Gå ut och möt Honom!

Ibland kommer det ett stort vemod och tanken att det är för sent. I en legend sägs det att änglarna grät när Israels barn hade kommit genom röda havet och Faraos härskaror drunknade i vattenmassorna. Så många människor gick under för syndens och ondskans skull.

Jesus har också den här aspekten med i allt  det som han talar på Oljeberget innan han går in i sitt lidande. En dag är det för sent.

Finns det ett hopp för en region som skäms över benämningen "Bibelbältet"? Är det för sent? Bibelns och Jesu undervisning vittnar om att det kommer att bli för sent för så många. Jesus frågar om han månne finner tro när han kommer tillbaka.

Jesus grät över Jerusalem som missade sin besökelsetid. På vandringen mot Golgata säger han till de som gråter över honom:

"En stor folkmassa följde honom, bland dem många kvinnor som sörjde och grät över honom. Då vände Jesus sig om och sade till dem: "Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. Ty det kommer en tid då man skall säga: Saliga är de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött, och de bröst som inte har gett di. Då skall man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss! Ty om man gör så med det friska trädet, vad skall då inte ske med det torra?"

Men visst är det nåd att utropet ännu ljuder "Gå ut och möt Honom". Vi får glädjas över den uppmaningen.