"Och ängeln sade till mig: "Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid." Och han tillade: "Dessa Guds ord är sanna." Jag föll då ner för hans fötter för att tillbe honom, men han sade till mig: "Gör inte så! Jag är bara en medtjänare till dig och dina bröder som har Jesu vittnesbörd. Gud ska du tillbe. Jesu vittnesbörd är profetians ande."
Uppenbarelsebokens 19. kapitel beskriver hur Johannes hörde en stark röst från en stor skara i himmelen. Skaran lovar Herren och uppmanar att lova Herren "Halleluja!"
Själv är Johannes förvisad bort från det normala livet i världen för Jesu vittnesbörds skull. Men hans vittnesbörd om Jesus det blir starkare och starkare. Ingen kraft i världen kan skilja en Jesu vän från Herren Jesus. Bandet är evigt redan här i tåredalen.
Johannes får höra att Jesu vittnesbörd är profetians ande. Bibeln handlar om Jesus. När vi tar del av Guds ord omsluts vi av Jesus. Och vi kan inte annat än vittna om Jesus.
Jesus sitter på sin Faders tron. Han har bokrullen i handen. Han öppnar bokrullen. Hans folk får liv, tröst och glädje av bokrullens budskap.
Johannes hade nog också själv fått insikt i bokrullens budskap. Han fick en egen liten bokrulle att äta, och i hans mun var den söt som honung. Men när han hade ätit den sved det i hans mage.
Det är förunderligt att vittna om Jesus. Vi kan inte göra det av egen kraft. Budskapet om Jesus är hans eget ord. Han själv är ordet.
I sången sjunger vi: "En liten stund med Jesus och livet får en ny och ljus gestalt. Jordens sorger förbleknar när Jesus har blivit vår vän.
Ja Jesus är verkligen en vän. Han frälser, han bevarar. Han omsluter, han leder. Han för hem. Han är livet. Ja Jesu vittnesbörd är profetians ande..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar