"Se vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn! Och det är vi också. Världen känner oss inte, eftersom den inte har lärt känna honom.
Mina älskade, nu är vi Guds barn, och än är det inte uppenbarat vad vi ska bli. Men vi vet att när han uppenbaras ska vi bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är."
Det finns mycket tankar efter sommarmötet, men över allt vilar en stor tacksamhet. Guds folks glädje är att vi för Jesu skull är Guds barn.
Gud har omsorg om sina barn här i världen. För världen är vi ett främmande folk, eftersom vi inte vill ta för sig av det som världen erbjuder. Världen, och de vars hjärta är i världen förstår sig inte på Guds barn, eftersom de inte lever på den här världens vis.
Vi påmindes flera gånger om att Jesus skall uppenbara sig synligt och det ord han gett oss är att det sker snart. Vi vet inte riktigt vad snart betyder, men Anden uppmanar till en glädjefull förväntan.
En gång skall vi bli lika Jesus. Gud skall omplantera sitt folk på en ny jord. Nu är vi inte ännu där och på den här jorden finns det faror och fiender. Men under Guds beskydd är det ändå så gott att vara..
"När en tanke flög, när en suck sig smög, båda gingo upp till höjden. Fri från syndens band, ren i Kedars land, själen njöt av himlafröjden."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar