I profeten Jesajas bok har vi nu kommit till slutet där vi ser resultatet av de två olika vägarna. "Ty liksom de nya himlarna och den nya jorden, som jag skapar, blir bestående inför mig, så skall er avkomma och ert namn bestå, säger Herren.
Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag skall alla människor komma och tillbe inför mig, säger Herren. Och de skall gå ut och se liken av de människor som har avfallit från mig."
Jesajas, gamla testamentets evangelists bok slutar med bilden av nya himlar och en ny jord och ett ställe där masken inte dör och elden inte utsläcks.
Gud skall en gång för evigt avskilja synden och den obotfärdiga syndaren från benådade syndare som han tvättat rena i sitt eget blod.
Som Guds barn kan vi inte tro annat än gott om Gud. Han leder historiens gång mot åtskillnaden vid tidens slut. Här på jorden vandrar friköpta och återlösta tillsammans med Gudsförnekare och de som avfaller från Honom.
Uppenbarelseboken talar om ett märke som för evigt avskiljare människan från Gud och hans godhet. Världen och falsk kristendom leder bort från Gud, men intill tidens slut ljuder Guds kallande röst.
I Nåden finns det ännu rum..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar