Rätten till livets träd

Det är intressant hur Bibelns första kapitel och dess sista har samma budskap. 

Mose skriver att i begynnelsen skilde Gud ljuset från mörkret, medan Johannes ser: "Ingen natt ska finnas mer, och de behöver inte lampors sken eller solens ljus, för Herren Gud ska lysa över dem."

Mose beskriver det ljus som solen ger "Gud sade: ”Varde ljus!” Och det blev ljus." Den nuvarande skapelsen med dag och natt som vi nu lever i tillkom genom Guds ord.

Den vattensamling som Gud kallade hav behövs inte i den nya skapelsen. Där finns endast det pollrande flödande vattnet.

Det börjar vid Guds och Lammets tron. Floden rinner genom staden och på båda sidor om floden står livets träd.

Tänk att redan få vandra vid den flodens strand. Tänk att få gå en dagsresa i gången ledd av det ord som gått ut från Guds och Lammets tron. 

Tänk att en dag få förvandlas och gå vidare. Tänk att få möta honom som vi trott på och övriga saliga vandringsman.

Tänk att aldrig med fruktan eller rädsla behöva se fram emot en okänd dag utan ständigt få glädjas och leva i en lycka som inte förgår.

Nog förstår vi att det är samme Guds Helige Ande som lett både Mose och Johannes. 

Mose måste för syndens skull skriva om den gräns Gud satte för människan: Nu får hon inte räcka ut handen och ta även av livets träd och så äta och leva för evigt.”

Men Johannes skriver: "Saliga är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden.

Vägen är Jesus!