"Så säger den förste och den siste, han som var död och som lever igen: Jag känner ditt lidande och din fattigdom – men du är rik! – och hur du hånas av dem som kallar sig judar men inte är annat än en Satans synagoga."
Jag tänkte att jag under semestern, när tillfälle ges skulle stanna upp inför vart och ett av de sju församlingsbreven. Brevet till församlingen i Smyrna är det kortaste, men ett dyrbart brev.
Man fick lida och Jesus kände den fattigdom som rådde i Smyrna. Jesus presenterar sig som den förste och den siste. I uppenbarelseboken använder Jesus den benämningen tre gånger. Han var död men lever igen.
Jesus lever! Det är en stor tröst. Han dog för att också vi skall få leva. När Gud ger oss nåden att få ta de orden till oss måste rädslan vika.
"Se, jag kommer snart, och jag har min lön med mig för att ge åt var och en efter hans gärningar. Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. Saliga är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden. Men utanför är hundarna och ockultisterna, de sexuellt omoraliska och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och ägnar sig åt den."
För den fattiga och lidande församlingen i Smyrna hade Gud berett en stad dit hundar, ockultister, sexuellt omoraliska och lögnare inte har tillträde. Guds dom är rättvis och i Evigheten får Smyrnas fattiga och den fattige Lasarus fröjdas.
Därför var man redan rik i Smyrna. Man ägde Jesus och därigenom alla Guds löften. Man fick utstå hån från falska kristna, som egentligen var djävulens tjänare och hantlangare. Likt sin fader Djävulen röt dessa falska bekännare och ville ta modet av Jesu vänner.
"Var inte rädd för vad du ska få utstå. Se, djävulen kommer att sätta några av er i fängelse för att ni ska prövas, och ni kommer att lida i tio dagar. Var trogen intill döden, så ska jag ge dig livets krona."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar