"Känns det tungt under vandringen här, blicka upp då till Jesus med tröst. Han en fristad de sina beskär i att sluta dem intill sitt bröst."
Jag tänker på orden ur sången 195. Ord som så ofta blivit sjunga. Nog finns där i Jesus en fristad.
I psaltarpsalmen 84 sjunger vi:
"Saliga är de som har sin styrka i dig, som har dina vägar i sitt hjärta.
När de vandrar genom tåredalen gör de den rik på källor, och höstregnet täcker den med välsignelser.
De går från kraft till kraft, de träder fram inför Gud på Sion.
Herre Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud! Sela
Gud, se vår sköld, se på din smordes ansikte! En dag i dina gårdar är bättre än tusen andra."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar