"Ni vet inget om morgondagen. Vad är ert liv? Ni är en dimma som syns en liten stund och sedan försvinner. I stället borde ni säga: "Om Herren vill och vi får leva ska vi göra det eller det."
Orden är Jakobs. Herrens broder påminner oss om att allting ytterst vilar i Guds händer. Att vilja delta i Guds barns möten är en god sak. Många har sett fram emot påskens möten. Men alla kan inte delta fysiskt.
Många har upplevt hur mörka moln plötsligt tornar sig på himlen. En del tvingas inse att krafterna inte mera räcker till. Även påskens glädje kan fördunklas av sjukdom och trötthet här i förgängelsens land.
Ändå får vi alltid lämna allting i Herrens händer. Guds folk väg går ofta genom lidande till seger. Och segersången hör vi ofta liksom i fjärran.
I sången sjunger vi: "Påskens stora högtid minnas vi med fröjd". Den sången lyfter vår blick mot större sammankomster eller "Isot Seurat som H Jussila beskriver i "Siionin matkalaulut".
"Lähtöseurat vielä Öljymäellä, pidetään ne kerran kiitosäänellä. Jesus itse saapuu, tempaa meidätkin, pilvein teitä kantaa kotikaupunkiin. Kiitos Herra siitä! Kiitä sieuluni, kieleni. Hoosianna aamen.
Om Gud vill får vi ännu delta i Påskmöten här nere. Men det vet vi att Gud vill att vi firar påsk ovan molnen, i Guds stad. Avskedsmötet inför den resan hålls på Oljeberget. Jesus själv kommer. Han lyfter oss med. I molnen bär han oss till hemstaden.
Var glad min själ. Tacka min själ. Tacka min tunga..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar