"Kom, låt oss vara glada nu alla här på jord som vill i Jesu Kristi kärlek vara. Vi får väl snart hemfara uppå hans löftesord till salighet i änglarnas skara. Där är vårt rätta hem, nya Jerusalem där bröllop skall hållas i kärleken ren. Halleluja, amen, med glädje!
Ja, amen uti himlen och amen uppå jord, och amen i varje sådant hjärta som tror uppå Jesus och håller hans ord och friats från syndernas smärta. O, säll du himlabrud som i den nya skrud ren, prydd får framträda för helgonens Gud, bland änglar och skaror lovsjunga!" (Sions sånger 220)
Igår kväll fick jag vara på 92-års kalas. Jubilaren ville sjunga sången ovan. Det var ett fint kalas som vi höll utomhus en vacker sommarkväll.
Jag tänkte på orden, säll du himlabrud..
Gud ger den klädnad som är beredd på Golgata. Kroppen är förvandlad i uppståndelsen. Själen är den samma.
Jubilaren ville höra Guds ord. Hon fick höra hur Herren är hennes herde. Då fattas inget. Gud dukar ett bord..
Godhet och nåd allenast. Jag lyssnade till Davids ord:
"Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig.
Ja, godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar, och jag ska bo i Herrens hus för alltid."
Jag vet inte vad man minns från den första jorden där på den nya jorden. Men jag är övertygad om att glädjen flödar över.
Det är inte så ofta man firar 92- års kalas. Men de lämnar nog i minnet, för de är himmelska. Gud är nära..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar