Koras söners psalm

"Döm mig rättvist, Gud, ta dig an min sak mot ett kärlekslöst folk! Rädda mig från falska och onda människor, för du, Gud, är min styrka."

Den 43. psaltarpsalmen (dagens bibelläsning enligt folkbibeln) är skriven av Koras söner.

Kora var levit, alltså en tempeltjänare men inte präst. Kora gjorde uppror mot Moses ledarskap och Arons prästämbete. Han ansåg att hela församlingen är helig.

Hans ättlingar blev senare dörrvakter i helgedomen och psalmförfattare.

I moseboken läser vi hur Kora tog med sig Datan, Abiram, On och Eliabs söner och gjorde uppror mot Mose, som Gud satt till ledare för Israels barn.

Tvåhundrafemtio män av Israels barn, alla ansedda män följde dem. De samlade sig mot Mose och Aron och sade till dem: ”Nu får det vara nog! Hela församlingen är helig, allesammans, och Herren är mitt ibland dem. Varför upphöjer ni er över Herrens församling?”

Nu får det vara nog! Idag ser vi samma upprorsande mitt ibland oss. Man vill välja en ny och modern andlig ledare åt sig. Man är full av iver och frågar inte efter Guds ords ledning.

När Mose hörde upprorsmakarnas krav föll han ner på sitt ansikte. Sedan talade han till Kora och hela hans grupp och sade: ”I morgon ska Herren visa vem som tillhör honom, vem som är helig och vem som får komma inför honom. Den han utväljer ska få komma inför honom."

"Och Mose sade till Kora: ”Hör, ni Levi söner! Är det inte nog för er att Israels Gud har avskilt er från Israels församling för att låta er komma inför sig och göra tjänst i Herrens tabernakel och stå inför församlingen och betjäna den. Han har låtit dig och alla dina bröder, Levi söner, jämte dig komma inför sig. Och nu begär ni också prästämbetet!"

Mose förstod varför man gjort uppror. Man ville ha prästämbetet.

Koras uppror slutade med döden. Jorden öppnade sig och männen som förkastat Herren for levande ner i dödsriket. 

Men vi märker att psalmförfattaren hade en annan ande än fadern Kora och han ropar "Varför har du förkastat mig? Varför måste jag gå sorgsen, trängd av fiender? Sänd ditt ljus och din sanning. Låt dem leda mig, låt dem föra mig till ditt heliga berg och dina boningar, så att jag får gå in till Guds altare, till Gud som är min glädje och fröjd, och tacka dig på harpa, Gud, min Gud!"

Sångförfattaren väntade på Guds ledning. Han ville vandra ledd av hans ljus och sanning.

"Varför så bedrövad, min själ, varför så orolig i mig? Hoppas på Gud."

Gud svarar på sitt sätt. Han överger aldrig de sina. Upprorsanden leder alltid till sorg och död. 

Vi får alltid hoppas på Gud. Med den förtröstan får jag idag rösta i kyrkoherdevalet. Gud vet nog hur det kommer att gå. Vi får också be för de som blivit förblindade av den här världens ande. Att Gud skulle ge väckelse och omvändelse medan tid finns.

Det är allvarligt att strida mot Gud och hans klara och tydliga ord. Herre förbarma dig!

"Jag ska åter få tacka honom, min frälsning och min Gud."