En kväll i Kauhava

 

"Det skall ske i den yttersta tiden att det berg där Herrens hus är skall stå fast grundat och vara högst bland bergen, upphöjt över höjderna. Alla hednafolk skall strömma dit."

(Jesaja 2:2)

Vi kör längs en grusväg. Det syns att den varit livligt trafikerad. Igår på kvällen var det ingen egentlig trafik där.

Plötsligt bakom en kurva framträder staden, som igår hade cirka 70 000 invånare. P stod det på skylten, men den här grusvägen var ämnad för stadens innevånare.

Vi svänger om och tar den andra infartsvägen, som vi noterade några hundra meter tidigare. Tydligen var det den som var ämnad för dagsbesökare..

Vi gjorde ett kort besök på Suviseurat i Kauhava. När vi sedan promenerar mot mötesområdet talar predikanten om Sions berg i den yttersta tiden. Han citerar bland annat Jesaja och Mika.

På mötesområdet är det lugnt och fridfullt och predikan och sångerna hörs över så gott som hela det några hundra hektar stora mötesområdet.

Småningom blir det ändå rätt kallt på det öppna området. Solen går i moln och det blåser rätt friska vindar. 

Vi lyssnar till en predikan från 5. Moseboken. "Jag är Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig." Predikanten Kurtti hänvisar mycket till Luther. 

I pizzakön lyssnar jag till sången "Nyt kodista laulun mä laulan" -"Se koti ei olekaan täällä ah ei, se on kaukana tuoll' Mä täällä nyt vain olen tiellä siell' lopun saa kyynelten vuo."

Jag har inte sett så mycket människor på ett så pass litet avgränsat område tidigare. Men det är fridfullt och lugnt, rent och snyggt. Många sitter familjevis i klungor på egna medhavda stolar.

Medan jag ser ut över folkhavet tänker jag på himlen. Jag förstår att det ändå är något annorlunda där. Vinden är ljummare. Ljuset är annorlunda. Där ser vi Jesus. Där känner vi varandra. Där är ingen ensam eller en främling.

I natt är jag i drömmen i en stor folkskara som är på resa någonstans. Jag är ändå helt ensam. Plötsligt förstår jag att nu skall man ha en lek där man parvis gör olika uppgifter.

Jag är helt ensam och känner ingen. Var skall jag gömma mig?

Plötsligt kommer en liten knubbig mörklätt pojke med ett varmt leende över hela ansiktet. Han frågar: - kan vi vara ett par? Och så blir det..

Nog var det ett välsignat besök i Kauhava. Man predikade inte så mycket om Jesus, men nog var Jesus där.

Jag tänker på kvinnaan som serverade pizzalådor i tältet. Alla bemötte hon med samma varma leende. Jag förstod att hon var på väg till himlen. Jag tror att jag en gång  ser skymten av henne där. 

Jesus bodde nämligen i hennes hjärta.

Hon tjänade Jesus. Också en trött främling bemöttes med ett leende. Samma leende som den lille pojken bar i drömmen.

Nog var Kauhava värt ett besök. Jag ber att Gud välsignar sommarmötet. Ett möte där såg jag en annan bild av Finland, än den som vi vanligen ser.

Gud är god. Jesus är vår broder. Då är det gott på resan till himlen..