I första Korinterbrevet kapitel 14 skriver aposteln Paulus: "Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir uppmuntrade. Och profeternas andar underordnar sig profeterna, för Gud är inte oordningens Gud utan fridens.
Liksom i alla de heligas församlingar ska kvinnorna vara tysta i era församlingar. De får inte tala utan ska underordna sig, som också lagen säger. Vill de veta något ska de fråga sina män därhemma, för det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. Var det kanske från er som Guds ord gick ut? Eller var det bara till er det kom?
Om någon tror sig vara profet eller andlig, ska han inse att det jag skriver till er är Herrens bud. Om någon inte erkänner detta, är han själv inte erkänd.
Alltså, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet. Men låt allt ske värdigt och med ordning."
Aposteln Paulus är mycket tydlig med vad som är Herrens bud. I Kristi församling gäller Herrens bud. Den som inte erkänner det är själv inte erkänd.
- -
På Pedersöre församlings hemsida framför Mia Anderssén-Löf en hälsning till medlemmarna i Pedersöre församling:
"Kära församling. Vi har skrivit historia idag. Vi har tillsammans tagit del också i det här avseendet av församlingens liv och format församlingens framtid.
Hur det här valet går till historien är nu i våra händer. Låt oss göra det här till en historia om hur Guds kärlek fick en vidsträckt församling att förena sina krafter. En historia om hur en anrik församling gick framtiden till mötes. Låt oss göra det till en historia om hur vi blev ett i Kristus; en gemenskap som bär tror, hoppas och älskar.
Ett kyrkoherdeval är ett brytningsskede – nu kanske mer så än vanligt. I stormen vände sig lärjungarna till Jesus (Mark. 4). Det var inte stormen som väckte Jesus; det var lärjungarnas böner. Som er tillträdande herde ber jag er nu att be för församlingen, och för alla som är en del av den.
Jag är ödmjukt tacksam för ert förtroende. Jag tackar Gud för ledning, kraft och frid under resans gång. Tack till alla er alla som slagit följe med mig på den här resan. Tack, kära församlingsmedlemmar, för att ni bett, funderat och samtalat kring vad ni önskar för er församling och av er församlings ledning. Mitt varma tack också till Nykarleby församling som hjälpt mig växa till den herde jag är idag.
Så småningom kommer det att vara min röst som ni hör, när vi ska söka oss fram i olika marker och i olika väder, för att söka näring, vatten och vila. Herren är vår herde. Med blicken fäst på honom ska vi fortsätta livet som Pedersöre församling. "Här slutar citatet av Mia."
Nu står Guds ord mycket tydligt i konflikt med en människas ord. Vill jag då lyssna till en främmande röst när det gäller det andliga livet?
Nej, jag kan inte det! Jag vill lyssna till Guds röst som vi har i Guds ord. Guds kärlek finner jag i Herren Jesus som gav sitt liv för mina synders skull. Honom vill jag följa. Hans röst vill jag lyssna till.
Därför kan jag inte följa en för mig främmande röst. Således kan jag inte erkänna Mia som en andlig ledare. Guds ord förbjuder det.
Ledarskapet i "organisationen" Pedersöre församling byts. Vad det betyder och innebär vet endast Gud.
Framtiden tillsammans med Jesus är ända ljus och trygg. Gud leder sina barn genom sitt ord och Jesus själv är Herden. Till sin församling har han gett sitt ord och sakramenten, d.v.s. dopet och nattvarden.
Pedersöre församling är nu slagen och hårt prövad, men Guds ord står fast. Därför får vi ödmjukt knäppa händerna och be till Gud om hans ledning. Han skall leda dem där de går bedjande fram.
Vi får fortsätta i tro och tacka Gud för hans godhet och trofasthet..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar