Då Jesus visar sig

"När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: ”Det är ett spöke.” Och de skrek av rädsla (Matt. 14:26)."

I dagens kortandakt förklarar Luther:

"Är det Jesus själv som skrämmer sina lärjungar som är alldeles övergivna ute på det stormande havet?"

Luther skriver att Jesus vill att vi ska lära oss att han bara vill oss väl. "Det är som om han har sin glädje i oss på det mest kärleksfulla sätt, när vi menar att allt är förlorat. Det är vår synd som inte låter oss känna hans närvaro, utan i stället får oss att se honom som ett spöke eller rent av som djävulen själv. 

Jesus visar sig nämligen på ett annat ätt än vad vi hade tänkt oss, när han håller sig tyst och stilla. 

När vi frestas så menar vi att han ska vara på stranden eller berget där vi lämnat honom, och vi kan inte fatta att han faktiskt är närvarande. 

I all frestelse ser vi inte Gud som Gud, utan som en fruktansvärd skräckbild, ett spöke som vill sluka oss mitt i vår nöd. Därför ska vi lära oss att inte tro på våra egna tankar om Gud."

Intressant att Luther skriver att vår synd hindrar oss att känna Jesu närvaro. Jesus är nära i kampen, men synden hindrar oss att låta känna Jesu närvaro.

I mina tankar kommer Petrus kamp på översteprästen gård där Petrus till sist förnekar Jesus. Först när Petrus väcks av tuppens ljud ser Petrus Jesus.

Tack Jesus för att du aldrig är långt borta..

Tänk att Jesus bryr sig om vår vardag..