Rosor och törnen

"Tack för rosorna vid vägen, tack för törnet ibland dem. Tack för resta himlastegen, tack för evigt tryggat hem." (Ur psalm 306)

Jag bläddrar bland mina foton och finner en bild där solens strålar faller på väggen. Jag noterar att fotot är taget söndagen den 27. januari 2019.

Jag minns inte varför jag tagit bilden, men antar att det beror på att jag fäste uppmärksamhet vid vintersolens strålar.

I bibelläsningen från Efesierbrevet läser jag. "Av nåd är ni frälsta! Han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus. Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det."

Gud har satt oss i den himmelska världen redan här på jorden. På den här sidan Evigheten växer törnet bland rosorna. Vår Herre bar en krona av törnen.

Jesu död var inte vacker sade en vän här om dagen. Men ändå fäster Ordet vår blick mot Korset. Korset är ett hoppets tecken.

Solens strålar belyser ett långt och strävsamt liv. När det har varit bäst har det varit möda och bekymmer.

Gudsmannen Mose skriver: " Vårt liv varar sjuttio år, eller åttio om krafterna räcker. När det är som bäst är det möda och bekymmer. Snart är det slut och vi flyger bort."

Ett kristet liv börjar vid korset. Blicken vilar på den törnekrönte som bereder en väg till Guds himmel. En dag flyger vi bort. Själen får änglavingar. 

Gud är god. Stor är hans trofasthet!

Mose ber: "Lär oss att våra dagar är räknade, så att vi får visa hjärtan." När Gud räknar blir det inte fel. Det är jag övertygad om. När skenet från den himmelska världen når oss. När tonerna från den världens sång når oss fästs blicken vid Jesus, den himmelska trädgårdsmannen. Han som lär de små att sjunga: "Jag är en planta uti din gård för Evigheten uppdragen. 

Det vi gör i Kristus är aldrig fåfängt. Nationalskalden Runeberg skriver:

"Jag lyfter ögat mot himmelen och knäpper hop mina händer. Till dig, o Gud, som är barnens vän, min håg och tanke jag vänder.

Jag är så glad att få tacka dig, och gärna vill jag det göra. Jag vet det visst att du ser på mig och mina böner vill höra.

Jag är en planta uti din gård, för evigheten uppdriven, jag var knappt till när i fadersvård åt dig jag redan blev given."

Med Runeberg får vi be om nåd att få växa för livets land, för Guds himmelska rike..