"Och när de lyfte blicken, såg de ingen annan än Jesus." Idag blev det att på eftermiddagen skynda iväg till Purmohemmet för att hålla en andakt. Egentligen är det nog välsignat att få ta en kort paus i arbetet och fira en kort gudstjänst med de gamla.
Det ger perspektiv att få stilla sig en stund mitt i vardagen och möta en tillvaro där det finns tid för Jesus. Den jordiska stressen är bortskalad. Det finns tid för Jesus.
" Den som kommer till mig ska aldrig hungra, och den som tror på mig ska aldrig någonsin törsta." Det kommer ett djup i orden, en känsla av att Jesus är där i rummet, han finns i rummen.
Orden räcker inte alltid till för att beskriva ett gudomligt möte där tiden stannar och evigheten känns så nära. Ja Evighetens klockor ringer och uppståndelsens underbara morgon är så nära.
"En gyllene stad, en gyllene stad och ingen nöd och med den trösten". Nej, jag såg dem inte alla. De låg ensamma i sina sängar i rummen. Men visst hade de en vän vid sidan.
Visst är det något speciellt med Purmo hemmet. Det är förunderligt att få föra ut ett budskap om sotfågeln och den lilla Sara, budskapet om en vän vid sidan i nöden och smärtan. Budskapet om Jesus vid sidan, torkande den sista tåren.
Nej, orden räcker inte till. Men jag vet, jag gömmer det i hjärtat och vet att vi möts i en bättre värld, på den nya jorden.
Gud är god!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar