Aposteln skriver om att det finns ett hopp om att skapelsen skall bli befriad från förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. Guds ord vittnar alltså om att även för skapelsen väntar en frihet i härligheten.
Även skapelsen lider här i tiden. Skapelsen lider för människans synd. Men även för skapelsen väntar en härlighet då lidandet inte mera finns. Det kommer en tid då svanpar inte fryser fast i snö och is. Det kommer en tid då björkarnas näpna små löv inte bränns av snö, köld och kalla vindar.
Skapelsen skall nå fram till Guds barns härliga frihet. Det är Jesus Guds son som för människor till Guds barns härliga frihet. På samma sätt är det också Gud som reparerar den skada som människan och människans synd förorsakar skapelsen.
Den slutliga upprättelsen ser vi vid Jesu återkomst och i den nya himlen och jorden. Före den dagen kommer människor med något som är i stället för Jesus och mot Jesus. De här tendenserna ser vi i också i miljörörelsen.
Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas. Ordet våndas används i Bibeln ofta om födslovåndor inför förlossning. Inför Jesu ankomst kan Guds barn som bär Kristi Ande se tecken i naturen och skapelsen som vittnar om att Jesu ankomst närmar sig.
Liksom kvinnan känner att barnet snart skall födas känner Guds barn som är en del av Guds skapelse att dagen då Guds barns härliga frihet fulländas inför en snövit tron närmar sig.
Därför kan tankarna gå från en snötäckt jord till en snövit tron. Gud har allt under kontroll. Han vårdar även sparven, svanparet och björken. Synden däremot för människan bort från Gud och sakta närmar sig slutet för människans nådetid här på jorden.
Här nere föds vi genom Jesus till Guds barn. Däruppe fulländas barnaskapet. Vägen går via en snövit tron. Han som sitter på tronen skall vi ge äran åt. Den tillhör ingen annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar