Romarbrevet är ett härligt brev som förklarar rättfärdigheten genom tron på Kristus. Kapitel 9 avslutas med orden:
"Israel däremot, som strävade efter en lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen.
Varför? För att de inte sökte rättfärdigheten genom tro, utan genom gärningar.
De snubblade på stötestenen, så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall.
Men den som tror på honom ska inte stå där med skam."
Den som förtröstar på Herren Jesus, på Kristus blir frälst.
När de egna gärningarna, vår egen nit och strävan, kyrkosystemens förträfflighet, eller vad det än vara kan som skymmer Kristus så är det farligt. Mycket farligt!
Då måste alarmsystemen fungera. Då är det skäl att dra i handbromsen. Vad jag nämnde i föregående (trons gärningar och biblisk församling) är viktigt och nödvändigt, men ordningsföljden behöver vara den rätta.
Inget får skymma Kristus och hans ord.
För inget får skymma Kristus för dig och mig. Vår tro behöver stadigt vara förankrad i Honom, i ordet om Honom.
I psalmen sjunger vi: "Jesus, det renaste, dyraste, skönaste namn som på människoläppar är lagt! Rikaste härlighet, helighet, salighet, fullhet av nåd och av sanning och makt."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar