"Saliga är de som inte har sett men ändå tror."
Orden är Jesu egna och riktade till oss som vill leva i tro på vår Herre Jesus. Vi kan inte se honom med våra naturliga ögon.
Men i ordet uppenbarar han sig för oss. Han möter oss i sitt eget ord. Han dukar sitt rika bord och bryter brödet.
Och vi känner att det är Herren. Håg och sinne förnyas. Vandringens trötthet känns inte mera. Vi ilar vidare mot målet i himlen.
På annandagen funderade vi över hur Jesus slog följe med sina lärjungar. Han uppenbarade sig i en annan gestalt.
Hur var det nu som Lukas skrev?
"Samma dag var två av dem på väg till en by som heter Emmaus och ligger drygt en mil från Jerusalem.
De gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt.
Medan de samtalade och diskuterade närmade sig Jesus själv och vandrade med dem.
Men deras ögon var slutna så att de inte kände igen honom. Han frågade dem: "Vad är det ni går och samtalar med varandra om?"
Det är intressant att läsa Markus beskrivelse av samma händelse: "Sedan visade han sig i en annan gestalt för två av dem som var på väg ut på landet. De gick också och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda."
Känner vi Jesus då han visar sig i annan gestalt? Då han slår följe med oss på vägen. Då han välsignar vår dag genom ordet.
Genom den kristna gemenskapen. När vi hör hans röst i de himmelska sångerna..
Fanny Crosby såg det som många andra inte såg. Hon skriver: "Hela vägen går han med mig, är på branterna mitt stöd, ger mig nåd för varje prövning, styrker mig med livets bröd. Och om hjärtat skulle törsta, vägen kännas tung och lång, glädjekällor strax ur klippan springer fram som förr en gång."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar