Glädje i tron

Jag tror att många med mig idag ofta kämpar med avsaknad av glädje i tron. Vi saknar ofta tiden då vi i fick gå i högtidsskaran upp till Guds hus.

Men så har det också varit för de forna heliga. Jag har några gånger nämnt uttrycket att tron är som en fågel som sjunger medan det ännu är mörkt.

Sången, hemlandets sköna sånger, sångerna om Jesus. Där finner vi ofta den tröst och glädje vi behöver. Då vi inte orkar sjunga själv är det gott att lyssna. 

När vi hör de sköna tonerna ljuda till Jesu ära upplivas tron."om hemmet en sång jag vill sjunga, min eviga boning är där."

Det är förunderligt med dessa hemlandets sånger. Melodin kan ofta vara i moll. När vi läser orden finner vi ofta ord som möda, nöd, jordens besvär.

Men där finns en längtan. En längtan efter det fullkomliga. En längtan efter trons gemenskap med Jesus och Jesu vänner.

Ja en evig glädje som trons glädje är en försmak av. I hemlandets sånger finner vi inte likgiltighet och skadlig trötthet. Nej, de vittnar om en evig glädje, en glädje som är evig och sann.