Pusselbitarna faller på plats.

Att läsa Guds ord är på sätt och vis som att bygga pussel. Jag tycker om att läsa bibeln, men att bygga pussel är jag väldigt dålig på. 

Jag gillar inte att bygga pussel. 

Men när vi läser bibeln i bön behöver vi inte sätta pusselbitarna rätt själva. Den Helige Ande lägger sakerna på rätt plats.

Den här morgonen öppnades mina sinnen för hur budskapet hos Lukas förklarar det som är litet svårt att se i Johannes text.

Jag har undrat litet över varför lärjungarna är lika rädda när Jesus kommer till dem åtta dagar senare. "Åtta dagar senare var hans lärjungar samlade igen där inne, och nu var Tomas med dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er!"

Lärjungarna hade fått den helige Ande av Jesus. Jesus andades han på dem och sade: "Ta emot den helige Ande!  Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden."

Jesus förbereder sina lärjungar för vad som komma skall. Gud har sin egen tid. Guds ord är evigt och inte beroende av tid och rum.

Det är ljuvligt att få tid att umgås med ordet. Gud är god!