Påminn mig om Getsemane!

I sången sjunger vi: "Men skulle en gång kall du se, min kärlek Gud till dig: Påminn mig om Getsemane, hur Jesus led för mig!"

Evangelisten Matteus skriver i sitt 26. kapitel: "Sedan gick Jesus med dem till en plats som kallas Getsemane, och han sade till lärjungarna: "Sätt er här medan jag går dit bort och ber." 

Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner, och han greps av sorg och ångest och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka med mig." 

Han gick lite längre fram, föll ner på sitt ansikte och bad: "Min Far! Om det är möjligt, så låt den här bägaren gå förbi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."

Han kom tillbaka till lärjungarna och fann att de sov. Då sade han till Petrus: "Så ni kunde inte vaka en enda timme med mig? Vaka och be att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." 

Sedan gick han bort för andra gången och bad: "Min Far, om den inte kan gå förbi mig utan jag måste dricka den, så ske din vilja."

Han kom tillbaka och fann återigen att de sov, för deras ögon var tunga av sömn. Då lämnade han dem och gick åter bort och bad för tredje gången med samma ord igen.

Sedan gick han till lärjungarna och sade till dem: "Sover ni fortfarande och vilar er? Nu är stunden här då Människosonen utlämnas i syndares händer. Res på er, nu går vi. Han som förråder mig är här."

Så långt Matteus avslöjande ord. Den kristna tron är en relation mellan Jesus och den återlösta människan. Men det är Jesus som upprätthåller relationen, håller den levande. I sången sjunger vi: "Min kärleks kraft så liten är, men Jesus hjälp beskär att jag ej glömma skall ditt ve där i Getsemane."