Dan Johansson berättar i en predikan om en man i norra Norge som fick i uppdrag att inleda Gudstjänsten. Han bläddrade i sin bibel och fastnade vid texten om den jublande skaran på glashavet.
"Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet stod de som hade besegrat vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna och sjunger Guds tjänare Moses sång och Lammets sång:
"Stora och underbara är dina gärningar, Herre Gud Allsmäktig. Rätta och sanna är dina vägar, du folkens Kung.
Vem skulle inte vörda dig, Herre, och prisa ditt namn? Bara du är helig, och alla folk ska komma och tillbe inför dig, för dina rättfärdiga domar har uppenbarats."
Han var litet osäker över texten och rådfrågade sin fru. Jo, den kan vara bra i morgon sade hon.
Söndagen kom och han läste texten om den jublande skaran. Därefter sträckte han upp sin hand och sade: Jag längtar dit!
Och därefter stannade hans hjärta..
Förunderliga är Herrens vägar. Det är nåd att få längta efter att vara med i den segrande skaran som lovsjunger Jesus. En gång byts längtan mot det saliga mötet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar