"När en gång alla tidens höljen faller och jag får skåda det jag nu får tro, och evighetens klara klockor kallar min frälsta ande till dess sabbatsro – då brister själen ut i lovsångsljud: Tack gode Gud, tack gode Gud. Då brister själen ut i lovsångsljud: Tack gode Gud, tack gode Gud!"
(Sions sånger 247, vers 5)
Det var fridfullt på kyrkogården igår kväll. Kyrkans klockor ringde. Stor var skaran som följde pappa till hembygdens kyrkogård.
I sin pingstpredikan säger aposteln Petrus: "Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar." (Apg 2)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar