Beroende av Guds nåd

Luther säger: ”Tron är aldrig starkare och härligare, än när sorgen och anfäktelsen är som störst.” Ofta är det svårigheten och nöden som lär människan att älska evangeliet, att bli beroende av Guds nåd.

Beroende av Guds nåd! Jag fann de orden i en betraktelse i morse. Jag tror att människan är i ett gott tillstånd då hon är beroende av Guds nåd.

Är du beroende av Guds nåd? Om du känner att du behöver nåden, att du behöver Jesus så är du i ett gott tillstånd. För Gud förskjuter inte den som ber om nåd. Guds rike är ett nådens rike.

Beroende av Guds nåd. Då söker vi oss till nådens medel och till nådens tron..

Gud för oss, med oss, i oss

Gud med oss, Gud för oss och Gud i oss. Julens budskap, påskens och pingstens budskap. I dagens gudstjänst från Esse kyrka lyfte prästen fram hur Gud vill verka i en kristens liv. 

Jag måste riktigt skriva ner tanken för den sammanfaller så väl med Jakobs undervisning om tron. Dagens evangelietext från Matteus 8 handlar om när lärjungarna tog Jesus med sig i båten.

"Jesus steg i båten, och hans lärjungar följde honom. Då blåste det upp till full storm på sjön, och vågorna slog över båten. Men han sov. De gick då fram och väckte honom och sade: "Herre, hjälp! Vi går under." Han sade: "Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!" Sedan reste han sig och talade strängt till vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. Männen häpnade och sade: "Vem är han? Till och med vindarna och sjön lyder honom."

Markus kompletterar berättelsen med att lärjungarna tog Jesus med sig i båten. Jesus var trött och lärjungarna tog honom med sig i båten. Jesus sov på en dyna i aktern. På Jesu befallning var man på resa till den andra stranden. Jesus hade ingen egen båt. Han hade inte ens en egen plats där han kunde vila huvudet." 

Matteus hade strax innan  beskrivit hur Jesus saknade viloplats: "Jesus sade till honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot." Bibeln ger Jesus ett viloställe mitt i stormen, på en dyna i aktern, i båten på väg över till andra stranden.

Nog vill vi ha Jesus med oss på färden genom livet, i dess stormar såväl som under lugnare dagar. Jesus är med oss. Han är för oss och han vill verka genom och i oss..

Tron samverkar med gärningar

Jakob beskriver egenskaper av den frälsande tron, den tro om vilken Hebreerbrevets författare skriver: "Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser. Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd."

När vi nu vill vara och leva som trons människor är det gott att också begrunda de aspekter Jakob lyfter fram. Vi vet ju att tron är en gåva och gåvan kommer från Gud. Med tacksamhet har vi tagit emot gåvan,  som i samverkan med den Helige Ande är ett sigill för vår frälsning.

Tron är ingen liten gåva. Den innehåller allt Guds goda. Tron på Jesus är ju den enda vägen till frälsning. Vad vittnar nu Jakob ännu om denna Guds sons tro?

Jakob skriver att gärningarna visar att det finns tro: "Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon?"

Vi brukar säga att tron förblir inte ensam. Den har också frukter och Jakob lyfter fram hur dessa trons följder tar sig uttryck. Han ger ett talande exempel: "Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen och någon av er säger till dem: "Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta", men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det?"

De första kristna delade allt och Jakob hade av nåd fått vara med i den skaran, sedan även han fått nåden att tro på den Uppståndne Jesus. Jakob lyfter också fram Abraham och hur hans tro samverkade med hans gärningar. Han skriver att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad.

Abrahams tro förblev inte overksam. Vi minns att Abraham befriade sin brorson Lot, då denne blivit tillfångatagen av Kedorlaomer. Jakob lyfter fram hur Abraham bar fram sin son Isak på altaret. När Paulus skriver om detta skriver han att Abraham trodde att Gud hade makt att uppväcka från de döda. 

Abraham levde före Kristus. Han fick se Kristi dag och hur Gud offrade och uppväckte sin son för att världen skulle ha liv genom honom. 

Till sist läser vi: "Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död."

Jakobs brev är dyrbart Guds ord. Jag kan inte till fullo uttolka det. Men genom tron ser vi in i det. Och allt Guds ord är gott. Summan av Guds ord är sanning. Psamisten skriver: "Summan av ditt ord är sanning, dina rättfärdiga domslut är eviga."

I dag är det en Herrens vilodag då vi får vila i tron på Jesus Kristus..

Den konungsliga lagen

"Om ni uppfyller den konungsliga lagen enligt Skriften: Du skall älska din nästa som dig själv, då handlar ni rätt. Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare. 

Ty den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt. Han som har sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott, har också sagt: Du skall inte mörda. Om du inte begår äktenskapsbrott, men mördar, är du en brottsling. 

Tala och handla så som den som skall dömas efter frihetens lag."

Jakob är inte lagisk. Men han lyfter fram att Guds bud är goda. Han predikar Guds lag så att människan blir syndare. Ingen kan slå sig för bröstet. Ingen uppfyller måttet. Men då lyfter han fram att Guds folk skall dömas efter frihetens lag.

Jakob lyfte fram den konungsliga lagen och nu också frihetens lag. Jesus lyfter i Matteus 17 fram hur konungens söner är fria då han ställer en fråga till Petrus: "Vad tror du, Simon? Av vilka tar jordens kungar upp tull och skatt, av sina söner eller av andra?" Han svarade: "Av andra". Då sade Jesus till honom: "Alltså är sönerna fria."

Vi kan inte uppfylla den konungsliga lagen eftersom vi är bristfälliga. Men budet är gott och står kvar. Konungen själv uppfyllde det i sina barns ställe och barnen går fria. Men konungens barn har en god uppfostrare, hela Guds ord.

En Jesu lärjunge, en Jesu efterföljare ser vad Jesus gjorde och gör. Han blir delaktig av Jesu rättfärdighet och vill inte förneka sin Herre genom ett ogudaktigt och orättfärdigt liv.

Kärlekens apostel, åskans son Johannes skriver i sitt första brevs fjärde kapitel: "Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. 

Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra förblir Gud i oss, och hans kärlek har nått sitt mål i oss. Vi vet att vi förblir i honom och han i oss, därför att han har gett oss av sin Ande. 

Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare. Den som bekänner att Jesus är Guds Son, i honom förblir Gud och han själv förblir i Gud. Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den."

Gräla inte på vägen hem!

"Mina bröder, ni kan inte tro på vår Herre Jesus Kristus, den förhärligade, och på samma gång göra skillnad på människor." Jakob varnar för att förakta den fattige, som Gud utvalt i den här världen till att bli rik i tron och till att ärva det rike som han har lovat dem som älskar honom.

Jakobs brevs andra kapitel lyfter verkligen fram hur en levande tro på Jesus har följder. Jakob avslutade första kapitlet med att skriva att om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, så är hans gudstjänst ingenting värd.

Den elaka tungan har i alla tider skapat oro och söndrat i församlingen. Som människor är vi olika. Det finns de som älskar att debattera och raljera. Men Guds rike, himmelriket, platsen där Gud regerar, den kristna församlingen är ett annorlunda rike, ett fridens och nådens rike. Ett rike där barmhärtighet och Guds sinnelag borde vara normen.

Högmod passar inte i Guds rike. Jakob lyfte tidigare fram hur den kristne håller sig obesmittad av världen. När världens ande med elakhet, hårda ord, meningslösa debatter, partisinne, missunnsamhet m.m. tar plats i församlingen blir dess gudstjänst falsk. Ja Jakob talar om en gudstjänst som är ingenting värt.

Jakobs brev är en maning till omvändelse. Det sköna namnet, Jesu namn får inte smädas genom obarmhärtighet och orättfärdighet. Guds barn drar inte heller varandra inför domstolar.

När jag läser Jakobs brev kom de orden som Josef gav sina bröder i mina tankar: Kivens inte på vägen, gräla inte på vägen hem!

När Herrens ankomst är nära

En pärla i Jakobs brev är orden i det sista kapitlet där Jakobs skriver:

"Vänta alltså tåligt, bröder, tills Herren kommer. Se, hur jordbrukaren tåligt väntar på jordens dyrbara skörd, tills den får höstregn och vårregn. Var också ni tåliga och styrk era hjärtan, ty Herrens ankomst är nära. Klaga inte på varandra, bröder, så blir ni inte dömda. Se, domaren står utanför dörren. Bröder, ta profeterna som talade i Herrens namn till föredömen i att tåligt uthärda lidanden."

Olika lidanden hör till det kristna livet. Kanske man kan säga att det är en prövning att hamna i lidanden för trons skull. Jesus utsattes för prövningar och det är också något som den sanna kristna kyrkan får uthärda, både som gemenskap och som enskilda troende.

Jakob uppmanar till tålighet. Han uppmanar Guds barn till att styrka sina hjärtan. Hur blir då hjärtat styrkt. Jesu uppmaning de sina att se till att de inte blir skrämda av det som drabbar världen. 

Jesus har också en annan uppmaning till vi som lever nära Herrens ankomst. Han tar fram den nästan som en befallning då han säger: "Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning."

En kristen man berättade igår om en uppmuntran från Herren som han fått ta del av på morgonen. Han skriver om orden som kom till honom från Herren: "Öppna Era ögon och blicka uppåt. Jag kommer. Vaka och be. Var redo!"

Naturligtvis skall vi pröva allt tal. Kommer det från Herren är det tankar som stiger upp ur människans tankevärld. Men om vi med öppna ögon blickar uppåt mot Gud och Jesus som komma skall, samtidigt som vi tar Jakobs uppmaning om tålamod till oss. Då bereds vi genom tron, samtidigt som vi hålls vakande med knäppta händer.

Jakob uppmanar Guds folk till en ren och fläckfri gudstjänst. En väntan där kärleken till nästan och Guds ord förenas. Orden lyder:

"Om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, så är hans gudstjänst ingenting värd. Men att ta sig an föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern."

Genom de norra portarna

Jesus säger till sina lärjungar i Lukas 22: "Det är ni som har stått vid min sida under mina prövningar, och jag överlämnar riket åt er, liksom min Fader har överlämnat det åt mig: Ni skall få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner och döma Israels tolv stammar."

Även Jakob riktar sitt brev till Israels tolv stammar eller till de tolv stammarna i förskingringen. Vissa historieforskare menar att största delen av Europas folk hör till de försvunna stammarna. Men varför försvann de flesta av Israels stammar? I Esras boks första kapitel läser vi att det endast var från tre stammar man återvände från Babylon. Det var från Juda och Benjamins stammar, samt en del leviter.

Orsaken till att stammarna försvann var väl att de till skillnad från judarna började anta de seder och bruk som förekom hos de folk där de levde. Så småningom glömde de inte bara sin tro, utan även sitt förflutna. De glömde Abraham och Mose och lade sig till med sederna hos de folk där de levde. De fäste sig vid deras avgudar och levnadssätt, och snart uppgick de helt i de folk som omgav dem.

Men vad säger då bibeln om de tolv stammarna? Bibelns budskap är ljuvligt. Det finns berett en stad med trygga och fasta murar för de som genom apostlarnas predikan och genom den apostoliska tron återvunnits av Jesus. Johannes skriver i Uppenbarelsebokens 21. kapitel:

"En av de sju änglarna med de sju skålarna, som var fyllda med de sju sista plågorna, kom och talade till mig och sade: "Kom, jag skall visa dig bruden, Lammets hustru." 

Och han förde mig i anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud, och som ägde Guds härlighet. Dess strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som en kristallklar jaspis. 

Staden hade en stor och hög mur med tolv portar och över portarna tolv änglar och namn inskrivna: namnen på Israels barns tolv stammar. I öster fanns tre portar, i norr tre portar, i söder tre portar och i väster tre portar. Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod tolv namn, namnen på Lammets tolv apostlar."

På ett sommarmöte i Esse för ett antal år sedan predikade en broder från min barndomsförsamling om hur vi skall tåga in genom de norra portarna. Medan predikan gick ut över mötesområdet mullrade åskan och mörka moln rullade in.

Jag minns den predikan och de orden som igår. En gång skall vi få vandra in genom de norra portarna blott vi håller ut I tron ännu en kort liten tid medan Österns himmel rodnar..

Frihetens fullkomliga lag

"Den som däremot blickar in i frihetens fullkomliga lag och blir kvar i den och inte är en glömsk hörare utan en verklig görare, han blir salig i sin gärning."

Jakob verkar kalla evangeliet om Jesus Kristus för frihetens fullkomliga lag. Många kristna har haft problem med Jakobs brev. Brevet betonar trons gärningar. Jakob skriver att en tro utan gärningar är död. 

Jakob lyfter fram en tro som blir verksam och en nåd som varken är billig eller overksam hos och i den benådade. Jakob skriver: "Lägg därför bort all orenhet och all ondska och ta ödmjukt emot ordet, som är inplanterat i er och som har makt att frälsa era själar."

Ordet är verksamt där det tas emot i tro. Vi tror att allt Guds ord också besitter Guds kraft. Om den Helige Ande får plantera in Guds ord i en himlavägsvandrares hjärta kan det rota sig och bära frukt. Det känns riktigt fint och spännande att följa Jakob några dagar.

Gud ville att detta brev av Herrens broder som kom till tro på Jesus först efter Jesu uppståndelse skulle vara med i vår bibel. När det nu har visat sig vara Guds vilja och vi vet att hans vilja är god får vi öppna våra hjärtan för ordet..

Läpi vihollisten maan Paratiisiin"

"Här bland frestelser och plågor skall min tro ej tryckas ner. Inga tvivelsjuka frågor ställer sig mitt hjärta mer. Med försoning hel och full är jag trygg för Kristi skull."

Så ljuder den fjärde versen i psalm 371 i finska psalmboken. Frestelser och plågor är ju inte den mest uppmuntrande delen av det kristna livet, livet som en Jesu efterföljare.

I bibelläsningen från Jakobs brev lyfts just frestelserna fram. Vad skriver då denne Jakob, broder med Herren och församlingens ledare i Jerusalem om frestelserna?

"Ingen som frestas skall säga: "Det är Gud som frestar mig." Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär. När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. Bedra inte er själva, mina älskade bröder."

Gud frestar ingen. Han är helig, ren och fullkomlig. Men människosläktet är märkt av syndafallet. Synden bor i människan och om inte syndens gatlopp hejdas leder det till döden, den eviga döden. I psalmen av Gustaf Skinnari som jag citerade lyfts trons kamp fram. Jesus kom för att frälsa syndare. Tron bryter frestelsernas och syndens makt och grepp över människan. 

Det finns en försoning som är hel och full. I den av Jesus verkställda försoningen finns en fristad och en trygg viloplats. I en annan psalm sjunger vi: "Synden blir förlåten, bördan lyftes av. Kristi kärlek strålar över död och grav. Vandringsmännen, trötta efter mödans dag, vilar tryggt i stillhet uti Guds behag."

Alltså Gud frestar ingen, men han är en tillflyktsort i frestelsen och i kampen. Frestaren och åklagaren ger ingen ro. Han endast späder på och vill sätta in den sista dödande stöten. Men Jesus är större. Han har övervunnit djävulen.

Ibland talar vi om den kämpande tron. Då Jesus kommer mitt bland frestelser och plågor och räcker ut sin hand, evangeliets ljuvliga försäkran att i Herren Jesus finns en trygg och ljuvlig hamn.

Psalmen "Kristus uppenbara för oss" publicerades första gången i Skinnaris egen sångbok som hade namnet: "Jumalan lasten Rukous-, Ylis­tys- ja Kiitos-Virsiä matkustaissamme elämän tietä läpi vihollisten maan Paratiisiin" 

(Guds barns Böne-, Lov- och Tacksägelse-Psalmer när vi reser på livets väg genom fiendens land till Paradiset.)

Jesus har öppnat Paradisets stängda port och han själv är vägen dit..

Altartavlan i Kvevlax kyrka målar kvinnornas möte med ängeln i den tomma graven. Jesus är inte där. Han har gått före dig till Paradiset. Under vandringen dit uppenbarar han sig för de sina och förgyller vandringen genom fiendens land.

Jesus kom emot dem

Bibelläsningen ur Matteus evangelium har kommit till slutet. Jesus har uppstått och möter de sina. Han kommer emot dem. Vi läser: "De skyndade sig då bort från graven, under fruktan och i stor glädje, och sprang för att tala om det för hans lärjungar. Och se, Jesus kom emot dem och hälsade dem. Och de gick fram och fattade om hans fötter och tillbad honom. Då sade Jesus till dem: "Var inte förskräckta! Gå och säg till mina bröder att de skall gå till Galileen. Där kommer de att få se mig."

Kvinnorna skyndade från graven. De kände fruktan och stor glädje. Kvinnorna hade säkert på avstånd följt med den grymma av översteprästerna och de skriftlärda iscensatta rättegången. Men han som misshandlats, dött och blivit begraven hade uppstått. Jesus levde. 

En ängel hade sagt att Jesus lever. Ängeln hade visat den tomma graven. Av ängeln hade de fått i uppdrag att skynda till lärjungarna med budskapet om att Jesus uppstått.

Jesus lever, detta hoppets budskap får vi ta till oss och föra ut. Kanske vi också känner fruktan. Ibland också stor glädje. Känslorna och livet och uppgiften kan ibland vara i konflikt med varandra. Glädjen blandas med tårar, ängslan och fruktan här i syndens land. Men Jesus ger en frid, en frid som inte är av denna världen. En frid som världen inte kan förstå. Den friden är Guds frid och också Guds barns frid.

Av en insändare i dagens ÖT förstår vi att Vasabladets ledarskribent hade ifrågasatt den glädje och frid som Päivi Räsänen utstrålade under rättegången i måndags. Världen och världens människor kan inte förstå Guds frid. De förstår inte Guds barns frid och unnar inte någon den friden.

Översteprästerna och de skriftlärda hade uppmanat folket att skrika "korsfäst, korsfäst" under rättegången mot Jesus. Och Jesus själv hade berättat innan sin död att hans lärjungar kommer att bli dragna inför domstolar och hatade av världen för hans namns skull.

Den situationen är litet ny för vi som lever som kristna här i Norden. Kyrkans ledning hävdar att det inte är någon förföljelse för trons och Jesu skull. "Superangivaren" visar sig vara en Luthersk präst. Få av kyrkans tidningar vågar visa stöd eller sympati för Päivi.

Med blandade känslor. Med himmelsk frid, blandat med mänsklig rädsla och svaghet går livet vidare. Jesus kommer emot oss. Vi möter honom i Ordet. Hans Ande ger framtidstro och mod.

Jesus lever. Han går med. Han är med alla dagar. Framtiden är oviss, men vilar i den allsmäktiges goda händer. Åt Jesus är given all makt i himlen och på jorden.

Likt herdarna kan vi konstatera att allt är precis som det blivit sagt. Såsom vi finner det i Ordet. Guds ord är sanning. Summan av hans ord är sanning..

När dagen är som hetast

Om Herrens besök hos Abraham läser vi i första Mosebokens 18. kapitel: "Herren uppenbarade sig för Abraham vid Mamres terebintlund, där han satt vid ingången till sitt tält när dagen var som hetast. Han såg upp, och se, tre män stod framför honom. Då han fick syn på dem skyndade han sig emot dem från tältöppningen och bugade sig till jorden och sade: "Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon så gå inte förbi din tjänare."

Abraham förstår att möten med Gud handlar om nåd. När Herren Gud kommer på besök är det uttryck för hans nåd. Abraham tilltalar Gud som Herre, men han talar till dem också personligt då han erbjuder sig att hämta vatten och när vi läser vidare märker vi att de tre svarar samstämmigt: "De sade: "Gör som du har sagt."

Herrens besök hos Abraham är småningom över för denna gång och vi läser vidare: "När männen steg upp därifrån såg de ner mot Sodom, och Abraham följde dem ett stycke på väg. Då sade Herren: "Kan jag dölja för Abraham vad jag tänker göra?"

Av Abraham samtal med Herren märker vi att Abraham insett att det är en skillnad mellan de som Gud förklarar rättfärdig och orättfärdiga som förblir i sin synd. Vi läser: "Vill du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige? Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Vill du då förgöra den och inte skona platsen för de femtio rättfärdigas skull som finns där? Det vare dig fjärran att göra något sådant, att låta den rättfärdige dö med den ogudaktige. Det skulle då gå med den rättfärdige som med den ogudaktige. Det vare dig fjärran! Skulle inte han som är hela jordens domare göra det som är rätt?"

Abraham hade insett något som riksåklagaren och åklagaren i rättegången mot bibelns budskap, mot Guds ord missat. Ja rättegången där åklagaren vill tysta Guds ord är ytterst en rättegång mot Gud själv och mot hans levande ord Jesus Kristus.

Gud hatar synden men älskar syndaren. Det anser åklagaren vara omöjligt. Jag undrar var hon lärt sig sådan teologi. Gud älskar syndare. Det är bibelns budskap. Men han hatar synden. Det är också bibelns budskap. Därför varnar han i sitt ord för synden, för synd som skadar människan, som river och söndrar och leder till döden där den får fortgå.

Endast över den stora åklagaren, över djävulen vilar det en oföränderlig dödsdom. Syndare som flyr till Gud, till Jesus finner nåd. En nåd som är ljuvlig, en nåd som slutligen för människan till ett saligt möte, öga mot öga med frälsaren i en värld där allting är gott..

Förundran vid köksbordet (✍)

Igår kväll satt jag vid köksbordet och läste tidningen Uusi Tie. Jag läste om treenigheten, om hur Gud är en och samtidigt tre personer. Skribenten lyfte fram hur Gud på gamla testamentets tid steg för steg uppenbarade mer och mer av sitt väsen för profeterna.

Hon skrev om Guds besök hos Abraham, den berättelse som så ofta berört mig starkt. Jag fylldes av förundran. På morgonen då jag vaknade och samma tema kom i mina tankar var förundran om möjligt ännu större.

Vi har en Gud, den ende guden som är så helig att inget orent, ingen syndig kan bestå inför honom. Och så uppenbarar han sig för en före detta avgudadyrkare, för Abram som han kallat till gemenskap med sig. Idag uppenbarar han sig för människor, för dig och mig, mitt i vardagen, mitt i den gråa vardagen.

Fader, Son och Helig Ande, himmelens Gud, Israels Gud, hela världens Gud bemödar sig att besöka oss på vår stapplande resa hemåt. Han är vår reskamrat, som genom den Helige Ande tar sig en boning i vårt hjärta. Han är Herren Jesus som genom tron vandrar med oss, före oss. Han är Jesus som möter oss i ordet, den Jesus som själv är Guds ord, genom vilken Gud skapade världen, himmel och jord.

Han skapar nya himlar och en jord där vi skall få bo med honom. Där han ständigt är nära och aldrig döljer sig för sina barn. Han är närvarande i ljuset som strålar på den nya jorden. Ljuset som ersätter sol och måne. Han är den i vars ljus folken får vandra. 

Nu får jag återkomma till Guds besök med Abraham i en annan tråd. När Gud genom ordet uppenbarar sig för en syndig människa är det så stort att man för evigt skulle vilja stanna kvar i den försmak av himmelen som han ger oss här nere.

Och ändå är det endast en försmak. När vi där hemma ser honom ansikte mot ansikte räcker inte orden till. Då behövs inga ord för vi är hemma hos Ordet..

Var är åklagaren?

Då vi betraktar domsprocessen vid tidens slut finner vi att ingen åklagare nämns. Åklagaren djävulen är redan dömd och hans dom har verkställts. Guds ord vittnar om att han är kastad i eldsjön.

Jesus är både domare och försvarsadvokat för de sina som han friköpt med sitt eget blod. Han som dömer har varit död, men lever och han har alltså makt även över döden. 

Där finns inga journalister som övervakar domen. Inga tidningshus tillåts fälla orättfärdiga domar i förtid. Nu fälls domen i enlighet med Guds ord. Den allmänna opinionens åsikt har ingen betydelse. 

Fåren skiljs från getterna. Vi märker att två olika folk har levt i världen, Jesu egna och de som inte trodde sig behöva någon frälsare och i eget högmod förkastade honom.

Några dagar efter att Jesus sagt dessa ord blev han ställd inför världens domstolar. Ingen fällande dom kunde fällas över honom, men han utlämnades till att dödas.

Det blir nog en märklig dag då all orättfärdighet får sin dom och Jesus, endast Jesus och hans ord är skiljelinjen..

Domaren tar sin plats

"Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig."

"Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig."

Så ljuder domsluten vid den största och sista  rättegången som hålls för människor. Domaren är Jesus. Gårdagens bibelläsning berättade om dagen då Jesus sätter sig ner för att döma. Alla folk samlas inför honom och det ges både en friande och fällande dom.

"När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna."

Domen är himmel eller helvete. Domen fälls i enlighet med Guds ord. Inför den domstolen kan ingen bli frikänd genom egen förtjänst. Inför den domen är även Jesu vänner ödmjuka, men fyllda med förtröstan på Jesus. I en sång sjunger vi om att jag ej fruktar inför domen då jag har min brudgums dräkt.

I en annan sång lyfts det fram att domaren led för dödsfångarna döden. Gud är försonad och vi har då nog. "Mildaste Jesus min salighetsklippa, jag din förtjänst mig tillägnar som min."

Det finns inte mycket att tillägga. Det egna måste avklädas och Jesus bli större. Johannes döparen som Jesus beskrev som den störste född av kvinna sade om Jesus: "Han måste bli större och jag mindre."

Ja Gud är Gud. En är medlaren mellan Gud och människor. Medlaren fäller domen i enlighet med Guds ord. Det handlar om tro eller otro. Jesus ger även den tro som vi behöver.

Det handlar om nåd, Jesu Kristi nåd. Tack gode Gud för nåden! Lär oss att leva i den och av den..

För en skönare värld

En människas liv här på jorden är ovaraktigt. Gudsmannen Mose skriver att det blir 70 eller 80 om det är långt. Ja i psaltarpsalmen 90 skriven av honom läser vi:  

"Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: "Vänd åter, ni människors barn!"

Ty tusen år är i dina ögon som den dag som förgick i går, de är som en nattväkt. Du sköljer dem bort, de är som en sömn.

Om morgonen liknar de gräset som frodas. Om morgonen gror det och blomstrar, om aftonen vissnar det och blir torrt."

Men Hebreerbrevets författare skriver om en vila så skön: "Alltså finns det en sabbatsvila kvar för Guds folk. Den som har kommit in i hans vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från sina."

I tidningen läser jag att ännu en bysbo har brutit upp. Hon har lämnat den här byn för en skönare värld. Bönehuset här i byn var viktigt för henne. Innan pandemin började möttes vi alltid där då det var något tillfälle.

Den som förtröstar på Guds Lamm, på Jesus har en förtröstan på ett skönare land. Ett land med skönare färger, med vackrare blommor. Ett land där Jesus är synlig för ögonen.

Det finns ett hem ditt stormens brus ej någonsin skall nå. I en lång dröm såg jag något av det landets fägring i natt. Där var ett skönare ljus, ett annat hav. 

Landet där Jesus är, landet där den kalla nordanvinden inte vinar, ett skönare land som vandraren som håller vid tron på det som Jesus gjort en gång går in i..

Jesus i riksradion

När jag sätter mig i bilen efter en avslutad arbetsdag sätter jag på radion som jag ofta brukar. Radio LFF med 98 mHz hålls inte riktigt intakt och radion byter frekvens. Den här gången stannar det på frekvensen för finska Yle 1.

Där berättar man nu om rättegången mot Päivi Räsänen och hon tillåts berätta en dryg minut vad det handlar om. Och nu får Finlands folk höra om frälsningens nödvändighet. Att om vi inte tillåts hålla oss till Guds ord kan vi missa den frälsning som är beredd. Jag minns nu inte ordagrant vad hon sade, men det blev klart att det handlade om Jesus.

Gud har använt det onda för att föra fram sitt budskap om den frälsning som han berett i Herren Jesus i riksnyheterna. Där borde Jesus få vara med varje dag. Där borde bibelns budskap varje dag få gå ut. Nu då den här världens åklagare ropar efter dagsböter för att bibelns budskap om frälsning har förts ut förkunnas evangeliet i riksradion. Vi har en mäktig Gud och hans tjänare Johannes fick ske en skymt av vad som skulle ske strax innan Jesus återkomst. Jag citerar bibelns budskap i Johannes 14:

"Och jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag. Han sade med hög röst: "Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna."

Det eviga evangeliet var i går offentligt framme i riksradion i ett land som nu ser över sin beredskap att försvara sina gränser. Samtidigt pågår en process där man via höga böter vill hindra att Guds ord förkunnas. Visst är jag medveten om att åklagaren hävdar att det handlar om något annat. Men åklagaren var inte tydlig nog i nyheterna. Där sken nog djävulens hat mot Guds ord igenom. 

Räddningen för Finlands folk är Jesus. Ytterst kan endast han bevara ett land. Aposteln Paulus skriver: "Gud är den som har skapat världen och allt som är i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel som är gjorda av människohand. 

Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt. Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. 

Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo, för att de skall söka Gud, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt borta från någon enda av oss."

Och Paulus framhåller också senare i Apg 17 vad Guds goda eviga vilja är: "Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig. Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom den man som han har bestämt till det, sedan han erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda."

Ja Gud har erbjudit och han erbjuder ännu tron åt alla. Han uppväckte Jesus från de döda sedan han som syndfri sonat världens synder. Genom evangeliet om Jesus väcker han tro också i de dagar då man tydligt kan se och skönja att tider av dom förestår.

Mäktig är Herren Gud. Honom tillhör all tack, pris och ära. Nu krävs 120 dagsböter för att en kristen kvinna hänvisat till Guds ord. Fariseerna gav Judas 30 silverpenningar för att förråda Jesus. Judas fick ingen glädje av de pengarna utan de blev hans död. De 120 dagsböterna blir inte till någon välsignelse för Finlands folk om domen blir fällande.

Men Gud kan via dessa bereda frälsning för ångrade syndare som kanske "av misstag" får höra om Jesus och frälsningen i Honom. Jesus har övervunnit djävulen. Därför kan inte den här världens åklagare tysta Guds sons röst på den jord han skapat. Budskapet skall gå ut över hela världen. 

Sedan blir han själv synlig då han kommer för att hämta sina friköpta. Då talar stenarna. Då söker de som förkastat honom skydd bland klippor, men han som kan ge skydd har då själv vänt ryggen åt den värld som förkastat honom. Johannes beskriver detta i Uppenbarelseboken 6: "Och himlen försvann som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sin plats. 

Kungarna på jorden, stormännen och härförarna, de rika och de mäktiga, alla slavar och fria, gömde sig i hålor och bland bergsklyftor, och de sade till bergen och klipporna: "Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede. Ty deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?"

Sök Herren medan han låter sig finnas!

70 000 på en dag

I söndagens högmässopredikan nämnde kyrkoherden i Larsmo att man beräknat att ungefär 70 000 människor varje dag kommer till tro på Herren Jesus genom evangelie predikan. Tänk att ordet om Herren Jesus ger en sådan riklig skörd ännu i vår tid.

Det höga talet ger perspektiv. En god vän och broder i Herren skrev nyligen då han tackade för gratulationerna på sin födelsedag, att var dag är en Guds gåva. Han fyllde 86 år.

Där finner vi den kristna synen på tiden, på livet, på Herren Jesus. Jag tänker på de cirka 70 000 som kommer till tro i dag. Gud vet hur många de är. Han ser dem alla för det är ju han själv som föder tron genom sin Son Jesus Kristus.

Jesus vittnar om glädjen i himmelen då en syndare omvänder sig. Idag är således glädjen i himmelen stor. Detta är dagen som Herren gjort. Då får vi också glädjas. Om än glädjen är blandad med tårar får vi glädjas med Herren Jesus. Han är vår glädje.

Godhet och nåd.

"Tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, Herre." Orden är av konung David och vi finner dem i den 25. psalmen.

Tänk på mig efter din nåd! David hänvisar till den nåd som finns hos Gud, för han är god.

David hade inget lätt liv och vi minns att när det blev lättare föll han i synd.  Men godhet och nåd är de egenskaper hos Gud som David flyr till. I herdepsalmen skriver han: "Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall bo i Herrens hus evinnerligen."

David fann inte godheten och nåden hos sig själv. Det var någonting som följde honom, som omslöt honom. Godhet och nåd fanns hos herden. Det gav trygghet i livets olika skiftningar.

I tåredalen var han omsluten av godhet och nåd. När ovännerna omringade honom fanns godheten och nåden däremellan som ett skydd. Och slutligen hemma hos herden finns endast godhet och nåd.

Herrens godhet och nåd är också vår trygghet idag.

En odödlig själ och den långa Evigheten

Förra veckan gjorde jag upp avtal eller kontrakt för en del projekt. Vi gjorde kontrakt i samförstånd, men i ett fall var en del svordomar med. 

En del människor har den märkliga vanan att krydda sitt språk med den ondes olika benämningar. Det är ganska svårt att kunna påverka någons tal. När en människa saknar tron finns det ett tomrum och då tar den onde över. Ibland vill han riktigt ljudligt bekräfta sitt revir.

I bilen bad jag för mannen som har vanan att svära. Vi har kommit bra överens och jag har fått några glimtar av det som finns bakom det robusta skalet. Som kristna är vi kallade att be för alla. Vi får be att Gud ger tillfällen att något vittna om Jesus. Endast Jesus och Ordet om Jesus förmår bryta den ondes fästen och band.

Vi vill ju vara bekännande kristna och han som vi vill bekänna är ju just Jesus. Vi är medvetna om att vi bär på samma synder  som de som inte tror. Skillnaden är att vi ser synden i oss själva. Vi inser att vi behöver Jesus. Otron är den största synden och den tar ju också endast Jesus bort.

Människan har en odödlig själ. Jesus vittnar om hur den rike mannen i dödsriket plågas av sina synder. Han inser att de för evigt kommer att pina honom och i det tillståndet får han kärlek till sina bröder. En kärlek som plågar honom. Kanske han också hade förlett sina bröder. Han vill inte att de skall hamna i samma pinorum som han och han ber Abraham att sända den fattige Lasarus tillbaka till tiden och vittna om bättringens nödvändighet för dem.

Men han får höra att Lasarus har gjort sin tjänst och bröderna har Mose och profeterna. Jesus vittnar ju på andra ställen om att just de vittnar om Jesus. Ja vi vet att hela bibeln vittnar om Jesus. Och Jesus och Ordet om honom kallar till omvändelse och tro.

Vi lever i en värld där högljudda krav på att vi som kristna bör acceptera synden kommer allt närmare. Människor som är bunden av synder och offentligt lever i dem kräver, eller önskar att bekännande kristna skall acceptera synden och även välsigna den.

Jag tänkte en hel del på detta i går. Det är grymt då en människa hamnar i den ondes våld. Djävulen binder den stackars människan och utövandet av synden förhärdar och dödar samvetet. Slutligen finns endast en önskan kvar att vänner, familj, kyrka och samfund skall acceptera synden och helst välsigna den.

Guds ord förbjuder detta eller Kristi kärlek hindrar det. Kristi kärlek tvingar säger aposteln. Som kristna är vi kallade att be, att bära och inte ge upp. Må vår kärlek till medmänniskorna vara sådan att vi inte glömmer evighetspersektivet.

I det tillstånd som en människa lämnar det här livet ställs hon också inför domen. Och i väntan på domen plågas en ofrälst själ. Döden ger ingen vila, ingen ro. Döden är ingen tillflyktsort för en plågad själ. Livet är heligt. Livet är ett unikt tillfälle att bli försonad med Gud genom tron på Jesus. Därför skall vi alltid värna om livet och beskydda liv. 

Må Gud ge oss som enskilda och församling den rätta kärleken till de människor som vandrar i otro. De som aldrig fått lära känna Jesus, de som glömt honom, eller är så starkt bundna att de inte vågar fly till honom.

Om än trycket från världen blir allt större står Guds ord fast. Berättelsen om den rike mannen är ett mäktigt vittnesbörd. Ingen som dött i otro önskar att någon skall komma till samma pinorum.

Här i tiden söker människar som lever i otro stöd av varandra. Otron vill man göra till normen. Ingenting skall få påminna om omvändelsens nödvändighet. Man vill tro att man i sina egna kläder skall kunna stå inför Gud. Det kan ändå ingen. Där duger endast Kristi rättfärdighet.

Kristi kyrka har ett uppdrag av Jesus att göra alla folk till hans lärjungar. Detta gäller både nära och fjärran. När och om kyrkan glömmer detta har den upphört att vara Kristi kyrka.

Jesus umgicks med syndare och publikaner. Han varken deltog i deras synd eller uppmuntrade dem till synd. Men han var nära där de var hårt bundna och han förmådde befria dem från syndens band.

Jesus har ännu idag samma kraft. Därför får vi alltid visa på honom. Han löser från vanmakt, från synd och skam. Han vill och förmår lösa den av synden bundna själen. Må det alltid också vara vår vilja. Tiden är kort. Avfallet når snart sin kulmen och nådens tid tar slut. Tiden är kort, men evigheten är lång, ja den har inget slut.

Därför behöver vi betänka var vi vill tillbringa Evigheten. Gudsmannen Josua sade: Jag och mitt hus vill tjäna Herren. 

I Josuabokens 24. kapitel läser vi: "Så frukta nu Herren och tjäna honom helhjärtat och i sanning. Skaffa bort de gudar som era fäder tjänade på andra sidan floden och i Egypten, och tjäna Herren. 

Men om ni inte vill tjäna Herren, så välj i dag vem ni vill tjäna, antingen de gudar som era fäder tjänade, när de bodde på andra sidan floden, eller de gudar som dyrkas av amoreerna, i vilkas land ni själva bor. Men jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren."

Då svarade folket: "Aldrig att vi skulle överge Herren och tjäna andra gudar! Ty Herren är vår Gud, han själv är den som har fört oss och våra fäder ut ur Egyptens land, ur träldomshuset, och som har gjort dessa stora under inför våra ögon och bevarat oss hela den väg vi har vandrat och bland alla de folk, vilkas land vi har dragit igenom."

Gud är god, stor är hans trofasthet. På honom får vi kasta alla bekymmer. Unga kan bli trötta och ge upp, men den som förtröstar på Herren får ny kraft. Buren av örnevingar fortsätter han mot Himmelens land.

Ordet lär oss att bära varandras bördor. Att stödja och i kärlek visa på Herren Jesus, Guds Lamm som bär världens synd.

I himmelen

Den här helgen har vi helgsammankomster om än vi inte kan var många fysiskt på plats. Man kan delta via Youtube och radio LFF. I går kväll nämnde predikanten att vi där i himmelen kan se tillbaka på våra jordiska liv. Där ser vi hur Jesus har ingripit och väglett.

När vi kommer till himmelen ser vi först Jesus och bakom honom de som fått flytta till himmelen i tro på honom. Där får vi se hur Jesus uppenbarat sin gudomliga kraft.

Ofta brukar man säga att där får alla frågor sina svar, eller att där finns inga frågor mera. Jag önskar att se Jesus först av allt sjunger vi i sången. Aposteln skriver att vad ögat inte sett, vad örat inte hört och vad i en människas tanke inte uppstått har Gud där  berett för de som älskar honom.

Tanken, att vi där i himmelen ser vissa delar av vårt liv är intressant och skriften ger nog en del antydningar därom. I Uppenbarelseboken läser vi: "Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon."

Och vidare: "Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta."

Här märker vi att Gud själv torkar den sista tåren. Då förstår vi att det som orsakat smärta är borta, eller ses i ett annat ljus där tyngdpunkten är hur Jesus bar smärtan. Hur han ledde. I himmelen är synden inte mera kvar. Där finns inte syndens smärta och skuldens tårar.

Nu kan du och jag endast med trons ögon se in i himmelen. Vi kan något se in i himmelen, därför att Jesus burit våra synder på korset och försonat dem inför Gud. Därför finns varken tvivel, brister eller felsteg, hårda och elaka ord, kroppslig svaghet eller söndrighet i himmelen.

Men Guds ord antyder att vi ser såren som Jesus har efter spikarna. Men Jesus har gjort och gör allting nytt. Där i himmelen finns inte syndens anklagelse.

Nog är det gott att med trons ögon något se in i himmelen. Då stadfästs det att vi verkligen har en framtidsdag som är ljus och lång. Blicken fästs mera på Jesus och det han gjort. Syndiga begär och det som en i synd fallen värld kan erbjuda blir billigt.

Vi hörde igår att en rycks upp och en lämnar kvar då Jesus kommer. Den som förtröstar på Jesus rycks upp, för han är ju redan med Jesus. Ja tron är ju just det att Jesus försonat synden och att han gör allting nytt. På den här sidan himmelen är därför alltid ångern med. Vi får begråta det som blivit och blir fel. Vi får kalibrera vårt samvete efter Guds ord. För allt Guds ord är gott.

När vi vandrar med Jesus förlåter han vår synd. Själv skall vi då inte tillåta den för den skadar oss själv och andra. Alltså ingen synd är något hinder för Jesus. Ingen synd stänger vägen till himmelen då vi lagt den på Jesus, då vi bekänt den inför Gud och tror på forsoningens ord. 

Synden finns inte i himmelen. Därför är Jesus både porten till himmelen och vägen till himmelen. Ja, himmelen är nära där Jesus är och snart är vi också där. Då ser vi allting som det är. 

Och det är gott. Allting är precis som Gud sagt i sitt ord. Allting är nytt. Ja tänk att Jesus vill se även dig och mig där i himmelen. Då det är Jesu vilja skall det också vara vår vilja att en gång få vara där..

Kom till bröllopet!

I dagens bibelläsning från Matteus 22 finner vi en öppen inbjudan till ett kungligt bröllop. Trots alla coronarestriktioner, krigsrykten, vulkanutbrott och nu också en stundande börskrasch ordnas det ett bröllop för Guds son och alla jordens invånare är bjudna.

Jesus berättar genom en liknelse om vad det kristna livet handlar om. Han berättar om vilken kallelse som hans kyrka förmedlar. Jesus säger: "Himmelriket är som en kung som höll bröllop för sin son. Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet"

Vi märker att inbjudan redan tidigare gått ut så nu sänds tjänarna endast ut med en påminnelse om att nu börjar festen. Kom till bröllopet. Men nu kommer återbuden. De inbjudna ville inte komma "men de ville inte komma."

Vad gör då konungen? Vad sker då i himmelriket, i Guds rike, på platsen där Gud regerar? En andra kallelse går ut: "Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Min måltid är redo, mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet!"

Men man lyssnar inte. Man bryr sig inte i kallelsen och Jesus berättar vidare: "Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sin åker, en annan till sina affärer. De andra grep hans tjänare och misshandlade och dödade dem."

Nu är det jordiska viktigare än Guds sons bröllopsfest. Nu är affärer med kort vinning viktigare än Evighetens bröllopsfest. Nu skall också budskapet om den väldiga festen tystas. Man griper även kungens tjänare och misshandlar och dödar dem.

På måndagen börjar en rättegång mot en Herrens tjänarinna i vårt land. I ett land där Gud talat mäktigt genom många stora väckelserörelser. I ett land där presidenten strax innan det senaste kriget bad en mäktig bön till Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Och Gud bevarade landet trots att fiendens resurser var oändligt stora.

Det märkliga är att nu hejar många biskopar, präster och kyrkliga akademiker på. Hon skall dömas. Så där får man inte tala. Det är kränkande att lyfta fram Guds ord.

Men trots allt detta så kommer inte bröllopet att inhiberas. Guds Son skall få sin brud, bröllopet hålls som planerat. Men nu märker vi att kungen blir vred: "Då blev kungen vred och sände ut sina soldater och lät döda dessa mördare och brände ner deras stad."

I liknelsen finner vi en profetia om Jerusalems förstörelse. Vi finner en antydan om hur allvarligt det är att misshandla och döda Guds tjänare och tysta ner budskapet om den Eviga bröllopsfesten.

Bröllopet kan inte inställas för det är planerat och stadfäst av Herren Gud: "Sedan sade han till sina tjänare: Allt är färdigt för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. Gå därför ut till vägskälen och bjud alla ni ser till bröllopet. Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med bordsgäster."

Nu börjar festen. Tjänarna skall nu bjuda alla de ser, både onda och goda. Herrens tjänare har stått vid vägskälen och visat var  vägen till Guds sons bröllop går. Och gästerna tar plats. 

"När kungen kom in för att se sina gäster, fick han där syn på en man som inte var klädd i bröllopskläder. Han sade till honom: Min vän, hur kom du in hit utan bröllopskläder? Mannen teg. Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där ska man gråta och gnissla tänder. Många är kallade, men få är utvalda."

Där i bröllopssalen satt forna rövare och banditer, men också vanliga "goda" människor, men vi märker att alla hade fått bröllopskläder. Kungen hade bättre ögon än tjänarna och han märker att en bröllopsgäst satt där i sina egna kläder. Han var inte iklädd Jesu Kristi rättfärdighet.

Men den ovärdigt klädda tilltalas ännu av Kungen av Gud själv och tilltalet är vänligt. Min vän hur kom du in hit utan bröllopskläder? 

Vad betyder det att Gud ännu talar genom denna liknelse. Ännu är det nådens tid. Ännu kan egen rättfärdighet bytas mot Kristi rättfärdighet. Ännu finns det tid till omvändelse. Domen börjar i Guds rike. Men vi förstår att när festen börjar. När kungasonen Jesus själv stiger ner för att hämta bruden. Då är det för sent. Då är tiden för omvändelse över. Då drabbas den som förkastat Herren Jesus, hans nåd och hans försoning av domen. Domen på utsidan av Guds rike. 

Kristi kyrka, himmelriket, platsen där Kristi rättfärdighet, den vita bröllopsdräkten erbjuds är ett nådens rike. Tjänarna kallar med fullmakt av Gud. Tjänarna vittnar om att för alla finns det rum. 

Jag nämnde om rättegången som börjar på måndag. Av den förstår vi att man i vårt land inte mera förstår vad Guds kallelse är. Man förstår inte att Guds ord är sanning. Man förstår inte att stolthet kan bli ett hinder för Guds nåd. Man förstår inte vad Guds kärlek är. 

Johannes beskriver Guds kärlek i Jesus Kristus i sitt evangeliums tredje kapitel: "Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. 

Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. 

Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.

Och detta är domen: ljuset kom in i världen, men människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda. 

Den som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte ska avslöjas. 

Men den som lever i sanningen kommer till ljuset, för att det ska bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud."

Här finner vi ett helt och rent evangelium. Vi förstår att det handlar om tro eller otro. Om ljus och mörker. Om nödvändigheten att granska sig inför Guds ord.

Den som vill lämna det som Guds ord avslöjar som mörker och fly till nåden i Jesus Kristus blir inte dömd av Gud varken här i tiden eller i Evigheten.

Kom till bröllopet! är den kallelse som ännu går ut. Kristi rättfärdighet är den enda klädkoden till den himmelska festen. 

Om den klädnaden sjunger vi i sången i bildtexten..

Profetiornas uppfyllelse

Bibeln, Guds ord innehåller profetiskt ord och profetiska syner som en gång fullständigt går i uppfyllelse. 

När Luther skriver om den yttersta tiden lyfter han fram hur den onde försöker få saker och ting ur balans. På sin tid såg Luther hur han lyfte turkarna mot de kristna för att döda och förfölja. Han framkallade oväder, brände hus och släppte fram fruktansvärda pandemier. Gud hade skapat en ordning i världen. Djävulen försökte skapa oordning. Till slut försöker han söndra all ordning och föra hela världen i kaos. Johannes beskriver hur han samlar hela världen till en strid mot Gud på den plats som kallas Harmagedon.

Den ondes försök att skapa oordning i kyrka och samhälle ser vi dagligen också i vår tid. Luther skriver att när tidens slut närmar sig så tillåter Gud att djävulen allt mera och mera lyckas i sina strävanden.

Gud uppenbarade djävulens sista steg för sin tjänare Johannes och han skriver i Uppenbarelsebokens 16. kapitel om de sista vredesskålarna:

"Den femte tömde sin skål över vilddjurets tron, och dess rike lades i mörker. Människorna bet sig i tungan av smärtan  och hädade himlens Gud för sina plågor och sina bölder. Men de omvände sig inte från sina gärningar.

Den sjätte tömde sin skål över den stora floden Eufrat, och dess vatten torkade ut så att vägen öppnades för kungarna från Östern. Och jag såg att det ur drakens mun och ur vilddjurets mun och ur den falske profetens mun kom tre orena andar som liknade paddor. De är onda andar som gör tecken, och de drar ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag."

Vi har sett hur Kina och Iran hittar varandra. Kim Jong Un vapenskramlar på sitt håll och Europa bävar. Vi vet inte vad allt detta innebär, Gud vet. Luther trodde inte att världen skulle stå tvåtusen år efter Kristus. Nu lever vi i en tid då vi närmar oss 6000 år sedan skapelsen, enligt den tideräkning som Guds ord framför.

I kristna kyrkor ser vi nu sådana saker som tidigare skulle ha varit omöjligt. Det har behövts långa tider av ifrågasättande av Guds ord för att styggelser och förödelse skall kunna ställas på heliga platser såsom vi ser idag.

Som Guds barn behöver vi inte frukta utan vi får ta vara på den tid han ger. Den som förblir trofast intill änden skall få livets krona. Gud är trofast! 

Johannes framför följande råd från Jesus genom den Helige Andes ledning: "Se, jag kommer som en tjuv. Salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och man ser hans skam."

Det är gott att få vara iklädd Kristi rättfärdighet. Den klädnaden ger frid och livsmod i alla tider..

Kristen och Hoppfull i Guds stad

I boken Kristens resa blir Kristen medveten om att han bor i staden Fördärv. Den stad som skall drabbas av undergång. Kristen kunde inte då längre tiga utan öppnade sitt hjärta för sina vänner.  Hans tal om den jordiska stadens undergång, ett tal som var grundat på bibelns ord gjorde ändå vännerna bestörta. Men de ville och förmådde inte söka den räddning som Guds ord också vittnade om.

En människas räddning har alltid, i alla tider varit Guds löften om Messias Frälsaren, de löften som Guds folk genom tron är delaktiga i. Även Kristen kommer slutligen fram till målet, det mål som vinns genom tron, den tro som Gud gett. Kristen och Hoppfull ser slutligen Staden, Sions berg, den levande Gudens stad. De får se Jesus sådan han är.

Vid den himmelska porten läser de orden: "Saliga äro de, som två sina kläder, att de må få tillträde till livets träd och genom portarna ingå i staden" Och de går in i sin Herres glädje.

För alla generationer kristna är vandringen stundom mödosam. Men då blicken genom tron är fäst vid Jesus kommer också slutligen den saliga dagen, den eviga dagen på den nya jorden i Guds stad. 

Guds ord vittnar om att den jord vi lever på går mot sin undergång. När den dagen kommer vet Gud. Men vårt hopp och vår tro är Herren Jesus. Efter själarnas frälsning följer också uppståndelsens dag som är gemensam för alla Jesu vänner. Därför kan inte Gud upprätthålla den här världen vi ser för evigt. Först när den här jorden går under och viks i hop som en klädnad tågar Guds folk in på den nya jorden med dess nya Jerusalem.

Den sista dagen blir den första och största dagen för Guds folk. Bibeln vittnar om att tiden skall bli förkortad för de utvaldas skull. Därför förlorar vi inte hoppet om än både Anden och tidens tecken vittnar om svåra tider. Jesus går med..

Jesu Kristi uppståndelse

Aposteln Petrus framställer hur Gud genom Jesu Kristi uppståndelse fött oss på nytt till ett levande hopp. Jesus var död. Han dog för våra synders och överträdelsers skull.

Profeterna försökte förstå den härlighet som skulle följa efter Kristi lidande. Kanske vi kan kalla denna härlighet för uppståndelseglädjen. Aposteln Paulus skriver i Romarbrevets 8. kapitel att om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.

Som människor bär vi efter syndafallet en dödlig kropp. Men Guds Ande gör en kristens kropp levande. I väntan på Uppståndelsens morgon kan vi redan leva det nya livet i Kristus, det liv som vi är kallade till. 

Jag lyssnade igår till Jukka Norvantos undervisning om vad Jesu uppståndelse innebär. Jag minns inte orden, men andemeningen att Jesu uppståndelse är vårt hopp. När vi sätter vårt hopp till Jesus så skall också han som upptäckte Jesus från de döda ge oss en kropp lik den Jesu hade.

Aposteln Paulus kallar den för uppståndelsekroppen. Den skall vi bära i Evigheten. Den är skapad för Evigheten och den är inte beroende av tid och rum. Vi kan säga att den är tidlös.

Jag nämnde igår om Paulus uppryckande till den tredje himlen, till Guds eviga värld. Han var där en kort stund och han kunde inte beskriva det tillstånd han hade. Men Den Helige Ande använde denna resa för att beskriva vad Uppståndelsen innebär för en kristen. 

En framtidsdag som är ljus och evig. Ett liv där vi ser Jesus ansikte mot ansikte. Det liv som Gud skapat människan till. Ett liv då människan skapad till Guds avbild verkligen är en avbild..

Jesu återkomst

Jesu återkomst är ett centralt tema i bibeln. Och genom den Helige Andes ledning beskrivs den av de som fått vandra med Jesus eller möta honom. Aposteln Paulus fick ju möta Jesus på Damaskusvägen. Senare blev han också upptryckt till den tredje himlen, vilket han beskriver i andra Korinterbrevets tolfte kapitel: 

"Nu kommer jag till syner och uppenbarelser från Herren. Jag vet en man i Kristus som för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himlen. Om det var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet. Jag vet att den mannen – om det var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet – blev uppryckt till paradiset och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala."

Den tredje himlen är Guds värld bortom de fysiska himlarna med luft och stjärnor. Förutom apostlarna talade också Jesus mycket om sin återkomst. Efter att han berättat liknelsen om änkan och domaren (Lukas 18) säger han: "Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda som ropar till honom dag och natt? Han lyssnar tålmodigt till dem. Jag säger er: Han ska snart skaffa dem rätt. Men ska Människosonen finna tron på jorden när han kommer?"

För ett Guds barn är Jesu återkomst en sanning som alltid är nära. Den tro som Gud ger inrymmer denna sanning. Aposteln Petrus beskriver i sitt första brevs första kapitel det levande hopp som ett Guds barn får ha till sin frälsare: "Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fast ni ännu inte ser honom tror ni på honom och jublar i obeskrivlig, himmelsk glädje när ni nu är på väg att nå målet för er tro: era själars frälsning."

Petrus beskriver hur Gud genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som förvaras åt er i himlen. "Med Guds makt bevaras ni genom tron fram till den frälsning som är redo att uppenbaras i den sista tiden."

Petrus beskriver hur en kristen i förtröstan vandrar i tron att Jesus kommer snart: "Spänn därför bältet om livet, var vakna och hoppas helt och fullt på den nåd ni ska få när Jesus Kristus uppenbarar sig."

Ja, det är ett saligt hopp som ger ett glädjens skimmer även över mörka och dystra tider. Ja Petrus uppmanar till himmelsk glädje: "Var därför glada, även om ni nu en liten tid måste utstå olika prövningar. Äktheten i er tro är långt mer värd än guld, som är förgängligt men ändå prövas i eld. På samma sätt prövas er tro för att sedan bli till lov, pris och ära när Jesus Kristus uppenbarar sig.

Ja han kommer. Han skall uppenbara sig. I den tron får vi leva. Det hoppet får vi bära med oss. Det kristna hoppet är att Jesus kommer..

Guds närvaro genom ordet och tron

Genom tron ger Gud oss förtröstan på Honom. Genom tron blir Guds löften konkreta för oss. Gud uppenbarar sig genom sitt ord. Hebreerbrevets författare skriver: "Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.

Vi kan också översätta orden med att tron är ett förverkligande av, ett bevis för ting som man inte ser. Men trons grund är i Guds ord, i det som Gud valt att uppenbara för oss i Ordet.

Tron kan också få slagsida då vi blandar in för mycket eget. Guds sons tro, alltså den tro på Jesus som Gud ger kan gradvis skymmas av det som vi föreställer oss, av våra egna tolkningar av det som sker här i tiden.

Vi lever i en tid där det finns så mycket information, både saklig och missvisande eller rentav felaktig och skadlig propaganda. Som kristna har vi också ett ansvar för hur vi hanterar och bemöter detta. Det finns mycket som kan ge en slagsida åt en människas tro. Det kan gå så att olika ismer, uppfattningar, antaganden och spekulationer skymmer och blir viktigare än vad Gud säger i sitt ord.

När vi blandar ihop egna och andras föreställningar med Guds ord och för fram det som Guds ord förleder vi lätt människor, både troende och de som saknar tro. Bibelläsningen för den här dagen enligt folkbibeln varnar också för det. I Matteus evangeliums 18. kapitel säger Jesus:

"Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom hade det varit bättre att få en kvarnsten hängd om halsen och bli sänkt i havets djup. Ve över världen som förför! Förförelser måste komma, men ve den människa genom vilken förförelsen kommer."

Jesu ord är oerhört skarpa. Han har strax innan talat om de små barnen som tror på honom. Ett Guds barn, både de riktigt små och också till åren komna är Guds ögonstenar. De är återlösta och friköpta med hans Sons blod. Då förstår vi att det inte passar att föra fram egna föreställningar som Guds ord, eller som tilltal från Gud.

Guds ord är sanning. Ordet om Herren Jesus ger liv, ja evigt liv. När det predikas och förs fram oförfalskat är det alltid till välsignelse.

Guds gäster och hans änglahär

Aposteln skriver I Efesierbrevet: "Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj. Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. I honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren, och i honom blir också ni sammanbyggda till en boning åt Gud genom Anden."

Guds ord vittnar om att vi får vara Guds gäster här på jorden. Men tillika är ett Guds barn också gäster och främlingar här i syndens och sorgernas land. I Hebreerbrevet läser vi om gamla testamentets heliga: "I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de hade sett det i fjärran, hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden. De som säger så visar att de söker ett hemland."

I tidningen läser vi att ett av NATO:s stridsfartyg HNLMS Rotterdam har stationerat sig utanför Sveriges sydkust. Enligt försvarsalliansen befinner man sig där för att visa sin solidaritet och närvaro i det spända läget. Kanske det ger trygghet och hopp, jag vet inte..

Men Gud tar nog hand om sina gäster. Som Guds folk får vi ändå känna ett ökande främlingskap här på den jord han skapat för människors barn. Folk och länder vänder sig allt mera bort från Gud och hans ord. Man värdesätter inte hans tålamod, hans godhet och nåd och frälsning. 

Jag skrev igår om den evakueringsplan som Gud har för de sina, om överängelns röst och Guds basun som skall ljuda då Gud själv stiger ner för att hämta sitt folk och döma den värld och de människor som förkastat honom.

Det finns inte något högre och värdefullare än att få vara ett friköpt och återlöst Guds barn, hans gäster här på jorden. Speciellt då vi nu ser hur ovaraktigt en människas liv kan vara.

Johannes skriver i sitt första brev: "Se vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn! Och det är vi också. Världen känner oss inte, eftersom den inte har lärt känna honom. Mina älskade, nu är vi Guds barn, och än är det inte uppenbarat vad vi ska bli. Men vi vet att när han uppenbaras ska vi bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är. Och var och en som har det hoppet till honom renar sig, liksom han är ren."

I mina tankar då jag vaknade var att vi är Guds gäster här nere. Ja en kort tid gästar vi här nere på resan till vårt hem. Johannes lyfter fram reningen som är viktigt för Guds folk. Jakob håller fram de goda gärningarna som en gudstjänst och att samtidigt hålla sig obesmittad av världen.

Ja vi lever i världen, men inte av världen då vi genom tron har blivit medvetna om att vi tillhör Guds husfolk och är hans gäster och sändebud i en värld som överhöljs av dystra skuggor. Visst har vi orsak att vaka och be. Men låt oss förtrösta på Herren.

Jag skrev om Natos stridsskepp som är synligt. Men Gud har en egen osynlig änglahär. Om den läser vi i Hebreerbrevet: "I begynnelsen lade du, Herre jordens grund, och himlarna är dina händers verk. De ska gå under, men du ska bestå.

De ska alla nötas ut som kläder, du ska rulla ihop dem som en mantel och de ska bytas ut som kläder. Men du är densamme, och dina år har inget slut.

Till vilken av änglarna har han någonsin sagt: Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender som en pall under dina fötter?

Är inte änglarna andar i Guds tjänst,utsända för att hjälpa dem som ska ärva frälsningen?"

När Herren Sebaot, Israels Gud är vårt hopp och vår trygghet kommer hoppet aldrig på skam. Från himlen följer man noga med vad som sker på jorden. Han som bevarar Israel slumrar inte..

Medan havet är stilla

"Tecken ska visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och vågornas dån. Människor ska tappa andan av skräck i väntan på det som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas.Då ska man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig."

Under seklernas gång, under ljusa och mörka tider, i tider av fred och under brinnande krig har Guds folk läst, hört och tagit del av Jesu ord, hans sista stora tal innan han gick för att försona världens syndaskuld.

Guds ord är förunderligt för det är tidlöst, men skrivet för människor i olika tider. Jesus talar om en befrielse som närmar sig. En befrielse som går i uppfyllelse när Människosonen kommer med stor makt och härlighet. Ingen människa kan undgå den dagen. Då skall blinda se Guds sons härlighet. Då skall ateister och agnostiker och de som ställde sitt hopp till en annan Jesus bäva.

Profeten Daniel skriver: "På den tiden ska Mikael träda fram, den store fursten som står som försvarare för dina landsmän. Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då folken blev till och fram till den tiden.

Men på den tiden ska ditt folk bli frälst, alla som är skrivna i boken. De många som sover i mullen ska vakna, några till evigt liv och andra till förakt och evig skam. De förståndiga ska då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet som stjärnorna för alltid och för evigt."

Inget som sker här i tiden får leda till att Guds folk tappar fattningen. Aposteln Paulus skriver: "När det gäller tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. När folk säger: "Fred och trygghet", då drabbar undergången dem lika plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda, och de slipper inte undan."

Har vi kristna i denna tid den insikt som Guds folk hade i Tessalonike? Paulus vill i sitt brev uppmuntra församlingen som fick möta både förföljelse och fattigdom. Han uppmuntrade dem med orden att Guds folk är ljusets och dagens barn. De lever det kristna livet med allt vad det innebär och låter sig inte nedslås eller omslutas av mörkret.

Guds folk uppmanas att räta på sig och lyfta sina huvuden redan när en första aning av att tider av nöd förestår, att märkliga tider är på kommande. Vem kan komma med ett sådant budskap? Ingen annan än Guds Helige Ande, livgivaren och helgaren som vill lyfta Guds folk blick mot Herren Jesus.

Han som är konungarnas konung, herrarnas Herre är också ett Guds barns befriare och förlossare. Hur sker då den slutliga förlossningen, som vi får vänta på renade från synden i Jesu blod och utan fruktan för vredesdomen?

Paulus skriver: "När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först. Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord."

Som människor blir vi lätt oroliga. Vi kan bli modlösa och lamslagna, medan Guds vilja är att vi skall leva med blicken fäst på Jesus. Idag får vi fira vilodagen och stilla oss inför Guds ord. Tillsammans med den skara som redan segrat får Guds kämpande skara samlas till Gudstjänst. Vi samlas hemma och vardagsrummen blir bönehus och tempel. Guds röst ljuder genom himlarymden och når fram till hjärtan som längtar efter att få höra det ljuvliga evangeliet.

Gud är god! Stor är hans trofasthet!

Epidemier, vulkaner, flodvågor och rykten om krig

Vi lever i en orolig tid. Nyheterna fylls av uppgifter om epidemier, undervattensvulkaner, flodvågor. Ryktena om krig tilltar. Fientliga fartyg seglar in i Östersjön och pansarvagnar patrullerar på gatorna i Visby. Drönare flyger över svenska kärnkraftverk.

Var finner vi frid, besinning och framtidstro i en märklig tid. Är det inte endast hos himmelens Gud och hos Jesus Kristus vår frälsare. Vi får ta till oss han egna ord:

"Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet. 

Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike, och det ska bli svält och jordbävningar på många platser.Men allt detta är bara början på födslovåndorna.

Då ska man utlämna er åt lidande och döda er, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. Och då ska många komma på fall, och de ska förråda varandra och hata varandra. 

Många falska profeter ska träda fram och bedra många, och eftersom laglösheten ökar kommer kärleken att kallna hos de flesta.

Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma."

I märkliga tider får vi hålla fast vid tron på Jesus och vittna om honom för världen. 

Vid den trånga porten

Kristen lockades bort från fridens väg. Evangelist beskriver Värdslig vis som en fiende och Herr Lagiskhet som en bedragare, medan Hövlighet endast är en skymtare och inte kan hjälpa Kristen på hans vandring.

Evangelist leder åter in Kristen på den rätta vägen och nu står han där vid porten och klappar. Han blir undervisad om den väg, som blivit banad av patriarker, profeter, Kristus och apostlarna. 

Kristen får möta lagen som en tjänare och det ljuvliga evangeliet. Han leds fram till korset, där bördan lyfts från hans rygg. Den  faller av och rullar ner i graven. Glad och förundrad står Kristen vid korset. Hän gläds och förundras över att åsynen av korset befriade honom från bördan.

Han får höra att Frid vare med dig. Han får höra att hans synder är förlåtna. Han blir iklädd högtidskläder. Med fröjd vandrar Han vidare..

Jesus som är den goda Herden och den enda porten till livet, ja själva vägen, sanningen och livet säger:

"Gå in genom den trånga porten. Den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.

Akta er för de falska profeterna. De kommer till er i fårakläder, men i sitt inre är de rovlystna vargar."

I en Sions sång sjunger vi: "Jesus är vägen den enda som går till nya Jerusalems stad. Följ med på den vägen, snart vila du får och sjunga däruppe så glad."

Jag får kanske orsak att återkomma till Kristens resa från staden Fördärv till Sions berg, för att undfly den kommande vreden.

Värdslig vis

Igår kväll började jag åter läsa boken Kristens resa. Kristen har börjat sin flykt från staden Fördärv och vandrar mot den himmelska staden. Han är på väg till den trånga porten, för Evangelist har vittnat om att han endast där kan bli kvitt sin börda.

Vägen är mödosam. Reskamraten Lättböjd överger honom, då de kämpar i Misströstans kärr. Därefter träffar Kristen en man (Värdslig Vis) som verkar välvillig och Kristen lyssnar till honom. Senare visar det sig att Värdslig vis går till kyrkan i staden Sedlighet. I den kyrkan talar man inte om korset.

Av Värdslig Vis får Kristen uppmaningen att söka sig till en klok och ansedd man som heter Lagiskhet. Denne har en son som heter Hövlighet. När Kristen darrande står utanför huset där Herr Lagiskhet bor finner Evangelist honom. 

Kristen får höra att han inte skall förkasta Guds råd för en värdsligt vis människas skull. Ty Guds ord säger: "Kämpa för att komma in genom den trånga porten."

Kristens resa är en gammal bok, men jag märker att världen är likadan idag. När jag tänker på de bedrägliga debatter, som ÖT har uppehållit på sina sidor under hösten, så märker jag att vi där också mött dessa personligheter som John Bunyan återger med träffande namn.

En del har kanske blivit modlösa. Någon har återvänt till staden Fördärv. Jag skall nu fortsätta läsningen, för om jag minns rätt kom Kristen igenom den trånga porten..

Kallelsen

I mina tankar under veckan har varit ett bibelord från Moseboken. Något som vi kan kalla den första kallelsen: "Herren sade till Abram: ”Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig."

Abram var född i staden Ur vid Persiska viken 900 km från Haran. I den stad där han nu befann sig talar Herren till honom. Han får höra om ett land som Gud skall visa honom. Och han beger sig iväg.

Stefanus, den förste martyren antyder att Abram blev kallad redan i Ur. Stefanus vittnar: "Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham i Mesopotamien, innan han bosatte sig i Haran. Han sade till honom: Lämna ditt land och din släkt och bege dig till det land som jag ska visa dig. Då lämnade Abraham kaldeernas land och bosatte sig i Haran. Och när hans far hade dött, förde Gud honom därifrån till det land där ni nu bor."

Stefanus antyder att Abrams resa hade lämnat på hälft. Man hade stannat på halva vägen. Men så kom den tiden då Gud tog ett stadigt grepp om saken. Och Gud förde Abram till Kanaans land. 

Men vi vet att där bodde han som främling. Han bodde i tält. Hebreerbrevets författare beskriver den längtan som tärde Abram: "I tron lydde Abraham när han blev kallad att dra ut till ett land som han skulle få i arv, och han gav sig i väg utan att veta vart han skulle komma. I tron levde han i löfteslandet som i ett främmande land. Han bodde i tält med Isak och Jakob som var medarvingar till samma löfte, för han väntade på staden med de fasta grundvalarna vars byggmästare och skapare är Gud."

Här märker vi vad som ytterst var kallelsens slutmål, den himmelska staden vars byggmästare och skapare är Gud. Guds ord beskriver den staden, det nya Jerusalem. Den kommer ner från himlen som Johannes vittnar om:

"Kom, jag ska visa dig bruden, Lammets hustru." Och han förde mig i Anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud. Den hade Guds härlighet, dess strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som kristallklar jaspis."

Det är alltså inga dåliga tankar som varit i mitt sinne. Guds kallelse, Guds ledning och Guds Jerusalem. Staden där Jesus är. Staden som får sitt ljus från honom. Johannes vittnar: "Något tempel såg jag inte i staden, för Herren Gud den Allsmäktige och Lammet är dess tempel. Staden behöver inte sol eller måne för att få ljus, för Guds härlighet lyser upp den och dess lampa är Lammet."

Färden under Guds ledning fortsätter..

Barn av nåden

"Hans död var en död från synden en gång för alla, men hans liv är ett liv för Gud. Så ska också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.

Synden ska därför inte regera i er dödliga kropp så att ni lyder dess begär. Ställ inte era kroppar i syndens tjänst som redskap för orättfärdigheten, utan ställ er i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era kroppar i Guds tjänst som redskap för rättfärdigheten. Synden ska inte vara herre över er, för ni står inte under lagen utan under nåden."

Paulus skriver till romarna om ett nytt liv. Han uppmanar dem att bli redskap för rättfärdigheten, att vittna om Jesus. Ett Guds barn är kallad att leva för Gud i Kristus Jesus. Identiteten skall alltså vara kristen och ställd under nåden.

I en julsång sjunger vi om dessa barn av nåden. I sången skriven av Juho Rankinen sjunger vi: "Gud minns inte dina synder, genom Jesus han dig ser." Där får vi vara Guds söner och döttrar, fria från synden.

"Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre." Må vi ta vara på nådelönen..