En hjord och en herde

I Johannes 10 läser vi Jesu ord: "Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren.Den som är lejd och inte är en herde med egna får, han överger fåren och flyr, när han ser vargen komma. Och vargen river dem och skingrar hjorden. Den som är lejd bryr sig inte om fåren. 

Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren. 

Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde. 

Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader."

En hjord och en herde. Så är det ännu i Guds rike, i den osynliga kyrkan som Jesus ännu vårdar och leder och där fåren följer Herden.

Herre lyft vår blick så att vi kan se. Fäst vår blick vid Herden. Tack för att du bevarar, beskyddar och leder då vargen kommer. 

I psalm 167 sjunger vi om kyrkans grund i Kristus, Frälsaren. Hon är Guds egen byggnad,den nya skapelsen. Hon har en enda Herre och en bekännelse. Hon går till löfteslandet med samma resekost.

Den kyrkan hjälper och helar vid världens sönderfall. I psalmen ber vi: "Må kyrkan bli som fordom ett hjärta och en själ, en fristad mitt i oron, för sanningen ett värn.

"Guds kyrka är gemenskap med Fadern och hans Son, det skådar hon och erfar i Andens kraft och nåd. Guds helgon och martyrer betygar det med blod. Omkring dem sjunger rymden där segerns kyrka bor."

För den kyrkan har även små herdar gett sitt liv. För den kyrkan gav Överherden sitt liv. Därför står den ännu idag. Helvetets portar kan inte få makt över den.

Tänk att vi ännu idag år 2022 får vara en liten lem, en medlem i den, i Kristi kyrka. Gud är god, stor är hans trofasthet!