Glädje och sorg

"Det har gett oss tröst.

Utöver den trösten kom den ännu större glädjen över att se Titus så glad. 

Ni har alla styrkt hans ande. Om jag har berömt er inför honom, så har jag inte behövt skämmas för det. 

Nej, liksom allt vi har sagt er är sant, så har också vårt beröm inför Titus visat sig vara sant. 

Hans hjärta klappar nu ännu varmare för er, när han minns hur ni alla lydde och hur ni tog emot honom med respekt och vördnad. 

Jag är glad att jag kan lita på er i allt."

(Andra Korinterbrevet 7)

I mina tankar kom apostelns glädje över att han fått se sin väns och Herrens tjänare Titus glädje.

Det är tungt att se en väns sorg, att se en vän lida. Om det sjunger vi också i sången: "när alla lider med lem som lider och alla fröjdas när en går väl!"

Psalmförfattaren Tomas Kingo skriver 1681: "Sorgen och glädjen, de vandrar tillsamman, medgång och motgång här ständigt följs åt. Skyar med solsken, och suckar med gamman skiftar alltjämt på vår jordiska stråt. Silver och gull stoft är och mull, himmelen blott är av salighet full."

Ett Guds barn är en gäst och främling här på jorden. Men vi är också Guds gäster. Vi har en Gud som gett oss en öppen källa mitt i tåredalen.

Det får vi tacka honom för. Vi får alltid äga den himmelska glädjen. Om den skriver Petrus: " Var därför glada, även om ni nu en liten tid måste utstå olika prövningar. 

Äktheten i er tro är långt mer värd än guld, som är förgängligt men ändå prövas i eld. 

På samma sätt prövas er tro för att sedan bli till lov, pris och ära när Jesus Kristus uppenbarar sig. 

Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fast ni ännu inte ser honom tror ni på honom och jublar i obeskrivlig, himmelsk glädje när ni nu är på väg att nå målet för er tro: era själars frälsning."