Vi minns den härliga sommarkvällen i Eden. En kväll likt den vi fick uppleva igår. Efter en varm och skön dag kommer en behaglig svalka då ljumma vindar fläktar.
Adam som kunnat fritt tala med Gud springer då skräckslagen in i skogen och gömmer sig. Han hör Gud vandra i lustgården och han flyr undan hans ansikte. Med sig har han sin kära hustru, som Gud gett honom som en ljuvlig gåva.
Våra förfäder hade mött lögnens fader. De hade blivit bedragna. Lögnaren hade talat smickrande ord till dem. Han hade berättat att Gud undanhållit något för dem. Det fanns en möjlighet att de kunde bli som Gud och själva avgöra vad som är gott och ont.
Vägen till frihet var att ifrågasätta Guds ord. De behövde röra vid det Gud förbjudit och smaka på det. Sedan stod möjligheten till fullständigt oberoende, en väg till oändlig frihet och glädje öppen. Inget begränsar mera friheten.
Men lögnen var lögn. Ormen hade lurat dem. Inget var som förr. Friden var borta och nu fanns något de aldrig känt förr "ångest och skräck".
Dessutom insåg de att de svikit sin gode Far. Nu kunde de inte tala med honom, nu var de rädd för honom och ormen stod där och grinade.
Och Gud kommer gående. Bland lustgårdens träd gömmer de sig för Herren Gud och hans ansikte. Men Guds röst tränger in bland träden. "Var är du?"
Adam erkänner att han är rädd och därför gömmer han sig. Det blir inte mera något förtroligt samtal. Allt är söndrigt och ormen väser "fly, fly längre bort, inte behöver du mera den där Gud." Håll dig gömd där så låter han dig vara ifred."
Och ormen byter till smicker: Du var modig du, som gjorde dig fri. Du vet nog lika bra som Gud vad som är rätt och fel.
Men ingen kan förevigt fly för Guds ansikte. Ormen ljuger åter och Adam och Eva lyssnar nu till Guds röst. Men friden är borta. Samtalet är annorlunda.
Men löftet är också givet. Gud talar om en ny väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar