Guds eget hjärta

"Ringaste barn som beder lever oändligt tryggt, mäktar långt mer än hjälten som starkaste fästen byggt. Måtte vi aldrig glömma, var vi i världen går, att till Guds eget hjärta den bedjandes suckar når."

I bilen lyssnar jag till psalmen. Till orden i den sista versen av psalm 325.

Jag tänker på Guds hjärta som rymmer en sådan kärlek till människors barn. Han ser sin egen son försona världens skuld på ett träkors, på en kulle utanför den Heliga staden.

Han måste för en stund överge sin son för att han inte skall behöva överge dig och mig. Och det som han lovar i sitt ord håller han.

Den bedjandes suckar går till Guds eget hjärta. Kämpens suckar går till Guds eget hjärta. Jag får vaka i bön i förtröstan på att Gud hör bön.

I ordet läser vi: 

"Jag lyfter mina ögon till bergen.

Varifrån kommer min hjälp?

Min hjälp kommer från Herren,

som har gjort himmel och jord.

Inte låter han din fot vackla,

inte slumrar han som bevarar dig.

Nej, han som bevarar Israel,

han slumrar inte, han sover inte.

Herren bevarar dig,

Herren är ditt skydd

på din högra sida.

Solen ska inte skada dig

om dagen,

inte månen om natten.

Herren ska bevara dig

från allt ont,

han ska bevara din själ.

Herren ska bevara

din utgång och din ingång,

från nu och till evig tid."  (Psaltaren 121)

Likt Guds folk i forna dagar får vi här sjunga vår pilgrimssång. Tänk att Jesus också sjöng samma sång.

Mäktig ljuder sången vid Guds tron idag. Gud är inte beroende av den tid som han skapat och skapar. Men han verkar här i tiden. 

Skulle vi inte då förtrösta på Honom. Han som är så god och som hela vägen går med..

Här på jorden slår en människas hjärta sina slag den av Gud utmätta tiden. Idag har vi av Guds nåd en ny dag.

Då får vi börja med att tacka Honom..