Då Paulus skriver till den splittrade församlingen i Korint tackar han ändå Gud för den nåd de fått i Kristus Jesus. Han förtröstar också på att Jesus skall styrka dem ända till slutet, så att de inte kan anklagas på vår Herre Jesu Kristi dag.
Församlingen i Korint hade olika tjänare med olika gåvor. Gud som är alla goda gåvors givare hade rustat och utvalt dem var och en för församlingens bästa.
Ändå var församlingen i Korint "köttslig". Det fanns avund och strider bland dem. I Korint hade man inte med tacksamhet kunnat ta emot de gåvor som Gud gett genom de olika tjänarna. Man höll sig mera till vissa och såg ner på andra.
Paulus höll tydligt fram att det är Gud som ger växten. Han talar om tjänarna som Guds medarbetare och församlingen som Guds åker. Gud har alltså olika slags medarbetare som han rustar enligt sin stora vishet.
Ingen annan grund finns än den grund som är lagd Jesus Kristus. Sedan kommer Paulus in på det som jag nämnde i föregående. "Var och en bör tänka på hur han bygger"
Bygger vi vidare på grunden med guld, silver och ädelstenar eller med trä, hö och halm. Varför tar aposteln upp den här frågan i det här sammanhanget?
Kan Guds goda planer rubbas på grund av avund och strider i församlingen? Kan predikan och undervisning bytas ut mot något lättare t.ex. musik och stämningsfull underhållning som kommer med kristna förtecken?
Skulle en förkunnare som Paulus accepteras i dagens kyrkor och församlingar? Paulus säger nämligen att han inte predikade Guds hemlighet med stor vältalighet och vishet i Korint, vilket han däremot nog gjorde vid andra tillfällen.
Jag vet inte. Jag tror ändå att vi behöver ta till oss Pauli undervisning idag. Gud kan vi inte lura.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar