Luther skriver om hur Gud använder sina tjänare när han vill beskydda och bevara sina barn. Fastän Gud är allsmäktig griper han sällan direkt själv in utan han låter de skapade tjäna i skapelsen. I Hebreerbrevet läser vi:
"Han gör sina änglar till vindar och sina tjänare till eldslågor."
"Är inte änglarna andar i helig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall ärva frälsningen?"
Tänk vad Gud är god. Allt håller han i sin hand och både det synliga och osynliga tjänar hans goda vilja.
Men Luther skriver något mycket intressant som jag skall försöka återge. Människan har inte endast en skyddsängel utan otaliga. Änglarna bevarar och strider mot djävulen för att tjäna de som lever i tro. Men när människan i högmod avfaller från Guds ord drar Gud bort sin änglavakt och utlämnar de stolta och upproriska i djävulens våld.
När jag hörde hänvisningen till Luthers förklaring blev allt så klart. Guds ort, allt Guds ord är satt till människans beskydd. Den som i ödmjukhet inför ordet vill vandra under dess ledning når tryggt och säkert fram till himlamålet.
Inte är det alltid endast soliga dagar utan visst är det också strid mot synden, djävulen och den av synden fördärvade egna viljan. Men Jesus har segrat och vägen är öppen. Vi får vandra på den under ordets ledning och trogna änglaskaror följer med.
Men pridekyrkan och dess förledda tjänare lär något helt annat. I Guds ords ljus är det solklart vem som styr och ställer när människan avviker från Guds ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar