I predikan i bönehuset idag lyfte gästpredikanten fram tesen att en människa kan bli till hinder för någons tro. Har jag eller gör jag något som kan skada min nästas tro?
Kan en kristen människa genom sin hårdhet och självsäkerhet skymma Kristus och skada sina medbröder och systrar?
Jesus säger till sina lärjungar: "Ni är världens ljus. En stad som ligger på ett berg kan inte döljas. Och man tänder inte ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på hållaren så att det lyser för alla i huset. På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Far i himlen."
Godkänner vi synden i vårt liv? Accepterar jag gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar och irrläror?
Det är nåd att få lyssna till Guds ord som visar på faror och synder som kan bli ödesdigra för mig själv och mina medmänniskor.
Tack käre Fader för ditt ord. Tack även för varningens ord. Tack Fader för slutorden "Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att nå den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron. Tänk på honom som fick utstå sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och tappar modet."
En välsignad arbetsvecka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar