Maten var god och närande men faror och fiender fanns ännu. Plötsligt en dag medan Josua befinner sig i trakten av Gilgal utanför Jeriko ser han en man med ett draget svärd i handen.
Han tillhörde varken Herrens folk eller fienderna. Hans ursprung var före tidens början och tiden var ännu inte inne att svärdet skulle läggas åt sidan och han hjälplös skulle läggas i en krubba i Davids stad Betlehem.
Långt senare kommer han till sina egna men de tar inte emot honom. Fiendefolken och hednafolken finner sin ro i honom. Han föds in i Isais stam.
Men Josua får redan då under sin livstid möta Jesus, det nya förbundets medlare.
Och Josua faller ner till jorden på sitt ansikte och kallar mannen för Herre. "Vad har min Herre för budskap till sin tjänare". Och Josua lyssnar och tar av sig de smutsiga och dammiga skorna. Han står inför den Helige. Han står inför honom som för striden mot synden för Herrens folk.
Och snart ljuder basunerna och härskriet hörs och syndens stad Jeriko faller. Synden och syndaren förgår men i staden hänger ett blodrött snöre till frälsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar