Guds boning

I slutdelen av sina syner på ön Patmos får den gamle både se och höra. Han ser den heliga staden komma ner från Gud. Det nya Jerusalem är redo som en brud smyckad för sin man.

Johannes hör också en stark röst från tronen. "Se, nu står Guds boning bland människorna". Johannes hade nyss fått se en ny himmel och en ny jord.

Och dit in i allt det sköna kommer nu Herrens folk. De skall nu få bo hos honom, och de skall få vara hans folk. Åt den som törstar skall han ge av livets vatten att dricka. Ja det skall vara fritt att dricka ur källan med livets vatten. Jesus finns alltså där.

Men åter visar Gud kontrasterna för Johannes. Han som sitter på tronen talar om de fega, de otroende, de skändliga, mördarna, de sexuellt omoraliska, ockultisterna, avgudadyrkarna och lögnarna.

I Hesekiels syner om Gudsstaden nämndes de också. Speciellt nämndes där de avfallna prästerna. De hade inte omvänt sig till Jesus. De hade inte badat och gjort sig rena i källan och floden som strömmade från tronen, från Guds hjärta, från Jesu sönderstungna sida.

Därför blir deras arvedel sjön som brinner av eld och svavel. Men åter blir det kontraster. En av de sju änglarna som tidigare visat skålarna med Guds vrede åt Johannes griper tag i Johannes och för honom bort för att visa bruden för honom.

Och Johannes får se Lammets hustru. Han ser skaran som Guds offerlamm Jesus friköpte från helvetets straff då han bar Guds vrede över synden i dessas ställe.

Han ser skaran som trodde Gud. Han ser de som trodde Jesus. Men nu ser han dem som evigt sammanvigda med Jesus, deras frälsare.

Och nu är bruden hustru. Bröllopet har skett och brud och brudgum har förenats.