Det är förunderligt att tänka på skaran som samlas på fälten runt det Himmelska Jerusalem. Gud har torkat alla tårar från deras ögon. Där är Abel i sin nya himmelska kropp. Eva får se sina söner som slogs blodiga. Hon får nu också möta Herren Jesus som löftet handlade om.
Månne inte Set är där, han som hon fick som en ersättning för Abel. Där är Henok som vandrade 365 år med Gud och inte behövde möta döden. Där är Noa. Månne inte också de små barnen som drunknade i syndafloden är där. Det vet vi inte men Petrus ger en liten antydan därom.
Men det finns inga tårar. Jesus står mitt i skaran och ljuset och värmen omsluter dem. Jakob möter sin Josef. Där står en rövare i vita kläder. Stefanus är där. Johannes möter sina bröder apostlarna.
Den stillsamme Andreas och Simon ivraren.
De små kristna barnen som dödades av Erdogans bomber får träffa Rakels barn. Predikanten från Titanic och profeten Jona. Farmor och mormor som jag aldrig såg här på jorden.
Alla frågor får sitt svar om det ens finns några frågor mera. Men livet här på jorden var en förberedelse för allt detta. Stilla skriver jag ner några namn till i mitt hjärta. Böner stiger upp till himmelens Gud.
Inga tårar, ingen smärta och frälsarens varma blick. Nog finns det något härligt att se fram emot. Nog ger det kraft och mod till fortsatt vandring.
"Och jag såg de sju änglarna som står inför Gud, och de fick sju basuner. Och en annan ängel kom och ställde sig vid altaret med ett rökelsekar av guld. Han fick mycket rökelse att lägga tillsammans med alla de heligas böner på guldaltaret framför tronen. Och röken från rökelsen steg från ängelns hand tillsammans med de heligas böner upp inför Gud."
I himmelen följer man noga med vad som sker här på jorden. Var dag med knäppta händer är en sällsam gåva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar