Det var givande för mig att läsa om den gamle kyrkoherden Göran Landgren och hans tjänst i Svenska kyrkan. Den uppståndne ger kraft att härda ut.
I går på morgonen lyssnade jag till en frågetimme med biskop Matti Salomäki i Radio Dei.
Matti är biskop i en kyrka där ledningen, där biskoparna har tappat bort både Kyrkans mission och vision. Matti har ändå en annan åsikt än de andra biskoparna. Matti vill hålla fast vid den bibliska synen på äktenskapet.
Men ingen biskop viger idag präster som vill hålla fast vid bibelns och Jesu syn på herde ämbetet. Olavi Rimpiläinen var den siste.
Men Guds röst har ännu inte tystnat i vår kyrka. Där finns tusentals som inte vill böja knä för vilsna biskopar.
Man samlas varje söndag till sammankomster och gudstjänster. Herren dukar sitt rika bord.
Jesus är ännu den samme som då han visade sig för Johannes. I Uppenbarelseboken läser vi: "Skriv ner i en bokrulle vad du ser och skicka den till de sju församlingarna i Efesus, Smyrna, Pergamus, Tyatira, Sardes, Filadelfia och Laodicea."
Jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld och mitt ibland ljusstakarna en som liknade Människosonen, klädd i en fotsid klädnad och omgjordad med ett bälte av guld om bröstet.
Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor.
Hans fötter liknade skinande malm som glöder i smältugnen, och hans röst lät som dånet av väldiga vatten.
I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun gick ett tveeggat, skarpt svärd, och hans ansikte lyste som solen, när den skiner i all sin kraft."
"Rummet som bär vår Herres namn bör vi dock älska och ära som en för själen ljuvlig hamn, ja, såsom hemmet det kära. Härliga ting har talats där. Himmelens rike är oss när, då i dess portar vi träder." (Psalm 165:4)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar