I kyrkohandboken står det angående helgens tema: "Israels, Guds egendomsfolks, historia visar att det i livet finns vissa tider då enskilda människor och hela samfund på ett särskilt sätt ställs inför avgöranden. Tilliten till egen förmåga och mänsklig visdom kan i dessa situationer hindra oss från att höra Guds röst och följa hans vilja. Om kallelsetiderna gäller ordet: ”Om ni hör hans röst i dag, förhärda inte era hjärtan.”
Det varnas för tillit till egen förmåga och mänsklig visdom. Förra söndagen då temat var trofast förvaltning av Guds gåvor uppmanades en kristen människa att använda givna möjligheter med klokhet och insikt, och utan att tumma på sanningen. Hennes handlingar skall i alla livets skiften styras av trohet också i det lilla.
På sommarmötet hörde vi igår om Kaleb som såg och hörde likt de andra spelarna, men som ändå såg och hörde mera än de andra.
"Men i min tjänare Kaleb är en annan ande, och han har i allt följt mig. Därför ska jag föra honom in i det land där han nu har varit, och hans avkomlingar ska ta det i besittning."
Kaleb följde Herren i allt. Han leddes av Herren och då var kopplingen mellan öga, öra, hjärta och hjärna hel.
I en tid av avfall, extremvärme och översvämningar kan vi höra Jesu röst. Han står liksom bakom dörren och viskar "Jag kommer snart"
Den Andens röst ger lugn, hopp och frid I en dyster och på många sätt utmanande tid. Men knäppta händer får vi vara lugna och trygga i båten.
Idag kan vi höra Herrens röst. Han talar genom samma Ande som Kaleb hade och vi får frimodigt följa Jesus. Om än allt flera avviker från vägen, föraktar sanningen, och inte ser var livet finns visar Guds Ande ännu vägen..
"Men Kaleb lugnade folket inför Mose och sade: ”Låt oss genast dra dit upp och inta landet. Sannerligen, vi kan göra det!”
Gud själv står bakom sina löften. Ännu lever Israels Gud..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar