I Kyrkohandboken hänvisas det inför den här helgen till det nya livet. Där beskrivs vilket liv de döpta är kallade till: "Deras uppgift blev att i det dagliga livet vittna om den uppståndne Frälsaren och om Guds löfte som uppfyllts i honom. Detta löfte består också då människan i sin svaghet tvivlar på det."
Jag noterar att överskriften för Romarbrevet 6 är det nya livet. Där skriver aposteln:
"Vad ska vi då säga? Ska vi bli kvar i synden så att nåden blir större? Verkligen inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta leva i den?
Eller vet ni inte att alla vi som är döpta till Kristus Jesus är döpta till hans död? Vi är begravda med honom genom dopet till döden för att leva det nya livet, liksom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet.
För om vi är förenade med honom i en död som hans, ska vi också vara det i en uppståndelse som hans.
Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp ska berövas sin makt så att vi inte längre är slavar under synden. Den som är död är förklarad fri från synden."
Aposteln framställer dopet som en begravning. Vi är begravda med Jesus genom dopet.
- För att leva det nya livet. I vårt nya liv får vi vittna om Jesus. Han var död, men lever. I Honom har vi ett nytt liv.
Jesus dog en gång. Vi är döpta en gång. Men Jesus lever för evigt. Om vi förblir i Jesus Kristus har vi evigt liv.
Idag får vi leva ut vårt nya liv. Ett liv där vi följer Jesus. Där vi av nåd får vittna om Honom med styv och jordisk tunga..
Ändå sjunger vi om att inget binder den nya tungan. "Inget nya tungan binder, inga tårar flyter där. Tänk vad sällhet, inga hinder, när jag skådar Jesus kär!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar