"Även om vi lärt känna Kristus på ett ytligt sätt, känner vi honom inte längre så. Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit.
Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst.
Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord.
Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud.
Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud."
(Andra Korinterbrevet 5: 16-21)
En Påsksöndag rymmer mycket. Budskapet om den tomma graven som går ut föder liv och uppståndelseglädje.
När vi var samlade till bön inför nattvardsmässan tackade pastor Albert Gud för att han tog emot Jesu försoningsverk. Det att Gud uppväckte sin son vittnar för oss om att Gud accepterade försoningen.
Det att Jesus lever är ett vittnesbörd om att vår syndaskuld är förlåten. I psalmen sjöng vi: "Korset blott, korset blott må förbli min ära, tills på andra stranden jag får dig vara nära."
Det tomma korset och den tomma graven är ett mäktigt vittnesbörd. Vi behöver inte skilja dem från varandra. Vår uppståndne Frälsare, broder och vän bär märken av spikarna på sin uppståndelsekropp.
Ja, graven är verkligen tom..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar