Herre, till vem skulle vi gå?

I Johannes 6 läser vi om hur många av Jesu lärjungar drog sig undan och slutade vandra med Honom. Då frågar Jesus av de tolv: 

"Inte tänker ni väl också gå?" 

Simon Petrus svarade honom: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och förstår att du är Guds Helige." Jesus svarade dem: "Har jag inte själv valt ut er tolv? Ändå är en av er en djävul." Han menade Judas, Simon Iskariots son. Det var han som skulle förråda honom, och han var en av de tolv."

När många lämnar Jesus genom att ta avstånd från hans lära vill Jesu sanna lärjungar stanna kvar. 

Vad är det som idag skiljer Jesu egna från de som vill dra vidare eller gå bort från Jesus och hans ord?

Där man drar vidare vill man inte ha ett budskap om synd och nåd! Man vill inte höra ett budskap som avslöjar människan som syndare. Man vill vraka och välja vilken del av Bibelns budskap som ännu är aktuell. Man vill själv välja sina lärare och ledare och frågar inte efter Guds ords ledning. Man har inte den Helige Andes ledning då man förkastat Gud. Man väljer att stänga sina öron för Guds kallande röst och Gud låter slutligen människan gå.

Från Guds sida är dörren ännu öppen i Jesus Kristus. Jesus klappar på människans egen stängda dörr. Människan själv kan ändå stänga sig utanför, och går utan omvändelse vidare på förhärdelsens väg vars slut är i förtappelsen.

Benådade syndare däremot vill vandra tillsammans med Jesus och låta sig ledas av hans ord, då de fått erfara och se och smaka hur ljuvlig han är.

När Jesus steg upp till himlen började apostlarna förkunna Kristi lära. I nya testamentet finner vi alltså både Jesu egna ord och apostlarnas ord som tillsammans är Guds ord till människosläktet.

Därtill har vi profeternas ord (lagen och profeterna) som Jesus erkände som Guds ord.

När människan i sitt hjärta avfaller från Guds ord börjar man söka sig nya lärare. Om hur Guds folk skall förhålla sig till dessa skriver Paulus i brevet till Titus:

"En villolärare (heretiker, splittrare) ska du ge en första och en andra varning och sedan avvisa, eftersom du vet att en sådan är på fel väg. Han syndar och har dömt sig själv."

En kristen församling har alltså ett ansvar att avvisa villolärare och falsk lära. Ansvaret vilar på församlingens lärare och ledning. Att avvisa falsk lära och villolärare betyder inte att man avvisar människan. I Korinterbreven går aposteln Paulus närmare in på vad det betyder.

I Kristi församling finns alltså en gudomlig ordning för att människorna skall få höra ett rent och livgivande Guds ord. Gud är god. Stor är hans trofasthet. Den består i evighet..

När andra går vidare stannar Kristi församling kvar i Kristi lära. Gud själv ombesörjer genom sin Andes ledning hur detta skall organiseras. Han leder dem där de går bedjande fram.