I tron lydde Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma.
I tron levde han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte.
Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat. (Hebreerbrevet 11:8-11)
Igår var en resedag och bakom ratten kommer en hel del tankar. Trons fader Abraham kallades av Herren Gud.
Abraham eller Abram som han då ännu hette fick som 75-åring en kallelse av Gud när han befann sig i Haran: "Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig."
Herren skulle visa honom landet. Och Abraham begav sig i väg i tron på Herren. Han bodde i tält. Han väntade på staden som Gud format. Staden med de fasta grundvalarna. Staden som Gud skapat och format.
Det är nåd att ibland få bryta upp. Att få tänka på Guds kallelse. På kallelsen till himlen i Kristus Jesus..
Abraham levde som främling i det utlovade landet, i Kanaans land. Igår läste vi om Lasarus som kom fram till platsen vid Abrahams sida. Där fick Lasarus tröst.
En liten stunds vila innan han går in i riket som stått berett hos Gud.
Det finns endast en väg till staden som Gud skapat och format. Jesus Kristus är den vägen..
"Det är bara en bit från vår stuga och dit, bortom bergen är Guds paradis."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar