I en gammal sång sjunger vi: "I en sal på lasarettet där de vita sängar står låg en liten bröstsjuk flicka blek och tärd med lockigt hår."
Igår på dagen satt jag en timme vid en sjukhussäng med knäppta händer. Via slangar kommer syre och dropp. Kampen är hård. Lungorna förmår inte ge den syre som behövs och det är tungt, mycket tungt.
Men i rummet är det ändå frid. Klockan på vägen har sitt stillsamma tick. Vi har lovat att be och jag ber.
Och jag känner att här är Gud. Här är han med helt i enlighet med sina löften. Vi får fortsätta att be i Jesu namn. Bönerna når en snövit tron och Gud är inte heller långt borta här på jorden.
Hans väsen fyller ett sjukhusrum med sin frid. I en psalm av kyrkoherden Hans Emanuel Öberg sjunger vi:
"Det är gott att bida, Herre, vid din port, himlar öppnas vida, här är helig ort. Här min själ förnimmer glädjens nya ton, och jag ser ett skimmer från en snövit tron."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar