"Vad ska vi då säga? Ska vi bli kvar i synden så att nåden blir större? Verkligen inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta leva i den?"
Romarbrevets sjätte kapitel är ett så innehållsrikt och viktigt kapitel att det är skäl att återvända till det.
Vi som har dött bort från synden. Hur skulle vi kunna fortsätta leva i den?
Vi repeterar innehållet i den fullmakt som den uppståndne Jesus på påskdagens kväll ger till lärjungarna, till församlingen.
"Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: "Ta emot den helige Ande! Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden."
Synden är försonad inför Gud genom Jesu försoningsdöd och hans segerrika uppståndelse. Synden försonades på Golgata kors. Det att Gud uppväckte sin son proklamerar att synden verkligen är försonad. Gud är nöjd med Kristi verk.
När synderna förlåts här på jorden är den Helige Ande med. Jesus hade makten att förlåta synder här på jorden. På uppståndelsendagens kväll ger han samma uppdrag åt sina räddhågade lärjungar.
"Som Fadern har sänt mig sänder jag er." Han hade personligen kallat dem alla. Och nu får de fullmakt att representera sin Herre. Jesus är inte mera offentligt verksam på jorden. Han verkar inte i synlig gestalt. Men han visar sig för de sina.
Fullmakten att förlåta synder och att binda i synden är given åt den kristna församlingen.
För att ännu förtydliga uppdragets karaktär kan vi tänka på i vilket tillstånd lärjungarna var. De var räddhågade. De var sargade av vad som hänt den gångna veckan.
De satt inte där i biskopsklädnad. De bar inte prästens kaftan. De var inga höga herrar enligt sitt eget sinne.
Nej! Men de hade något mycket högre. De var offentligen kallade av Jesus till tjänst. Följ mig hade han sagt till dem. Och nu sänder Jesus dem såsom Fadern sänt honom.
Guds uppdrag på jorden fortsätter. Budskapet om att synden är försonad skall gå ut till hela världen. Jesus själv leder sin församling genom sitt ord och sin Ande.
Pingsten som också kallas församlingens födelsedag var på kommande. Då sker inte något mera bakom stängda dörrar. Utan allt sker öppet och synligt. Gud är också en ordningens Gud.
Men det är samme Ande. Samme Fader och samme Jesus som verkar.
Gud behöver inget påvedöme. Han är inte beroende av påvar och höga herrar.
Gud är inte beroende av mänskliga ceremonier som kan se olika ut. Han binder inte sitt ord, sin verksamhet och sin allmakt vid något mänskligt påfund.
Men han kallar människor till tjänst i sin kyrka. Han har en ordning. Han kallar, sänder och utrustar tjänare till tjänst.
Han kallar till Ordets tjänst. Vi talar om predikoämbetet. Guds ord skall förkunnas och predikanter och präster insätts i sitt ämbete.
Uppdraget är gemensamt. Uppdragsgivaren är den samme. Fullmakten kommer från den Uppståndne vars verk Fadern är nöjd med.
Vi har en mäktig Herre. Honom skall vi tjäna. Inte i egen kraft. Inte med egna ambitioner. Men med fullmakt av Jesus och i hans fotspår.
Budskapet om Jesu kors, det tomma korset skall bäras ut. Ett annat kors, det lilla ger han till sina tjänare.
Kraft till tjänst är tjänstens lön. Förlåtelsen, vår vandringstav bär vi med oss.
"I Herrens namn och blodets kraft vi kämpar mot all ondskans makt. Förlåtelsen, vår vandringsstav, vi skall ha med oss till vår grav."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar