I mina tankar kom i morse medan jag läste Luthers skrifter: När den här jorden gått under, när den himmel vi nu ser inte mera finns till står Guds ord kvar. Det som Gud sagt är evigt och förblir.
I det nya Jerusalem lever då ett folk som är frälst av nåd. Ett folk som tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Av nåd är de hos Gud för att de fick nåden att tro på Jesus, de ord som Jesus sade: "Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv."
Guds ord som uppenbarades för dem ledde dem också dit. Orden ringde ännu i mina öron då jag några timmar senare såg solens strålar sätta sitt gyllene sken över furorna längs Åsbackavägen. Hur vackert skall det väl inte vara i Evigheten.
Men i mina tankar fanns också några ord av Jesus som också skall finnas kvar där i Evigheten. Bland annat att Gud i begynnelsen skapade människan till man och kvinna.
Och även de sista orden av Jesus: "För var och en som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord skall Gud på honom lägga de plågor som det är skrivet om i denna bok. Och om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok, skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, som det står skrivet om i denna bok."
Alla skall inte vara där i det nya Jerusalem. Den som i högmod förkastade Gud ord och inte fick nåden att omvända sig är inte där. Då skulle Gud ha ljugit.
Även andra ord står kvar: "Saliga är de som tvättar sina kläder. De skall få rätt till livets träd och få komma in i staden genom dess portar. Men utanför är hundarna och trollkarlarna, de otuktiga och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögn och far med osanning."
Jesus ord står kvar när den här jorden gått under. Det är ditt och mitt stora och härliga hopp. Men tillika är det också en allvarlig vägvisare.
Den som håller ut intill änden skall bli frälst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar