finns det hopp. Hoppet är levande.

Vi kan tala om paradishopp. Vad gör då snöstormar? Vad gör den inre kylan, tröttheten, modlösheten..

När Jesus tänker på sina vänner blir det välsignat. Det ofullkomliga blir fullkomligt i Honom.

Och redan idag får vi vara i paradiset, med Jesus i paradiset. Omslutna av hans tanke, hans värme, hans frid på en kall och frusen jord.

Ja när tanken omsluter oss får vi säga: "Hallelujah!"

Var finns Guds rike?

"Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma, svarade han: "Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. Ingen ska kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är mitt ibland er." Lukas 17)

Vi kan anta att fariseernas fråga var ärlig, men jag antar att Jesu svar förvånade dem. Vid ett annat tillfälle säger Jesus att vi skall söka Guds rike och hans rättfärdighet.

Guds rike är där Jesus är. "Den som sätter handen till plogen och sedan blickar bakåt passar inte för Guds rike."

Igår läste vi att evangeliet om Guds rike förkunnas och alla uppmanas enträget att komma in.

Det är nåd att kunna se Guds rike och få bo där. "Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in."

"Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike". I Romarbrevet skriver Paulus: "Guds rike är inte mat och dryck, utan rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande."

Guds rike eller himmelriket - Där vill Gud att vi skall få vara och Jesus säger: " "Saliga är de som är fattiga i anden, för dem tillhör himmelriket."

Fick vi något svar på frågan var Guds rike är? Vi får tacka Gud för den längtan han ger att få vara där Jesus är.

Lots hustru och möten på himlavägen

"På samma sätt var det på Lots tid: de åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla. 

På samma sätt ska det bli den dag då Människosonen uppenbarar sig.

Den dagen ska den som är uppe på taket och har sina saker i huset inte gå ner och hämta dem. På samma sätt ska den som är ute på åkern inte återvända hem. 

Tänk på Lots hustru! Den som försöker bevara sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv, han ska rädda det." (Lukas 17)

Idag befann jag mig under arbetsdagen både på åkern och i skogen. Och jag fick äta och dricka. Jag fick räkna och planera och mitt arbetsuppdrag utgick från att man skulle kunna bygga hus och bo i dem. Med andra ord helt vanlig mänsklig verksamhet.

Så här lever vi våra liv under vårt aktiva jordiska liv. Men vi får göra vår jordiska tjänst som Guds folk, ett folk som vet att detta kommer vi inte att göra för evigt.

Gud har förberett något bättre, något helt annorlunda. Evigheten kommer att se annorlunda ut.

Medan jag på kvällen gjorde mat lyssnade jag till en väckelsepredikan. Fokuset var fäst vid det som håller, det som inte lämnar på hälft utan består då himmel och jord förgås.

Predikan talade till mig för jag kände att vi hade en gemensam grund att stå på. Det som Gud gjort, det som han gör och det som han säger i sitt ord.

Här i tiden kan vi få känna gemenskap med varandra då vi möts korta ögonblick på vägen hem. Vi möts i ordet, Guds ord som förenar. Vi möts i vardagen där vi utför våra dagliga sysslor som gäster och främlingar här i världen.

Jesus uppmanar oss att inte se tillbaka, att tänka på Lots hustru, hon som inte visste var hon hörde hemma, var hon hade sin framtid. 

I Sodom finns ingen framtid. Den staden kan inte bestå när Människosonen kommer. Det är skönt att ännu i en mycket sen tid få höra väckelsepredikningar, där fokuset är på Guds goda vilja, på de himmelska skatterna.

Gud är god, stor är hans trofasthet..

En sommarkväll 1980

"Om en kort, liten tid får vi mötas på himmelens strand. Om en kort, liten tid får vi mötas på himmelens strand."

Så sjunger vi i psalmen, sången om det härliga landet ovan skyn.

Vi sjöng den i bönehuset i söndags. Nästan alltid då vi sjunger den, står jag på kyrkbacken i Larsmo, som en 10- årig pojke.

Det är en sensommarkväll i juli och sången ljuder över backen: "Även vi på den ljuvliga strand"

Här i tiden är vi bundna av de jordiska banden, men vår ande är inte bunden. Den är fri. Den är där Jesus är.

Jag tror att det är hälsosamt att någon gång låta banden lätta och genom tron se in i det land där Jesus är.

När vi lösta från jordiska band får vår Frälsare skåda en gång..

Nog är ett jordiskt liv kort jämfört med Evigheten. Vad kan binda oss här i tiden? Vad kan hindra oss från att nå fram till Evighetens strand?

Vi inser att det är synden. Men också orättfärdiga band, att vi låter oss bli bundna av det orättfärdiga, av det som för oss bort från Jesus och hans ord.

Nog visste jag litet om livet, om vad det innebär att vara människa, när jag som tioåring lyssnade till sångens ord medan håret reste sig på armarna.

Men jag visste det viktigaste. Jag visste vart Jesus och vännerna farit. Jag visste om det härliga landet ovan skyn..

Vilken dag det blir

"Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. De ska lyssna till dem. 

Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig. 

Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, så låter de sig inte övertygas ens om någon uppstår från de döda."

Slutdelen av Lukas evangeliums sista kapitel är talande. Gud har givit människorna sitt ord. 

Jesus steg upp från de döda, sedan han försonat världens syndaskuld, men ändå så väljer man att inte följa Honom.

Det bästa vi kan ge våra barn, en församling är att visa vördnad för Guds ord. Det gjorde också Jesus. Tidigare i samma kapitel säger han; " Lagen och profeterna hade sin tid fram till Johannes. Sedan dess förkunnas evangeliet om Guds rike, och alla uppmanas enträget att komma in. Men förr ska himmel och jord förgå än att en enda prick av lagen faller bort."

Profeternas budskap står kvar. Vi har Moses ord. Och vi har evangeliet om Guds rike. Jesus som var död, men lever är mitt ibland oss. 

Då behöver vi inte frukta inför de osedda dagarna. Under en av dem, på den sista och största kommer Jesus på Himmelens skyar.

Tänk vilken dag det blir..

Vänskap med Gud

I en psalm av C O Rosenius läser vi: "Med Gud och hans vänskap, hans Ande och ord samt bröders gemenskap och nattvardens bord de osedda dagar vi möter med tröst, oss följer ju herden, oss följer ju herden, den trofaste herden, vi känner hans röst."

Vänskap med Gud, hur är den möjlig? Gud är ju helig och vi människor är syndare. Inför Gud kan inget syndigt, ingen syndare bestå.

Men då vi följer Jesus, medlaren mellan Gud och människor har vi vänskap med Gud.

Psalmen beskriver mycket fint vad vi behöver inför osedda dagar och vad vi äger då vi följer Jesus:

För det första Gud, sedan hans vänskap. För det tredje Guds Ande, den Helige Ande. För det fjärde Guds ord och sedan ännu bröders gemenskap och nattvardens bord.

Rosenius skriver att då vi har allt detta så följer herden oss. Vi hör den trofaste herdens röst. 

Vad är det som människor oftast lämnar bort idag? Jo Guds ord. Man ifrågasätter Guds ord. Man strider mot Guds ord och lämnar dess ledning.

Kan man då ha kvar Gud, hans vänskap, hans Ande, den kristna gemenskapen och nattvardens bord?

Vad tror du? Vad tror våra biskopar? Vad säger Gud genom sitt ord?

Gud säger faktiskt nej för hans ord säger nej. Biskoparnas svar är flummigt. Man säger sig följa Guds ord, men strider mot det genom att ställa sig över det.

Vad gör då fåren? Jo de följer herden och hans röst. En biskop eller annan andlig ledare kan aldrig komma mellan Gud och medlaren Jesus Kristus. Då är han en falsk tjänare.

Vi har en mycket allvarlig situation i den evangelisk Lutherska kyrkan i Finland. Vi behöver inse det. 

Vad skulle profeterna, Guds profeter säga idag? Vi vet nog det om vi läser deras ord. Jesaja, Amos, Jeremia, Hesekiel, Sefanja, Jona och de andra har nog ett klart budskap.

Välj alltid ordet, Guds ord framom främmande röster. Gud hjälp oss i denna strid så att vi inte lockas att lämna dig, din ledning och ditt ord..

Luther säger att Kyrkan är där fåren följer Herdens, alltså Jesu röst.

Bilden i Guds ord

Nu på morgonen tänker jag på ordet vi fått höra i helgen och dess budskap.

Jesus hämtar sin brud, sin församling. Det kommer tider av avfall och förvirring. Vi hörde om den tidsdefinition som aposteln Petrus fått av Jesus, "6 dagar, 6000 år".

Tiden, stunden är känd endast av Gud, men vi vet att den är väl utvald. Guds vilja är att alla människor skall bli frälsta.

En annan bild lämnade också i mitt sinne då vi sjöng en av de sånger som den blinde Fanny Crosby författat. 

"Tätt vid korset, o Guds Lamm, ställ dess bild framför mig"

"Tätt vid korset först jag såg morgonstjärnan klara"

"Tätt vid korset vill jag så hoppas, bida, vaka"

Vad visste Noa?

Vad var det som Noa visste och som blev till räddning för honom och hans familj?

1.Noa kom med tröst: "Han ska trösta oss under vårt arbete och våra händers möda, när vi brukar jorden som Herren har förbannat.” Namnet Noa betyder ”vila”och ”tröstad”.

2. "Men Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon". Nåden fanns redan på Noas tid och den hade blivit känd för Noa. Nåden för Noa grundade sig på Guds löfte om Messias, Frälsaren. Noa grep tag i löftet.

3. Noa hade fått Guds ord och han trodde på ordet: "Då sade Gud till Noa: "Jag har beslutat att förgöra alla levande varelser, ty för deras skull är jorden full av våld. Se, jag skall fördärva dem tillsammans med jorden. Gör dig en ark av goferträ."

Noa visste att Gud skulle förgöra jorden och han visste att arken var den enda räddningen.

4. Noas liv och hans verksamhet grundade sig på vad Gud sagt i sitt ord: "Och Noa gjorde så. Han gjorde i allt som Gud hade befallt honom."

5. Noa gick in i arken på befallning av Gud: "Herren sade till Noa: "Gå in i arken med hela din familj. Dig har jag nämligen funnit rättfärdig inför mig i detta släkte."

Noa visste att han var delaktig av Guds rättfärdighet, rättfärdigheten genom tro. Därför seglade han tryggt till en ny värld.

Noa var inte som de samtidiga som endast åt och drack och inte visste något innan floden kom och förgjorde dem alla..

När dörren stängs

"Vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom. 

Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. De oförståndiga sade till de förståndiga: Ge oss av er olja! Våra lampor slocknar. 

De förståndiga svarade: Den räcker kanske inte både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp. 

Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes."

När jag läser den välkända texten för kyrkoårets slut skakas jag över hur tragisk den är. De oförståndiga känner att lamporna slocknar. De är inte redo att möta brudgummen. De ber om olja, men de förståndiga har endast olja så det räcker för dem själva.

De oförståndiga ger sig iväg för att köpa. Samtidigt kommer brudgummen, dörren stängs.

Orden är Jesus egna som han ger till sina egna för att ingen skall behöva stå vid den stängda dörren..

Förhärdelse

"Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta, så att han avfaller från levande Gud. 

Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra. 

Ty vi är Kristi vänner, om vi ända till slutet stadigt håller fast vid vår första tillförsikt. Det heter: I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan som när era fäder väckte min förbittring."

Om Herren dröjer firar vi uppbrottets söndag i morgon. Episteltexten varnar för förhärdelse genom syndens makt att bedra.

Se till att ingen förhärdas genom syndens makt att bedra. Människor blir bedragna av syndens makt. Om man därefter stänger sina öron och sitt hjärta för Guds ord är det dödliga avfallet nära.

Se till att ingen har ett ont och trolöst hjärta. Orden är skrivna till en kristen församling. Där man har trott på levande Gud och haft en kännedom om vad synd är och vad som är syndens lön.

Tack gode Gud för att du ger tider, du ger helger då vi får betänka om vi är redo när anskriet en gång ljuder. Då vi bryter upp från den här jorden..

Bilden är från Island där hela städer och samhällen hotas av undergång..

Nåden att få bekänna Jesus

"Jag säger er: Den som bekänner mig inför människorna ska också Människosonen bekänna inför Guds änglar. 

Men den som förnekar mig inför människorna ska bli förnekad inför Guds änglar. 

Var och en som säger något mot Människosonen ska få förlåtelse. Men den som hädar den helige Ande kommer inte att få förlåtelse." (Lukas 12)

Den som bekänner Jesus inför människorna skall Jesus bekänna som sin i himlen. Egentligen finns det bara två slags människor, Guds barn och djävulens barn.

Jag tror inte att många vill erkänna sig som djävulens barn, men de har blivit bedragna. Jesus lyfter fram hur en människa som lämnat honom kan gå så långt att hon stänger ut sig själv från försoningen. Ingen förlåtelse kan erhållas och människan är evigt förlorad.

Är det månne så att en människa inte tror sig behöva någon förlåtelse, inte tror sig behöva Guds förlåtelse i Jesus Kristus.

Uppenbarelseboken talar om de som bär på vilddjurets märke. " En tredje ängel följde dem och sade med stark röst: "Om någon tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket på sin panna eller hand, då ska han själv få dricka av Guds vredes vin som oblandat hälls i Guds vredes bägare. 

Han ska plågas i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. 

Röken från deras plåga stiger i evigheters evighet. De har ingen ro vare sig dag eller natt, de som tillber vilddjuret och dess bild och som tar emot märket med dess namn.

Här visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus."

Guds barn erkänns av Jesus inför Guds änglar, men de förtappade plågas inför de heliga änglarna och Jesus.

Kan en plåga vara större än att i en evighet få känna att man förkastat Guds nåd, att man förkastat Jesus, att man stängt sina öron för den Helige Andes maning?

Gud vare tack över att vi får söka Jesus, att vi går tro på Honom och bekänna i vårt hjärta att vi vill vara Jesu egna.

Gud ge oss också nåden att få erkänna inför människorna att vi behöver Jesus. Ofta får vi känna motståndet här i tiden då vi kämpar mot mäktiga fiender, djävulen, världen och vår fördärvade vilja.

Men Jesus har besegrat dem alla. Därför får också den här morgonens allvarliga Guds ord föra oss närmare Jesus.

Det är en nåd att få bekänna Jesus inför människorna..

Bön om den helige Ande

"Om nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?"

Hur ofta ber vi om den helige Ande, att Kristus Jesus skulle få bli förklarat på vårt hjärta?

När jag skriver om den helige Ande utgående från dagens bibelläsning fylls jag av vördnad inför Gud. Han är helig, men vi är syndare.

Förra veckan lyssnade jag till några äldre predikningar och jag noterade den starka betoningen av lydnad mot Guds Ande. 

Är vi lydiga mot den helige Andes röst, mot rösten som manar gott för oss?

I en psalm som vi inte sjunger så ofta numera, psalmen om hur vandraren i längtan söker Guds Jerusalem sjunger vi:

"Jesus, kom och lär mig vaka, giv din bild inom mig liv lär mig lida och försaka och mitt ljus i natten bliv. Dröj ej länge, gör mig värdig att dig följa, när du vill, för att alltid vara när dig och dig evigt höra till."

Jesus gör mig värdig att följa dig. En människa som följer Jesus behöver en värdighet, Guds värdighet för att kunna följa Honom.

Jesus är medlaren mellan Gud och människor. Han frälser sitt folk från deras synder.

Inser vi vilken Herre vi får följa och att han bär vår syndaskuld. Vi får be om att Gud ger oss den helige Ande.

När Gud hör bönen och vi känner hans närvaro blir det en helig stund. Vi grips av förundran. En förundran som den sista versen i vandringspsalmen beskriver:

"Redan i min själ hörs bruset av den höga stadens sång. Redan ser min ande ljuset som mig lyser hem en gång. Stilla blandar sig min stämma, o ni saliga, med er. Snart, min Jesus, är jag hemma. Pris ske dig som segern ger!"

Stilla blandar sig min stämma. Den Helige Andes närvaro fyller oss också med vördnad. Tänk att vi kallas att följa Jesus. Tänk att vi får vandra mot den höga staden.

Tänk att vi i Anden får höra bruset av den höga stadens sång.

Tack gode Gud för denna morgon. Tack för platsen vid Jesu fötter som du berett och bereder. 

Tack för att vi en gång är hemma..

Mänskliga tolkningar

"Framför allt ska ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen tolkning."

Så skriver aposteln Petrus om det profetiska ordet. Folkbibeln lyfter fram en alternativ tolkning av ordet ovan. "är till för egen tolkning".

Det är viktigt att vi vet, ja livsviktigt att vi känner till att bakom allt Guds ord står det, att ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.

Gud har en tanke med att allt Guds ord inte är så lättförståeligt, ja även att en del profetior är höljda i dunkel.

Då skall vi inte börja med egna tolkningar. Den Helige Ande är ordets tolk. Och den tolkning han ger är till välsignelse, till uppbyggelse, till ledning, fostran i rättfärdighet o.s.v.

En norsk predikant skrev för någon dag sedan om faran med att låsa sig vid människogruppers "cementerade" bibeltolkningar.

Han lyfte fram begrepp som vi möter i olika sammanhang: Ett hemligt uppryckande, en 7 år lång vedermöda efter att Guds församling blivit uppryckt, ett jordiskt tusenårsrike.

Ja det finns andra teologiska ståndpunkter som kan orsaka förvirring. 

Men bibeln vittnar om att Gud en gång hämtar sin församling. Ordet talar om en vedermöda och nämner olika tidsperioder.

Guds ord säger så mycket till tröst, varning och uppbyggelse att vi gott kan nöja oss med det som Anden uppenbarar och tacka Gud för det.

Det som ordet vittnar om får vi ta till oss. Jesus kommer snart. Han kommer som en tjuv om natten. Guds folk lever inte i mörker så att den dagen överraskar oss som en tjuv o.s.v.

Jesus uppmanar oss att se på fikonträdet. Han vittnar om hur vi kan se att sommaren är nära, att han står för dörren.

Vi får lyfta vårt huvud för vår förlossning närmar sig. Tecken visar sig i solen, i månen, i stjärnorna. 

Ordet talar om födslovåndor, om svåra tider. Men också om att Jesus är med i allt.

Nog är det tryggt att få vara ett barn till Gud och i allt förtrösta på Herren Jesus..

(Orden i en kristen sång jag hörde här om dagen) 

Herre lär oss att förstå det du vill att vi skall förstå och använda vår tid rätt..

En framtid i Guds händer

Profeten Jesaja skriver: "Se, Damaskus ska upphöra att vara en stad, det ska bli en ruinhög.

Aroers städer blir övergivna. De blir ett tillhåll för hjordar som lägger sig där utan att någon skrämmer dem.

Och Efraims borg ska försvinna, likaså Damaskus kungadöme och resten av Aram. Det ska gå med dem som med Israels barns härlighet, säger Herren Sebaot.

När den dagen kommer, ska Jakobs härlighet förblekna och hans feta kropp magra.

Det ska vara som när skördemannen samlar ihop säd och skördar axen med sin arm. Han ska då vara som en som plockar ax i Refaimdalen.

Bara en efterskörd lämnas kvar, som när man skakar ett olivträd. Två eller tre mogna oliver blir kvar högst uppe i toppen, fyra eller fem på trädets kvistar, säger Herren, Israels Gud.

På den dagen ska människorna blicka upp till sin Skapare, deras ögon ska se till Israels Helige.

Människorna ska inte vända sin blick till de altaren som deras händer har gjort. De ska inte se till sina fingrars verk, inte till asherapålarna eller till solstoderna.

På den dagen ska deras befästa städer vara som de övergivna fästen i skogen och på bergstopparna som övergavs när Israels barn drog in. Allt ska bli ödelagt,  för du hade glömt din frälsnings Gud, du kom inte ihåg din styrkas klippa. Därför planterade du ljuvliga planteringar och satte främmande skott i dem."

Ja vi kunde läsa längre i profeten Jesajas sjuttonde kapitel, men kan nog konstatera att Israels fienders planer inte kommer att lyckas fullständigt.

Vi låter profeten Sakarja vittna om vad som slutligen sker: 

"Och ni ska fly ner i dalen mellan mina berg, för dalen mellan bergen ska sträcka sig till Asal. Ni ska fly som när ni flydde för jordbävningen på Juda kung Ussias tid.

Då ska Herren min Gud komma och alla heliga med dig. Det ska ske på den dagen att ljuset är borta, himlens ljus ska förmörkas.

Det blir en särskild dag, känd av Herren, inte dag och inte natt. Men det ska ske att när aftonen kommer blir det ljust."

Vi behöver inte pressa profetian för att inse att Jesu ankomst till en värld som står I brand förändrar allt. 

Hamas kommer inte att få någon slutlig seger. Ondskans hantlangare blir bortvisade från Guds ansikte, men den frälsta skaran av Israel och ur alla folk och stammar får leva I ett förunderligt ljus.

I evighet..

Framtiden vilar i Israels Guds goda händer..

Vad händer efter Israel?

En jordansk tidning Al-Ghad skriver idag på hebreiska på första sidan "Vad kommer att hända efter Israel?"

Man spekulerar över att Israel kommer att krascha och upphöra att vara en stat. Man verkar se fram emot en tid, då en stat för det judiska folket inte mera finns i Mellanöstern.

Al Ghad är arabiska och betyder Morgondagen. Tidningen är privatägd och säger sig vara en oberoende tidning.

Vi vet att det är Hamas mål att Israel förintas och tanken att Israel måste förintas verkar ha stort stöd i regionen. Men kommer Gud att tillåta det och hurudan skulle den värld se ut där Israel inte mera finns?

Man verkar se fram emot en ny världsordning där Israels och USA:s makt i regionen skulle vara bryten. 

Vad säger Guds ord? Vad säger Gud. Är det möjligt, eller går den här världen under innan det sker..

(Bild från Al-Ghad)

En evig nåd - inga sagor

"Tacka himmelens Gud, ty hans nåd varar i evighet!" Så läser vi i psalmen 136. Psalmen som är en lovsång till Herren för hans under, vittnar i varje vers om en nåd som varar i evighet.

En evig nåd finns det hos Gud. Hovrättens domare insåg att det inte är brott mot Finlands lag att citera Guds ord.

Men åklagaren är vred. Hon vill fortsätta kampen. Jag har inte riktigt klart varför. Varför måste en evig Guds heliga ord tystas ned?

Varför vill inte människan vända om från sitt uppror mot Gud, lämna sin synd och fly till en evig nåd?

Svenska Yle intervjuavar en aktivist som vill framstå som bildad. Han är bitter över den friande domen. Han kallar bibeln för en gammal sagobok. Han tycker att domen visar att det är ok att kränka.

Och han avslutar: "Tror man på en gammal sagobok som bibeln är det nog svårt att ändra hens åsikt."

Orden är nog avsedda att kränka de som tror på Guds eviga ord. Och visst vill man kränka då man väljer att kalla en kvinna för hen.

Tydligen ansåg människor att Guds ord och vittnesbördet om Jesus var sagor redan på aposteln Petrus tid för han skriver:

"Det var inte några utstuderade myter vi följde, när vi förkunnade för er vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan vi var ögonvittnen till Jesu majestät. 

Ty han blev av Gud, Fadern, ärad och förhärligad, när en röst kom till honom från den upphöjda Härligheten:"Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje." 

Den rösten hörde vi själva från himlen, när vi var med honom på det heliga berget. 

Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. 

Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud."

Visst lever vi i hårda, mörka och kalla tider, men hos Gud finns en evig nåd. Och om morgonstjärnan Herren Jesus får värma vårt hjärta så har vi både värme och ljus.

Gud är God. Evig är hans nåd då man flyr till honom.

Angående åklagaren sjunger vi i en psalm: "Att leva i tro är grenarnas liv från Olivträdets rot, att bära ett ok i sitt jordiska kall men själv vara buren av den som bär allt och svara på åklagarmakternas dom försoningens ord."

Försoningens ord. En evig nåd. De orden får vi lägga på minnet..

Idag faller domen

Idag klockan 10 faller hovrättens dom över Päivi Räsänen. Idag kl. 10 visar det sig hurudant Finlands rättsväsende är.

Fördömer Finlands domare Gud och hans ord? Fördömer man det ord som står fast då himmel och jord förgår?

Hur tackar vårt lands rättsväsende Gud för hans välsignelse?

Ett är ändå säkert. Även domarna måste ställa sig inför Guds domstol då han kommer för att dömma himmel och jord och världens folk.

Vi får be för alla inblandade. Vi ber: 

Bevara Gud vårt fosterland! Håll över det din allmakts hand!

Låt det få bli och vara ditt befolkat, tryggat, glatt och fritt, på kärlek bördigt som på råd och uppfyllt av din Andes nåd.

Du hjälpte det ur mörker opp liksom en blomma ur dess knopp: så låt det ock till tidens slut uti ditt ljus få vecklas ut.

Det ljuset är ditt helga ord, en sol för himmel och för jord. Giv att det klart här lysa må och aldrig mer ifrån oss gå."

Sanningens vittnen

Kristi kyrka är ett sanningens vittne.

Hon skall vittna om att Gud är försonad genom Jesu Kristi verk.

Och hon skall uppmana människorna att ta emot denna försoning. Att ta emot den i nådens tid. När nådens tid är slut faller Guds dom.

Nu blir det ingen fällande dom för de som är i Kristus Jesus: "Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus."

Alltså den som tror på Jesus blir inte dömd. Och å andra sidan: "Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.

Och detta är domen: ljuset kom in i världen, men människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda.

Den som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte ska avslöjas. 

Men den som lever i sanningen kommer till ljuset, för att det ska bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud."

Han anförtrodde mig budskapet

"Han anförtrodde mig budskapet om denna försoning." Orden är från dagens lösen och bibel 2000.

Vad var det som Gud anförtrodde aposteln och också mig?

- Gud försonade hela världen med sig genom Kristus.

- Han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser.

Gud har anförtrott ett budskap till sin församling - Försoningens budskap.

Vad innebär det för oss människor? Vi skall se hur texten fortsätter:

"Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar genom oss. Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud! 

Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud.

Som Guds medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta. Han säger ju: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. 

Nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag."

En kommunists vittnesbörd

"Vi ber er, bröder, att uppskatta dem som arbetar bland er och leder er i Herren och förmanar er. 

Visa dem den största kärlek för det arbete de gör. Håll frid med varandra. 

Vi uppmanar er, bröder: förmana de oansvariga, uppmuntra de missmodiga, ta hand om de svaga och ha tålamod med alla."

Ordet ovan fick jag tugga idag. Uppskattar vi det ämbete, predikoämbetet som Gud satt mitt i sin församling?

Förmanar vi ännu varandra att inte sluta fred med synden. Ordet vittnar om att synden är dödlig, dess lön är döden, den eviga döden.

Igår kväll lyssnade jag till en riksvensk podd. En ung pastor hade haft tillfälle att bekänna vad han tror åt en man,  som var både kommunist och ateist.

Någon dag senare mötte han mannen på nytt. Och nu tillrättavisade kommunisten honom. Hur kan ni vara så tysta med budskapet om att ett liv i otro leder till döden, till helvetets eld, när ni faktiskt tro så?

Är det inte oärligt mot era medmänniskor? Är det inte grymt att inte berätta mera för andra om den insikt ni fått..

Tänk att kommunister och ateister kan uppmuntra Herrens tjänare att hålla fram Sanningen, att inte sätta ljuset under skärpan.. 

Ni vet mycket väl

"När det gäller tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. När folk säger: "Fred och trygghet", då drabbar undergången dem lika plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda, och de slipper inte undan.

Men ni, bröder, lever inte i mörker så att den dagen kan överraska er som en tjuv. Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret. Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra. De som sover, de sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten."

(Första Tessalonikerbrevet kap 5)

Vet vi vad den unga församlingen i Thessaloniki visste? Detta funderade jag idag när jag lyssnade till Guds ord medan jag körde från Öja till Kållby.

Uppmuntrar och tröstar vi varandra med Guds ords budskap om att Jesu ankomst är nära?

Enligt bibelläraren Norvanto är det kanske det säkraste kännetecknet på att en generation har en levande tro, att man räknar med att Jesu ankomst kan vara nära förestående.

Så trodde apostlarna och de hade fått budskapet från Jesus, från Israels Gud som vandrade på Israels dammiga vägar.

Jag vill nog tro som Apostlarna, som Jesus..

Även över denna väg skall överängelns röst, en Guds basun ljuda..
 

Jesus gick med dem

"När Jesus hade hållit hela sitt tal till folket som lyssnade, gick han in i Kapernaum. En officer där hade en tjänare som var sjuk och döende. Han uppskattade tjänaren mycket, och när han fick höra om Jesus sände han några av judarnas äldste till honom och bad honom komma och rädda hans tjänare. 

De kom till Jesus och bad honom ivrigt: "Han är värd att du gör det för honom. Han älskar vårt folk, och det är han som har byggt synagogan åt oss."

Jesus gick med dem. Han var nästan framme vid huset när officeren skickade några vänner och lät hälsa honom: "Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värd att du går in under mitt tak."

Så läser jag ur Lukas 7. Det är en fantastisk berättelse som vittnar om att Jesus gick med och han går med.

I en sång som förr ofta sjöngs på bröllop sjunger vi: "Tag då Jesus med på färden, genom jordelivet här"

Jag tror att det är det som det handlar om. Att ta Jesus med. Att ge rum för honom. Att inte ersätta Jesus med något annat.

Egentligen är det ganska roligt att läsa orden som judarnas äldste lade fram åt Jesus. De berättade för Jesus hur god officeren var. De berättade hur mycket officeren gjorde för det judiska folket. De berättade hur officeren byggt synagogan..

Mänskligt sätt är det väl helt bra motiveringar. Men inför Gud håller det inte, för Guds ord vittnar: "Ingen rättfärdig finns, inte en enda. Ingen finns som förstår, ingen som söker Gud. Alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda."

Men Jesus gick med trots de äldstes dåligt valda motiveringar. Han gick med därför att han är den som går med.

I dag går han ännu med, inte på grund av vad vi presterat. Nej för att Han är människans enda möjlighet. Den enda som kan rädda en i synd fallen mänsklighet..

Träbänken

"Sänd av himlens sol en strimma, Herre, över mödans dag. Skänk åt varje dagsverkstimma kraften av ditt välbehag. Fyll vårt hjärta med den tro varur trogen tjänst kan gro.

Låt oss alltid för dig verka, tjäna dig, men ock varann, så att allt vi gör får stärka det som binder man vid man. Ge oss mod till ädel strid i en hård och söndrad tid.

Må vi med vår kärlek slösa, ej till eget bästa se, och ur Kristi kärlek ösa, kraft till tjänst blott den kan ge. Så blir livets mening skön: kraft till tjänst är tjänstens lön." (Psalm 467)

I mina tankar kommer bänken av trä, bänken som så ofta var fars viloplats. Jag tror ändå att vilan var skön.

Kan en trött faders vila på en hård och smal bänk av trä vara skön? Jag tror det..

Ordet vittnar därom. Guds profet Mose skriver: "Vårt liv varar sjuttio år eller åttio, om krafterna räcker. När det är som bäst är det möda och bekymmer. Snart är det förbi, vi flyger bort."

När det som bäst är är det möda och bekymmer. Så säger faktiskt Guds ord. Tanken ilar till dagar som flytt. Träbänken och dess vila. Doften av kaffe. Kanske en morgonandakt ur radion.

Hastigt flög det bort. Men krafterna räckte. Varför? Jo Gud gick med..

"Den kommer så stilla, din vilodag, med frid och med helig ro. Ditt krav är så stort och min kraft så svag, så lär mig, o Herre, att tro, att helga mitt verk, min kärleks sak och glömma mitt eget liv. Den bördas tyngd som gör ryggen rak, du skördarnas Herre, mig giv."

Tack gode Gud för livets gåva. Tack för vilan efter mödans slut. Tack för stunder du är nära.Tack Himmelens Fader för vad du beslöt..

Farsdag

"Jag är en gäst och främling, som mina fäder här. Mitt hem är ej på jorden, nej ovan skyn det är. Däruppe bor min Fader i härlighet och ljus, där ville jag ock vara uti min Faders hus."

Sångens ord inramar farsdagen 2023. I mina tankar kommer en predikan som jag lyssnade till under veckan. Enligt den så närmar sig människans tid här på jorden 6000 år. Något år återstår, två eller tre, jag minns inte.

Dock vet jag att en sabbatsvila återstår. "Alltså finns det en sabbatsvila kvar för Guds folk."

I fjärran hör jag sången: "Sabbatsmorgon stilla, stärk mig i min tro. Låt mig en gång finna evighetens ro. Låt mig höra sången i Guds himmel klar, där Guds folk får njuta vila underbar.:

I farmors kyrka

 En predikan i Farmors kyrka (11.11.2023)

På begäran har jag tecknat ner innehållet i predikan, utgående från de anteckningar jag gjorde på förhand under en vecka med feber, samt något ur minnet.

”Jag får till först hälsa er alla med Guds nåd och Guds frid. Det är ju Guds nåd att vi nu kvällen före farsdag får samlas här i Kronoby kyrka. Vi får vara tacksamma för att vi får samlas inför Guds eviga ord. Vi är tacksamma över att dörrarna här i Kronoby kyrka är öppna. För det vill vi tacka Kronoby församling.

För mig är det första gången jag besöker Kronoby kyrka, fastän det ändå är här som min farmor fick växa upp och börja känna Jesus. Men via YouTube har jag fått delta i flera gudstjänster här i kyrkan.

Farmor Helga som föddes i Påras dog redan 12 år innan jag föddes, men då farfar också bodde i mitt barndomshem, så fanns farmors tavla över Kronoby kyrka på hedersplatsen, på väggen där i vårt vardagsrum. I barndomshemmet fanns också en annan tavla av farfar och farmor.
(Om Gud tillåter kan jag återkomma till den senare.)

Vi skall tacka och be: Tack käre himmelske Fader för att vi nu inför farsdag får samlas i ditt hus, omkring ditt ord, som dina barn. Tack Fader för att dörren till ditt rike och din himmel står öppen. Tack för att du besöker oss genom ditt ord och tack för att du genom ordet kallar oss allt närmare dig. Nu ber vi Fader att din son, Jesus Kristus ikväll skall få bli förklarad för oss.
Fader förhärliga för oss din son Jesus Kristus som är vägen till dig. Herre förnya vår vilja att vandra på den vägen. Och låt den vägen bli allt kärare för oss alla. I Jesu namn, Amen!

Som predikotext för det här tillfället har jag valt den bibelvers som i kyrkoårskalendern kallas för ”Antifonen.” Och den finner vi i profeten Jeremias boks 29 kapitel, vers 11. Vi läser i Jesu namn: ”Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp.”

Vi fick läsa detta korta Guds ord i Jesu namn. Och namnet Jesus beskriver också den framtid och det hopp som Gud vill ge oss. Gud vill ge oss en framtid och ett hopp som är Jesus. En framtid och ett hopp som är i Jesus och hos Honom.

Kära vän, är Jesus din framtid och ditt hopp? Om det är så vill jag lyckönska dig, för då har du ett levande hopp. Igår hade jag via media möjlighet att följa med president Ahtisaaris begravning och jag fäste mig vid biskop Huovinens ord där vid kistan. ”Jesus Kristus skall uppväcka dig på den yttersta dagen.”

På något vis blev de orden som också är Guds ord så levande för mig. Jesus Kristus skall uppväcka dig på den yttersta dagen: När vi tror på Jesus har vi verkligen ett levande hopp
Vi har en framtidsdag som räcker bortom den här tidens tvång. En gång skall vi få se Gud och Jesus. Vi skall få se Honom som vi här tror och hoppas på. Och det här hoppet kommer aldrig på skam om vi håller fast vid Jesus. Jesus är både uppståndelsen och livet.

Tror vi detta? Tror vi att den som lever och tror på Jesus aldrig någonsin skall dö. I Johannes evangeliums 11. kapitel läser vi hur Jesus där vid Lasarus grav säger till Marta: ”Den som tror på Jesus skall leva om han än dör.” Och Jesus frågar där av henne: ”Tror du detta?”

Jesus ställer idag samma fråga till dig och mig. Tror du detta?

Den kristna tron är en uppståndelsetro. En död tro tror inte på uppståndelsen. Men även den som saknar tro eller har en död tro skall en gång uppväckas av Jesus. Men om tron dött, om den förnekades här i tiden blir det då för sent.

Men så länge evangelium predikas är det aldrig för sent. Och evangeliet om Jesus Kristus, om hans försoningsdöd, om hans uppståndelse på den tredje dagen: Det ger nytt liv åt en kämpande tro och det skapar tro.

Nu hörde vi i texten att Herren har fridens tankar om oss. Hans tanke är inte att vi skall möta ofärd. Han vill inte att det skall gå illa för oss. Utan Herren vill ge oss en framtid och ett hopp.

I episteltexten som Paul läste hörde vi att Gud vill att alla människor skall bli frälsta. Ja bli frälsta och komma till insikt om sanningen. Vi vet att Jesus är sanningen. Guds ord är också sanning. Och Guds ord framställer Jesus som vägen, sanningen och livet.

Om episteltexten skulle ha varit en vers längre skulle vi ha hört: Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus.

Kära vänner, kan det bli tydligare. Den kristna tron handlar om hur vi förhåller oss till Jesus. Att vi förstår att vi behöver en frälsare. Att vi tar emot den Frälsning som Gud berett. Namnet Jesus betyder Herrens frälsning. Han Jesus kall frälsa sitt folk från deras synder.

Allting är så klart och uppenbart. Men ändå ser vi inte alltid detta. Det är nåd att få se Jesus.
Den här världens Gud förblindar. Tidsandan förblindar. De egna begären förblindar. Men där Guds ord förkunnas där står Jesus och kallar:

Han kallar milt, men enträget: Följ mig.
Han klappar på människors hjärtan.
Han vill komma in och fira måltid med dig och mig.
Och ge oss sin frid, en framtid och ett hopp.

Ja Jesus är medlaren mellan Gud och människor. Han är dörren till Guds rike. Och Guds vilja är också att vi människor skall leva inne i hans rike.

Temat för söndagen är medborgare i två riken Vi kristna har vårt rätta hemland i det himmelska riket. Det eviga livet hos Gud är vårt livs mål. Men vi har också en viktig uppgift i det världsliga samhället.

I den gammaltestamentliga texten hörde vi:
Så säger Herren Sebaot, Israels Gud,
till alla de som han har låtit föra bort från Jerusalem.
Bygg hus och bo i dem,
plantera trädgårdar och ät deras frukt.
Föröka er i främmande landet och bli inte färre.
Sök den stads bästa dit jag har fört er.
Be för den till Herren.
När det går väl för den, går det också väl för er.

Så har tidigare generationers kristna levat. Man har bett om att kunna leva ett lugnt och stilla liv, ja på allt sätt gudfruktigt och värdigt som aposteln säger. Jag nämnde att vi idag också kan delta i en gudstjänst virtuellt. Det är ju på många sätt till välsignelse.
Men det kristna livet kan vi inte leva enbart virtuellt. Det kristna livet, det liv som Jesus kallar oss till det börjar här i det som vi ofta kallar syndens land: Som en följd av syndafallet får vi ofta äta vårt bröd i vårt anletes svett. Men även det kan vara en gudstjänst för Gudsmannen Mose säger:

Vårt liv varar sjuttio år
eller åttio, om krafterna räcker.
När det är som bäst
är det möda och bekymmer.
Snart är det förbi, vi flyger bort.

Ofta klagar vi över att det är svåra tider. Och visst stämmer det, Men nog har det alltid varit utmanande tider. Men i alla tider får vi söka Guds ledning och förtrösta på honom.

Jag nämnde om Farmor i inledningen Och jag nämnde om en annan tavla, farfars och farmors tavla. Kanske jag till avslutning berättar något om den: Farmor hette Torrkulla som flicka. Hon fick en tjänst som lärarinna i min hemby, på andra sidan sjön i Näs. Där träffade hon Farfar och de två fick gifta sig 1923.

Farfar och farmor fick en tavla som bröllopsgåva här ifrån Kronoby. På den tavlan som ännu hänger på väggen i mitt barndomshem sitter en brud och brudgum i båten.

Jag tänkte alltid som liten att brudparet var farmor och farfar. Herren Jesus står i båten. Den ena handen håller han vid rodret. den andra handen, den välsignande handen håller Jesus över brudparet. Den andra stranden, det himmelska Kanaans sköna strand syns i bakgrunden.

När farmor och farfar hade gift sig måste farfar fara över till Amerika. Pengar behövdes för att lösa ut hemgården. Jag vet inte hur länge farfar hade menat stanna där, men det blev sju år.

Jag har tänkt att hur orkade farmor de sju långa åren ensam med sin lilla flicka. Hur orkade farfar där borta.

Jag vet nog varför:
-  Jesus stod vid rodret.
-  Hans välsignande händer vilade över deras äktenskap även de sju ensamma åren.
Och 1930 fick de sedan fortsätta sitt liv hand i hand. Och under Jesu välsignande händer.

Jag ville nämna om den här tavlan för att lyfta fram vilken bild vi har av Jesus. Må Gud ge oss rätt bild av Jesus: Den bild som Bibeln ger:

- Han är den som burit vår syndaskuld.
- Därför har vi alltid en framtid och ett hopp när vi förtröstar på Honom.

Guds vilja är att vi skall leva nära Jesus, nära medlaren; under hans välsignande händer.
Må ingenting här i världen föra oss bort från Jesus.

Synden behöver inte skilja oss från Gud, fastän den onde kan viska så. Jesus har ju försonat den! Därför får vi bekänna våra synder. Och fly bort från dem till Jesus.

För Jesu skull får vi frimodigt bekänna vår syndaskuld inför Gud. Vi får vända om, bort från synd och otro. Och till Guds förlåtelse i Jesus Kristus

Inför Honom får vi nu också bekänna allt. Allt som tynger, allt som plågar, allt som blev fel...

Och för Jesu Kristi skull får vi dag tro att all synd är förlåten: i Jesu namn och i hans blod.
Tror vi det så har vi det!

Så får vi lämna med blicken fäst på Jesus, under hans välsignade händer. Och vårt liv, vår framtid, vårt hopp. Den finns hos Jesus.

I hans dyrbara namn, Amen!

 

”Jag tror på Gud Fadern, den allsmäktige,

himlens och jordens skapare,

och på Jesus Kristus,

Guds ende Son, vår Herre,

som blev avlad av den heliga Ande,

föddes av jungfru Maria,

led under Pontius Pilatus,

korsfästes, dog och begravdes,

steg ner till dödsriket,

uppstod på tredje dagen från de döda,

steg upp till himlarna,

sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida

och skall komma därifrån

för att döma levande och döda,

och på den heliga Ande,

en helig, allmännelig kyrka,

de heligas gemenskap,

syndernas förlåtelse,

kroppens uppståndelse

och det eviga livet.”