När en människa bedras av synden blir det inga trons frukter. Visst ser vi det i församlingen. Men ofta har vi svårare att se det i oss själva. Det beror också på att vi är bedragna av synden, egenrättfärdighetens synd.
Hur skall vi hantera de kristnas synder i en diskussion med omvärlden. Vi kan aldrig försvara synden. Vi kan inte heller försöka förminska synden. Men kanske vi något kan skyla synden som Luther talar om.
Åtminstone är vi inte kallade till att frossa i synden och slå de slagna. Det märker vi nog i t.ex. liknelsen om den barmhärtige samariten. Men vad säger då aposteln?
"Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus."
Guds ord ger inget rum för otro. Aposteln är genom Guds nåd övertygad om kraften i Guds evangelium. Det finns en enhet i tron genom kunskapen om Guds son. Det är en kunskap vi finner i Guds ord.
Guds ord ställer ett mål där de kristna blir helt uppfyllda av Kristus. Månne vi då inte frimodigt kan utbrista: Se Guds Lamm som bär och tar bort världens synd.
Aposteln är noggrann med att det är Kristus som äran i församlingen tillhör. Även idag bereder Kristus sin brud för himmelens härlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar