Lidande för Kristi skull

Paulus skriver att han bär Jesu märken på sin kropp. Han hade suttit i fängelse, fått rapp och slag. Han hade varit i faror på floder och bland rövare. Ja han hade blivit stenad och misshandlad.

Aposteln har därför en vädjan till de kristna i Galatien "Nu får ingen ge mig mer besvär för jag bär Kristi märken på min kropp." Tidigare har han uppmanat till att göra gott mot alla och särskilt mot dem som hör till trons familj.

En Kristen har alltid fått bära ett visst lidande för att han bekänner Jesu namn i världen. Men det finns så mycket lidande som kristna orsakar varandra. Kanske aposteln här i sista kapitlet syftar på det.

Uppmaningen att göra gott mot de som hör till trons familj är oerhört viktigt. Kärleken till medresenärerna på himlavägen borde ju vara en självklarhet, men tyvärr så är det sällan så. Slagen från de egna är tyngst att bära och det plågade aposteln.

Aposteln säger att den som tycker sig vara något fastän han ingenting är han bedrar sig själv. Är det inte här som skon ofta klämmer. Redan lärjungarna tvistade om vem som var störst i Guds rike.

Tänk om blicken alltid kunde vara riktad mot Jesus, han som är huvudet i trons familj. Då vill ingen orsaka onödigt lidande åt sin broder eller syster.