I samband med att Jesus botar en blindfödd säger han: " Så länge dagen varar måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer då ingen kan arbeta. När jag är i världen är jag världens ljus."
I Romarbrevet uppmanar Paulus de kristna att vakna upp ur sömnen. Natten går mot sitt slut och dagen är nära.
Alltså för Guds folk är dagen nära då natten kommer.
Jag läste här om dagen en artikel i tidningen Rauhan Sana där skribenten hänvisade till Jesu liknelse om de tio sovande jungfrurna. Innan Jesus kommer är det så mörkt att ingen kan arbeta. Även de fem visa hade somnat.
Men för de fem visa var inte sömnen förödande. I hjärtat hade de en levande frälsande tro. Och för dem innebar anskriet i natten att de fick gå in i glädjen.
Jag vet inte varför orden om nattens ankomst en tid varit i mitt sinne. Som Guds barn är vi ju satta till att verka tills natten kommer.
Den tid vi nu lever är på många sätt märklig och vi känner hur mörkret andligt sett tätnar.
Jesus uppmanar de sina att räta på sig. "Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig."
I Hebreerbrevet står det: "Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast. Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar.
Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig."
Herren är trofast!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar